Miljöpartiet återuppstår i Hjo – nya vindar inför valet 2026

Ett tipi-tält i stället för valstuga? Gröna drinkar på hälsodagarna? Eller kanske dyka upp med häst och vagn och jazzmusik på raggarbilsträffar? Idéerna kring kampanjarbetet är många när Miljöpartiet i Hjo planerar för höstens val.

I ett klassrum har 16 personer samlats för att diskutera valrörelsen. Partiet har återuppstått i kommunen efter att ha saknat representation i två val.

– Det var ett par mandatperioder sedan som det tynade bort. Många var besvikna på flyktinguppgörelsen efter 2015, och det gjorde väl att partiet liksom dog, säger Magnus Nordqvist, som nu toppar partiets lista inför kommunvalet.

Under de senaste åren har Miljöpartiet i Hjo gått från noll till 22 namn på valsedeln. Föreningen är långt ifrån ensam om att ha återuppstått. Enligt partiets preliminära siffror finns de nu representerade i 23 fler kommuner än inför förra valet. Valmyndigheten rapporterar att antalet kandidater i kommunvalet ökat från 2 497 år 2022 till 3 370 inför valet 2026.

Nordqvist förklarar att det inte bara handlar om representation i fullmäktige:
– Det viktigaste är att samla folk och prata om samhällsutvecklingen och vad vi kan göra.

För ett år sedan lyckades partiet samla 50 personer för att äta brunch, lyssna på musik och diskutera framtiden för staden och Vättern.

– Man har hanterat Vättern som att det är en obegränsad resurs att slänga saker i, samtidigt som hundratusentals och potentiellt miljoner människor är beroende av färskvattnet, säger Nordqvist.

Från motgång till framgång

Inför valet 2022 befann sig Miljöpartiet i en djup svacka. Enligt SOM-institutets undersökningar var de Sveriges näst mest ogillade parti efter Sverigedemokraterna. Åren i regeringsställning tillsammans med Socialdemokraterna, med kompromisser särskilt inom migrationspolitiken, hade sargat partiet.

Den sista perioden med Märta Stenevi som språkrör, som anklagades för ett ”toxiskt” ledarskap, skapade intern turbulens och negativ publicitet. Under flera år var partiets företrädare de som fick ta emot mest hat och hot av alla partier, enligt undersökningar från Brå. Många valde att hoppa av.

Hanna Lindqvist, ett av språkrören för Grön ungdom, beskriver hur partiet kritiserades från alla håll:
– Både S och SD har kastat skit på oss. Allt som S-MP-regeringen gjorde som inte blev populärt hos högerväljarna försökte S skylla på oss, för att försöka få tillbaka de väljare S tappade till SD.

Ny strategi bär frukt

Något har dock hänt under de senaste åren i opposition. Med nya språkrör – ex-ministern Amanda Lind och Stockholmsprofilen Daniel Helldén – har partiet fått ny energi. Till skillnad från Socialdemokraterna, som uttalat att de går till val som enskilt parti, är MP tydliga med att de vill ingå i en S-ledd regering, gärna tillsammans med Centerpartiet och Vänsterpartiet.

Medan V och C intensivt diskuterat krav på ministerposter, har MP stått mer i bakgrunden. De har visserligen egna röda linjer kring kärnkraft och migration, men har inte varit lika högljudda om dem.

När Daniel Helldén presenterade partiets tre fokusfrågor inför valet – klimat, natur och jämlikhet – uttryckte han tilltro till att regeringsfrågan kommer att lösa sig. Han tror att oppositionspartierna tillsammans kan påverka Socialdemokraterna i en annan riktning, särskilt i migrationsfrågan.

Även om Helldén tidigare sagt att MP inte kan sitta i en regering som bygger ny kärnkraft, tonas kravet ner i interna diskussioner. Förlorar de i kärnkraftsfrågan kan de vinna på andra områden.

Flera partiföreträdare tror att den lägre mediala profilen har varit bra för partiet. De har fått tid att samla sig, värva nytt folk och förbättra sina argument.

– Helt ärligt kanske det är tack vare att vi inte har synts så mycket. Vi hade en tendens att alltid få medial uppmärksamhet på grund av negativa saker, säger Grön Ungdoms Hanna Lindqvist.

Strategin verkar ha lönat sig. I DN/Ipsos aprilmätning nådde MP sju procent, den högsta siffran i Ipsos mätningar sedan 2015 och nära målet på minst 7,4 procent i höstens val.

Lokalt engagemang i Hjo

I Hjo är incitamentet för flera av de nyengagerade Tidöregeringens politik. Kampanjandet handlar därför inte bara om att få plats i kommunfullmäktige, utan också om att MP i Skaraborg för första gången ska få ett riksdagsmandat.

– Det finns en energi och en frustration att kanalisera. Saker som vi trodde att vi var överens om var vi plötsligt inte överens om i samhället. Vi är på väg åt en utveckling som vi inte tror att folk egentligen vill ha, säger Magnus Nordqvist.

Gittan Nilsson, som var med och startade Miljöpartiet i Hjo för nästan fyrtio år sedan, har återvänt till partiet efter att ha lämnat det i besvikelse över hanteringen av flyktingkrisen.

– Barnen är stora. Jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag lägger tid på det här. Och så känner jag att det går åt fel håll med politiken, säger hon.

Under hennes tid var de fem-sex aktiva personer i kommunen. Nu kan de få ihop femtio deltagare på sina möten, och i vintras arrangerade de en manifestation för en human flyktingpolitik som lockade över 200 personer.

– Det är jättehärligt att de här unga människorna vill vara med. Men jag vet inte varför. Jag tänker att det är för att det är ett hårt klimat i politiken och folk reagerar på det, säger Nilsson.

Deltagarna är överens om att det politiska samtalsklimatet i Hjo ändå är gott, även om Nilsson medger att hon inte pratar så mycket politik med vänner som röstar på partier på andra sidan. Som inflyttad känner hon dock att hon kan tillåtas vara lite annorlunda.

– Man får sticka ut och vara lite konstig om man inte är härifrån. Man får snusa och gå barfota och lite så… och vara miljöpartist.