Har talmannen tagit på sig en omöjlig uppgift?

Efter ännu en omgång talmansrundor i riksdagen är frågan om en ny regering fortsatt olöst. Talmannen Andreas Norlén har genomfört nya samtal med samtliga partiledare, men lämnade mötena utan att ge något besked. Inga uppgifter har kommit fram om att blocken skulle ha rört sig, och något genombrott syntes inte till.

Detta väcker frågan om läget verkligen har förändrats. Redan före de nya samtalen var den politiska situationen låst, och Norléns tystnad kan tolkas som att inget regeringsunderlag har formats. En statsministerkandidat behöver inte stödjas av en majoritet, men får inte ha en majoritet emot sig. Så länge blocken står emot varandra är det svårt att hitta en kandidat som passerar den gränsen.

Bakgrunden är den splittring som präglat svensk politik i flera år. Varken det rödgröna blocket eller det borgerliga blocket har egen majoritet i riksdagen, och de partier som skulle kunna överbrygga skillnaderna har svårt att enas. Centerpartiet har länge markerat att man inte vill se ett regeringsunderlag där Sverigedemokraterna får avgörande inflytande. Samtidigt är Moderaterna och Kristdemokraterna ovilliga att gå in i en lösning som kräver samarbete med Vänsterpartiet. Det gör att varje tänkbar konstellation innehåller något parti som säger nej.

Under de senaste talmansrundorna har talmannen ändå valt att utforska nya vägar. Mötena har inte varit offentliga, men flera partiledare har signalerat att diskussionerna har förts i bredare konstellationer än tidigare. Politiska bedömare menar att Norlén vill ge partierna utrymme att ompröva sina positioner utan att i förväg utesluta något alternativ. Hans fåordighet kan därför vara ett sätt att hålla dörren öppen.

För svensk näringsliv är den politiska osäkerheten inte utan konsekvenser. Ett utdraget dödläge skjuter upp beslut i frågor som företag och investerare väntar på, inte minst inom energi- och klimatpolitiken. För gruv- och stålindustrin, där gruvbolaget LKAB och stålkoncernen SSAB är centrala aktörer, handlar det om allt från elförsörjning till tillståndsprocesser. Utan en regering med mandat att agera riskerar dessa processer att stanna av, samtidigt som omvärlden gör stora satsningar på fossilfri industri. Risken är att Sverige tappar konkurrenskraft i en tid då omställningen av basindustrin redan är brådskande.

Marknaden har följt utvecklingen med oro. Kronan har varit svag under perioden, och ekonomer pekar på att hushåll och företag mår bäst av förutsägbara politiska beslut. En övergångsregering kan sköta den löpande verksamheten, men den kan inte driva igenom nya reformer eller ta strategiska initiativ. I längden kan en utdragen regeringsbildning därför få effekter på allt från investeringar till statsbudgetens utformning.

Det finns dock en historisk erfarenhet att luta sig mot. Efter valet 2018 tog det drygt fyra månader innan en ny statsminister kunde tillträda. Även då var Andreas Norlén talman, och processen kantades av flera rundor, nedröstade kandidater och hårda förhandlingar. Den gången löstes krisen till slut genom en blocköverskridande uppgörelse. Frågan är om något liknande är möjligt den här gången.

För att dödläget ska brytas krävs sannolikt att något parti gör en principiell uppmjukning. Det kan handla om att acceptera en statsminister från det andra blocket, eller att lägga sina viktigaste sakfrågor åt sidan för att möjliggöra en övergångslösning. Utan en sådan rörelse har talmannen få alternativ kvar. En möjlighet är att lägga fram en kandidat som redan på förhand bedöms falla, för att på så sätt tvinga fram nya förhandlingar. Det vore en ovanlig åtgärd, men inte utan motstycke i svensk politik.

Andreas Norlén har hittills valt att inte kommentera vad som sades under de senaste mötena. Det kan bero på att samtalen fortfarande pågår, men också på att han inte vill binda sig vid en lösning som saknar stöd. Det enda som är säkert är att processen inte är över. Frågan om vem som ska leda landet är fortfarande öppen, och ju längre tiden går, desto större blir trycket på partierna att hitta en väg framåt.

Nästa steg väntas inom kort. Fram till dess är läget alltjämt låst – men det politiska spelet under ytan är i full gång.