Runt ett bord fullt av böcker sitter ett tjugotal föräldrar på Logopedkliniken vid Danderyds sjukhus. De har en gemensam oro – deras barn har inte kommit igång med språket. Nu deltar de i kursen ”It takes two to talk”, en del av den evidensbaserade metoden Hanen som utvecklades på sjuttiotalet i Kanada och sedan exporterades till andra delar av världen.

Trycket på platserna är högt. Under vårterminen har 24 familjer gått kursen, samtidigt som dubbelt så många står på kö. Det visar på ett växande behov av tidigt stöd för barn med språksvårigheter.

Bland föräldrarna runt bordet sitter Marie Hellberg och Per Bolander. Deras son Loke pratade knappt alls på treårskontrollen, vilket fick en logoped att rekommendra dem att kontakta Logopedkliniken och söka en plats på kursen. När de fick lära sig några grundläggande principer för hur de kunde stimulera Lokes språkutveckling vände utvecklingen uppåt.

”Han fick fatt på leken och det blev en katalysator för språket”, säger Marie och berättar att Loke i dag är fyra år.

Leken som språklig träning

Hemma har familjen byggt en låtsaspizzeria där Loke lagar och serverar plastpizzor. Han frågar vad familjen vill ha för pålägg – någon svarar ananas, en annan säger skinka och en tredje kanske sallad. På så sätt får han öva sig på att säga namnet på olika livsmedel i en naturlig och lekfull kontext.

Inget stimulerar barns språkutveckling som leken. Den kanadensiska språkmodellen går ut på att lära föräldrarna olika strategier som de ska använda i vardagssituationer, så ofta det bara går. Om barnet till exempel tittar nyfiket på en boll som rullar kan man säga ”bollen rullar” och sedan ge barnet tid att komma in och styra fortsättningen av samtalet.

Barn som har en normal språkutveckling kanske lär sig ett ord bara genom att höra det en gång. Barn med språkstörning behöver betydligt fler tillfällen. Ibland behöver meningar delas upp för att de ska höra varje ord för sig.

”Som förälder kan man också behöva använda gester och betona vissa ord särskilt”, säger Zafira Karakezlidis, logoped och en av kursledarna.

Böcker öppnar för samtal

Om den förra lektionen handlade om lekens betydelse fokuserar dagens kurstillfälle på böcker. En bok är inte bara läsning – precis som lek och leksaker stimulerar den det som är viktigast för ett barn: att få igång ett samtal med turtagning.

”När man högläser ur en bok fångar man upp vad barnet tittar på, till exempel en mössa eller en skida, och pratar om det”, säger Emma Roos, logoped och kursledare.

Språkutveckling handlar inte om att pressa barnet att lära sig en massa nya ord, utan om att fånga upp barnets intresse. Det gäller att se när barnet kanske lutar sig fram för att titta på något, och då passa på att prata om vad det är man ser.

Emma pekar på en lista med punkter som de skrivit upp på tavlan: Observera vad barnet är intresserat av, vänta så det hinner kommunicera, lyssna på vad det försöker säga och följ intresset genom att kommentera kort – inte för mycket. På så sätt kan föräldrarna delta i barnets lek i stället för att styra bort från den och dränka dem i en massa ord.

Mindre prat kan ge mer språk

Per förklarar hur de kunde bombardera Loke med frågor när han lekte, för att de trodde att det skulle öka hans ordförråd. Nu har de lärt sig att vänta ut honom så att han själv börjar prata om det som intresserar honom.

”När han lekte med sin brandbil var vi alldeles för ivriga med alla frågor om vart bilen var på väg och vad den hade för färg, tills vi fattade att det var bättre att låta honom styra”, säger Marie.

När de i stället lät Loke berätta kunde han säga att bilen hade krockat med en annan bil. När de ställde följdfrågor öppnade sig samtalet och hans fantasi satte igång.

”Ju mindre barnen säger, desto mer brukar föräldrarna prata, och då blir det lätt för mycket”, förklarar Zafira.

Vanligare än man tror

Trots att så mycket som åtta procent av alla barn har språkstörning – nästan två barn i varje klass – pratas det relativt litet om det. Även barnen lär sig tidigt att hitta strategier för att dölja att de har svårt med språket, menar Marie.

Hon arbetar på förskola och ser hur föräldrar kan vifta bort att deras barn inte kommer igång med språket, med motiveringen att de är små och att det kommer att lösa sig självt. Men språkstörning går inte alltid över, och ju tidigare den upptäcks desto bättre är prognosen.

”Många väntar med att komma hit tills barnen är kanske fyra år. Men det bästa är om de börjar träna tidigare”, säger Emma Roos.

Språkstörning, eller DLD som det kallas på engelska (Developmental Language Disorder), är en medfödd utvecklingsneurologisk funktionsnedsättning. Den innebär att en person har stora svårigheter att förstå, lära sig och använda språk, trots normal hörsel och normal generell utveckling i övrigt.

För att hjälpa barn med språkutveckling rekommenderar logopederna att föräldrar pratar med barnet om det som händer i vardagen när det händer, lägger bort telefonen och pratar om skon och skosnöret när man sätter på skorna. Det är också viktigt att prata om det som intresserar barnet och att inte bara fokusera på substantiv utan också använda verb så att saker händer i berättelsen.

Högläsning ur riktiga böcker ger en annan inlevelse när föräldern läser högt och man kan bläddra fram och tillbaka och prata om det man ser. Men hellre ljudbok eller läsplatta än ingen bok alls, påpekar experterna.