Friska erbjuds alzheimertest – läkare varnar

Svenska vårdcentraler rekommenderas att neka alzheimertest till oroliga friska personer, trots att ett banbrytande blodprov numera kan upptäcka sjukdomen upp till 20 år innan den ger symtom. Detta har öppnat dörren för privata aktörer som erbjuder testet till den som önskar – en utveckling som får skarp kritik från medicinska experter.

Blodprovet, som mäter den så kallade alzheimermarkören p-tau217, beskrivs som ett genombrott inom alzheimerdiagnostik. Sedan en tid tillbaka används metoden inom svensk specialistsjukvård, men då alltid i kombination med andra testmetoder och endast för patienter som redan uppvisar symtom. Men nu har privata kliniker, bland annat i Stockholm, börjat erbjuda testet direkt till konsumenter som vill kontrollera sin risk att utveckla sjukdomen.

Henrik Zetterberg, professor i neurokemi vid Göteborgs universitet och en av de ledande forskarna bakom utvecklingen av testmetoden i Sverige, är tydligt kritisk mot denna användning. Han menar att det är helt fel sätt att använda metoden på och pekar på flera viktiga problem med att erbjuda testet till friska personer utan medicinsk utredning.

Ett av huvudproblemen är att det finns många olika metoder för att mäta p-tau217, och långt ifrån alla är tillförlitliga. Detta kan leda till både falskt positiva och falskt negativa resultat, vilket skapar onödig oro eller falsk trygghet. Zetterberg betonar också att även om testet visar positivt resultat är det inte säkert att personen hinner utveckla alzheimer under sin livstid, eftersom man kan avlida av andra sjukdomar först. Resultatet kräver därför alltid vidare utredning.

Inom den reguljära sjukvården är kriterierna för att få göra ett p-tau217-blodprov tydliga: patienten måste ha symtom som väcker misstanke om alzheimer. Men även då är blodprovet inte första steget. Zetterberg förklarar att man först måste genomföra en basal minnesutredning och utesluta andra sjukdomar som också kan påverka minnet. Först därefter är det lämpligt att gå vidare med blodprov.

Madelene Johanzon, specialistläkare med expertkunskaper inom kognitiva sjukdomar, arbetar för närvarande med att se över det nationella vårdprogrammet för vilka tester som ska användas och vem som ska få tillgång till dem. Hon rapporterar att antalet frågor om de nya blodproverna ökar stadigt och förväntas bli ännu fler när det finns godkända läkemedel att sätta in vid positiv diagnos.

Men Johanzon är tydlig med att testerna ännu inte bör användas brett, eftersom det saknas kunskap om vad man ska göra vid positiva prov. I dagsläget finns ingen godkänd medicin att erbjuda patienter som testar positivt för alzheimermarkörer utan symtom.

De potentiella konsekvenserna av en tidig positiv diagnos utan behandlingsmöjligheter kan vara allvarliga. Johanzon har bevittnat situationer där personer slutat jobba i förtid efter att ha fått besked om ökad risk, och där anhöriga blivit oroliga och ifrågasatt om personen bör fortsätta köra bil. Hon beskriver att sådana situationer kan bli tragiska för alla inblandade.

Johanzon ser både fördelar och nackdelar med möjligheten att testa sig för sjukdomen. Hon konstaterar att kunskap oftast är positivt, men ställer samtidigt den centrala frågan: om man får veta att man riskerar att bli sjuk – vad ska man göra då? Svaret på den frågan saknas i dagsläget.

Diskussionen kring tillgängligheten till p-tau217-tester speglar en bredare utmaning inom modern medicin, där diagnostiska möjligheter utvecklas snabbare än behandlingsalternativ. Det skapar etiska dilemman kring rätten till information kontra risken för onödig oro och livsförändrande beslut baserade på osäkra prognoser.

Experterna är eniga om att testmetoden har stor potential inom sjukvården, men att den måste användas på rätt sätt – som en del av en strukturerad utredning för patienter med symtom, inte som ett hälsotest för oroliga friska personer.