Kung Carl XVI Gustaf firar 80 år med rekordhögt folkligt förtroende

Ur svenska hjärtans djup en gång, en samfälld och en enkel sång, som går till kungen fram. Medan de flesta institutioner i Sverige dragits in i ett kulturkrig har monarkin gått i motsatt riktning och faktiskt breddat sin folkliga bas.

Enligt Medieakademins senaste förtroendebarometer litar nu rekordhöga 53 procent av svenskarna på kungahuset. Dagens jubilar kan fira sin 80-årsdag med vetskapen att han åtnjuter högre förtroende än både regeringen, public service och Nato – och befinner sig ljusår före de politiska partierna i förtroendeligan.

Vem hade kunnat förutse detta 1973, när tronen bestegs av en faderlös 27-åring med dyslexi, mest känd för sitt sorglösa ungkarlsliv? Bara ett par år tidigare hade riksdagen avlövat monarken på den sista lilla resten av reell politisk makt genom Torekovkompromissen.

Tidsandan talade för att monarkin skulle bli ett vikariat i enlighet med den nystiftade lagen om anställningsskydd: sist in, först ut. Men republikanerna fick se sina förhoppningar grusade.

Sista ordet om statsskicket är naturligtvis inte sagt. Exemplen från Norge och Storbritannien visar tydligt att en medial monarki aldrig befinner sig mer än en skandal från att allvarligt ifrågasättas. Ju mindre formell makt en kung eller drottning har, desto viktigare blir det att vinna den ständigt pågående opinionsmätningen genom att vårda det kungliga varumärket.

Från frågande till folkligt stöd

Ingen kan förneka att Carl XVI Gustaf har lyckats med detta. Hans farfars farfars farfar – den franske marskalken Jean Baptiste Bernadotte, som blev Karl XIV Johan – hade varit stolt över utvecklingen, om än troligen förvånad över monarkins moderna roll.

Ätten Bernadottes drygt tvåhundraåriga period på den svenska tronen sammanfaller med en historisk epok av fred och närmast obegripliga framsteg för Sverige. Till skillnad från de flesta europeiska länder har vi sluppit både inbördeskrig och folkuppror under denna period.

Äran för denna fredliga samhällsutveckling tillskrivs ofta politiker som Louis de Geer, Arvid Lindman, Hjalmar Branting och Per Albin Hansson. Som födelsedagspresent på 80-årsdagen kan Carl XVI Gustaf med rätta läggas till denna historiska lista av statsbyggare.

Från ”plym” till stabiliserande kraft

När kungen tillträdde för 53 år sedan var det långt ifrån givet att monarkin skulle överleva. Efter Torekovkompromissen 1971 konstaterade dåvarande statsminister Olof Palme att endast ”en plym, en dekoration” återstod av monarkin. I förlängningen väntade samma konstitution som i USA, Frankrike, Tyskland och Finland – republik med vald president.

Svenska folket visade sig dock ha en annan uppfattning. Under senare år har monarkins ställning stärkts, medan medlemstalet i Republikanska föreningen nästan halverats de senaste tio åren. Ingen politiker med självbevarelsedrift driver längre aktivt frågan om att avskaffa monarkin.

En modern monark i en polariserad tid

Hur har kungahuset lyckats stå över den polarisering som drabbat andra samhällsbärande institutioner som Svenska kyrkan och public service? En viktig faktor är naturligtvis frånvaron av större skandaler. Kungens misstag framstår – jämfört med flera av hans europeiska kollegor – som förhållandevis harmlösa. Han har förvisso kallat Arbogaborna för ”örebroare”, berömt Bruneis diktator för ”kolossal närhet till folket” och figurerat i rykten om ”kaffeflickor” i sina yngre dagar.

Men Carl Gustafs popularitet bygger inte bara på vad han undvikit, utan lika mycket på vad han åstadkommit. Han har framträtt som en samlande röst i kriser som flyktingvågen 2015, tsunamin 2005 och när den rasistiske ”lasermannen” härjade 1992. Han har visat ett livslångt engagemang för miljöfrågor och scoutrörelsen, samt fungerat som en viktig dörröppnare för svensk export under ett halvsekel av återindustrialisering och ekonomisk återhämtning för Sverige.

Kungafamiljen har dessutom visat vägen för både professionalisering och integration med 50 procent ”utlandsvärvningar”: en OS-värdinna från Tyskland (som kungen firar guldbröllop med i juni), en finansman från New York, en gymägare från Ockelbo och en dokusåpastjärna från Älvdalen. Genom nio barnbarn säkras dessutom monarkins framtid och fortsatta närvaro i medierna.

En personlig resa

Med åren har ödmjukheten framträtt som kungens mest karakteristiska egenskap. Vid de fåtaliga tillfällen han låter sig intervjuas talar han mer om ämbetets börda och sina egna överkomna svårigheter än om hovlivets privilegier. I ett land som ofta förknippas med Jantelagen – ”tro inte att du är något” – har kungen blivit folklig just genom sin osökta anspråkslöshet.

Inga PR-konsulter eller medierådgivare hade kunnat skapa en så genuin och mänsklig bild. Liksom monarkin har blivit överraskande modern just genom att vara lite ur takt med tiden, har kungen omvandlat sina självtvivel till allmänhetens sympati. Hans kamp med dyslexi, barndomstraumat att växa upp utan far, bördan av svåra plikter och oro för världens utveckling – detta är erfarenheter många kan känna igen sig i.

En framtid i säkra händer

Som en ansvarskännande ledare har kungen även förberett för successionen. Den oundvikliga frågan är när han kommer att lämna över till den ännu populärare kronprinsessan Victoria. Vid 80 års ålder befinner han sig i en privilegierad position, både som familjens patriark och nationens monark.

Enligt historikern Dick Harrison har inget svenskt statsöverhuvud haft så mycket indirekt inflytande som Carl XVI Gustaf. Under krisen i Svenska Akademien 2018 spelade kungen en stabiliserande roll som dess höge beskyddare. När hovet 2023 uttryckte ”förvåning” över att Rysslands ambassadör välkomnades till Nobelceremonin, drogs inbjudan snabbt tillbaka.

I en tid när kriget återvänt till Europa, sluter Sverige cirkeln från det 1800-tal då Karl XIV Johans far rekryterades från Frankrike med förhoppningen att han som Napoleons general skulle hjälpa Sverige att ta revansch på Ryssland efter förlusten av Finland 1809. Sverige fick då tillfälligt Norge som tröstpris – och inledde en historiskt unik epok av fred.

Carl XVI Gustafs Sverige har gått varvet runt sedan oljekrisens 1973. Han blev kung dagen före ett ödesmättat riksdagsval, och 2026 står landet inför ett nytt vägval. Ju mer allt förändras, desto mer förblir det sig likt. Grattis, statschefen!