Överfölls i Migrationsverkets tvättstuga: ”Ingen hörde mig skrika”

En 35-årig asylsökande man utsattes för en homofobisk misshandel i tvättstugan på Migrationsverkets mottagande- och återvändandecenter i Malmö. Amirhossein Zareiydariyan hade precis startat tvättmaskinen när en annan boende kom in i rummet. Han kände inte mannen sedan tidigare.

– Han tog ett hårt tag om min hals. Jag kunde inte andas, säger Amirhossein Zareiydariyan.

Attacken fortsatte med slag och sparkar. Gärningsmannen riktade kränkningar mot honom på grund av hans sexuella läggning och sa att han hatar homosexuella. Han kommenterade också de målade naglarna. Amirhossein Zareiydariyan kurade ihop i ett hörn med händerna för huvudet, men ingen hörde hans rop på hjälp.

– Till slut sade han: ”Gå ut, jag vill aldrig se dig igen”. Jag sprang så fort jag kunde.

Mannen som anföll honom dömdes senare för misshandel. Domstolen konstaterade att motivet var ett homofobiskt hatbrott. I förhör fortsatte mannen att ge uttryck för grov homofobi och beskrev offret som en ”varelse”. Han uppgav också att han skulle ha använt en tegelsten om det hade funnits en i tvättstugan.

Amirhossein Zareiydariyan kom till Sverige som student 2016 och sökte senare asyl. Hans asylprocess är pausad på grund av det osäkra säkerhetsläget i Iran. Han bär fortfarande blåmärken efter misshandeln och är rädd för att möta gärningsmannen igen.

– Jag är väldigt rädd för att träffa honom igen. Jag hoppas att jag aldrig gör det.

Boendet i Malmö är ett av Migrationsverkets mottagande- och återvändandecenter, som infördes under hösten 2025 som en del av den nya mottagningsstrukturen. Asylsökande och personer med utvisningsbeslut måste bo på ett center för att ha rätt till ekonomiskt bistånd. I början av 2026 bodde runt 1 800 personer på centren, varav omkring 400 minderåriga. Boendena finns i elva kommuner, från Boden i norr till Malmö i söder.

Säkerheten på centren har ifrågasatts vid flera tillfällen. Månaden före misshandeln av Amirhossein Zareiydariyan dömdes en man för att ha gjort utfall med kniv mot tre personer på samma boende. Han dömdes till fängelse och utvisning för grovt olaga hot. Enligt utredningen fanns barnfamiljer i korridoren när knivattacken skedde. Ett vittne har i förhör sagt att hon fortfarande hörde barnen och kvinnorna skrika.

I en färsk rapport från Institutet för mänskliga rättigheter beskrivs en utbredd otrygghet på flera av centren. Boende uppger att de är rädda för att lämna sina rum. Föräldrar säger att de inte vill släppa ut sina barn i allmänna utrymmen. Barn har bevittnat slagsmål och utsatts för ovälkommen fysisk beröring. Flera boende menar att personalen inte alltid ringer polis, och att informationen om polisanmälan brister.

Rapporten är tydlig i sin slutsats: centren är inte lämpliga boenden för barnfamiljer. Utredaren Ida Gunge säger att boende beskriver en vardag med konflikter, slagsmål och trakasserier. Institutet föreslår bland annat oberoende tillsyn, att barnfamiljer och personer med funktionsnedsättning inte placeras på centren, mindre enheter och ett system för klagomålshantering.

Regeringen har gett Migrationsverket i uppdrag att stärka säkerheten. Bland annat ska bemanningen öka på boendena. För 2026 har regeringen avsatt omkring 155 miljoner kronor för säkerhets- och trygghetsåtgärder. Regeringen vill också att Migrationsverket undersöker om kameraövervakning kan införas.

På boendet i Malmö, som har plats för 500 personer, är i dag omkring 220 inskrivna. Framöver ska minst fem medarbetare finnas på plats dygnet runt, utöver väktare. Sektionschefen Liselotte Ingesson Politis säger att bemanningen på kvällar och helger har varit lägre och att den nu utökas.

Hon konstaterar att våldsbrotten är ovanliga händelser, men att Migrationsverket försöker dra lärdomar. Ronderna kan justeras och personalen kan bli mer uppmärksam. Samtidigt går det inte att garantera att nya incidenter inte inträffar.

– Vi kan aldrig garantera att inget kommer att hända. Vi kan bara göra vårt för att det ska ske så sällan som möjligt, säger hon.

Även Brottsförebyggande rådet har tidigare pekat på risker med stora asylboenden. I en undersökning från 2018 analyserades nästan 500 anmälningar. Misshandel var det vanligaste brottet. Trångboddhet, psykisk ohälsa och blandning av många språk och kulturer lyftes fram som riskfaktorer. Brå bedömde att mörkertalet sannolikt var stort, och konstaterade att mindre boenden med 50–100 personer och mer personal skulle minska konflikterna.

Amirhossein Zareiydariyan skulle gärna se övervakningskameror i tvättstugan och andra avskilda utrymmen. Han menar att ingen kan höra vad som händer när dörren är stängd.

– När dörren är stängd kan ingen höra en där. Då kan det gå precis som det gick för mig.