Bussterminalen i Katarinaberget vid Slussen i centrala Stockholm har utvecklats till ett av huvudstadens mest problematiska infrastrukturprojekt. Det som började som en planerad investering på 1,4 miljarder kronor har exploderat till en kostnad på över 6,4 miljarder kronor, medan tidtabellen fortsätter att spricka om och om igen.

Projektet, som är ett samarbete mellan Stockholms stad och Region Stockholm, har plågats av komplikationer, förseningar och dramatiska kostnadsökningar ända sedan starten. Ursprungligen var tanken att terminalen skulle stå färdig i juni 2023. Nu, flera år senare, är det senaste beskedet att trafikstart kan förväntas ”i höst” – dock utan någon mer preciserad information från någon av de ansvariga parterna.

Förseningarna är inte ovanliga i stora infrastrukturprojekt, men omfattningen av problemen med bussterminalen sticker ut även i det sammanhanget. Kostnadsökningen på över 350 procent och de upprepade tidsförskjutningarna har gjort projektet till ett exempel på hur svårt det kan vara att genomföra komplexa byggprojekt i urban miljö.

## Resenärer tvingas vänta år efter år

De som drabbats hårdast av förseningarna är de tusentals pendlare från Nacka och Värmdö som dagligen är beroende av busstrafiken till och från centrala Stockholm. Sedan 2018 har de tvingats hantera provisoriska lösningar som ständigt förändras.

Från början hänvisades resenärerna till en tillfällig terminal vid Stadsgårdsleden. Men när bygget i berget fortsatte att dra ut på tiden blev de tvungna att flytta igen. Den nuvarande tillfälliga terminalen ligger i närheten av Fotografiska, knappt en kilometer från tunnelbanan – en påtaglig försämring för många pendlare.

För två år sedan lovades resenärerna att de endast skulle behöva stå ut med denna provisoriska lösning i drygt ett år. Men även den prognosen har visat sig vara alldeles för optimistisk.

Camilla Carlberg, en av de dagliga resenärerna, har tappat tron på projektet. Hon beskriver hur hennes känslor har förändrats över tid, från ilska till en slags resignation. ”Först var jag arg, nu är jag mer som en besviken förälder”, säger hon och påpekar samtidigt att hon får se den extra gångvägen som motion.

Carlberg ifrågasätter också hela projektets relevans med tanke på att tunnelbanan till Nacka planeras att invigas 2030. ”Jag kommer absolut att välja tunnelbanan när den finns på plats. Det ser jag verkligen fram emot”, säger hon.

## Tvingar pendlare att välja bilen

För Helena Rasmanis och hennes son Fred har situationen blivit så ohållbar att hon allt oftare tvingas ta bilen istället för kollektivtrafiken – något hon inte alls är nöjd med. ”Det vill jag verkligen inte, det är jättedåligt, men det tar för lång tid att åka kollektivt”, förklarar hon medan hon skyndar från bussen mot Slussen.

För Rasmanis har restiden förlängts med 20 minuter, vilket skapar problem när hon ska hämta barn i skolan. Det är en situation som många pendlare kan relatera till, och som riskerar att permanent förändra resvanor i strid mot stadens klimatmål.

Alf Svingen från Orminge är en annan drabbad resenär. Han berättar att hans resa till stan nu tar ungefär 40 minuter längre än innan terminalproblematiken började. Han är djupt skeptisk till att terminalen verkligen kommer att öppna i höst som utlovat. ”Men vad ska jag göra? Jag måste ju ta mig till jobbet. Det är bara att försöka gilla läget”, säger han.

## Komplexa orsaker bakom förseningarna

Anna Näslund på Stockholms stads trafikförvaltning förklarar att det inte finns en enda orsak till att tidsplanen konstant glider. Hon beskriver hur flera delmoment har tagit längre tid än beräknat, och lyfter särskilt fram de tekniska installationerna som ett moment som visat sig mer tidskrävande än planerat.

”Man kan väl sammanfatta det med att flera delmoment tagit längre tid än beräknat. En bussterminal som denna är dock ett komplext projekt”, skriver hon i ett mejl.

För närvarande pågår fortfarande besiktning av anläggningen, och ett överlämnande från staden till regionen förbereds. När detta överlämnande faktiskt kommer att ske är dock inte fastställt.

Efter att regionen har tagit över anläggningen ska SL genomföra omfattande tester innan terminalen kan öppnas för allmänheten. Detta inkluderar fullskaleövningar med trafikutövare och blåljuspersonal, samt så kallade operation acceptance test där full trafik körs utan resenärer.

## Osäkerhet om testperiodens längd

Tidigare under 2025 uppgav SL för Nacka Värmdö Posten att de skulle behöva knappt ett halvår för att genomföra sina tester. Nu vill man dock inte längre precisera hur lång tid det kommer att ta.

Karolina Wichman på Region Stockholms trafikförvaltning förklarar: ”I dag väljer vi att inte ange en uppskattad längd på testperioden eftersom den är beroende av när testerna kan påbörjas och hur de går. Testerna genomförs stegvis och avslutas först när vi kan säkerställa att anläggningen fungerar som den ska för en säker och stabil trafikstart.”

Hon tillägger att mer information kommer att kunna ges efter att regionen har tagit över anläggningen och påbörjat sina tester. Denna osäkerhet gör det svårt för resenärer att planera och bidrar till den växande frustrationen.

Projektet har även kantats av andra problem. Under hösten 2025 skrev en rad experter på DN Debatt att terminalen riskerar att bli en dödsfälla om en olycka inträffar, något som regionen dock bemötte med att man är trygg med säkerheten. Dessutom har det uppstått problem med att SL:s nya elbussar både väger för mycket och är för höga för infrastrukturen.

Bussterminalen i Katarinaberget står som ett varnande exempel på hur stora infrastrukturprojekt kan spåra ur, och resenärerna får fortsätta vänta på en lösning som verkar lika avlägsen som någonsin.