Polismyndigheten gör helomvändning i frågan om bakgrundskontroller av personal

I åratal har Polismyndigheten genomfört slagningar i sina känsliga register för att bakgrundskontrollera sin egen personal. Genom dessa kontroller har poliser som misstänks för brott eller som umgås med kriminella kunnat avslöjas. Men i april förra året sattes ett akut stopp för slagningarna, då myndigheten gjorde en rättslig bedömning som visade att de kunde vara olagliga.

Stoppet fick omedelbart allvarliga konsekvenser. Säkerhetshandläggaren Robert Falk uttalade sig i Dagens Nyheter om att det i praktiken blivit ”fritt fram för kriminella och infiltratörer att ta sig in i myndigheten” efter beslutet.

Särskilt drabbad blev den dåvarande säkerhetschefen, som polisanmäldes och åtalades för anstiftan till dataintrång. Anklagelsen grundade sig i att han ansågs bära ansvaret för registerslagningarna genom att beordra sina kolleger att utföra dem. Till följd av åtalet tvingades han tillfälligt lämna sin nya tjänst som säkerhetschef på Region Stockholm.

Men förra torsdagen gjorde Polismyndigheten en oväntad helomvändning. En ny rättslig bedömning har gjorts som kommit fram till att slagningarna faktiskt är tillåtna. Som en direkt följd av detta lades åtalet mot den tidigare säkerhetschefen ned dagen därpå.

”Det är ju en diametralt motsatt tolkning som ändrar förutsättningarna totalt för åtalet,” förklarade Per Nichols, åklagare vid Särskilda åklagarkammaren.

Olika tolkningar skapar förvirring

I ett möte med Dagens Nyheter förklarar Polisens nya säkerhetschef Christer Johansson och biträdande rättschef Sofie Lindblom bakgrunden till de motstridiga besluten.

”En rättslig bedömning är just en bedömning av den information man har vid det tillfället. Sedan har vi fått ny information av Säkerhetspolisen först nu i januari i år som gjorde att det finns anledning att ändra vår bedömning, och det har vi gjort,” säger Sofie Lindblom.

På frågan om varför Polismyndigheten inte kontrollerade med Säkerhetspolisen redan för ett år sedan vad som egentligen gällde, svarar Lindblom: ”Vi har i princip aldrig kontakt med andra myndigheter om våra rättsliga bedömningar. Så vi bedömde inte att vi behövde ta kontakt med Säpo. Så här i efterhand önskar man ju naturligtvis att vi hade gjort det. Det är lätt att vara efterklok.”

Enligt Lindblom kommer helomvändningen efter ett förtydligande från Säkerhetspolisen vid ett möte den 15 januari i år. Mötet ska inte ha dokumenterats.

Säkerhetspolisen nekar till ändrad ståndpunkt

Intressant nog vill Säkerhetspolisen inte kännas vid att något ska ha förtydligats eller ändrats. När Dagens Nyheter frågar om Säpo har varit otydlig och vad som i så fall förändrats, svarar myndigheten att den har haft samma uppfattning hela tiden – att Polismyndigheten får göra slagningarna.

”För Säkerhetspolisens del förhåller vi oss till den lagstiftning som finns och de vägledningar som vi tagit fram och där finns inget som förändrats. Vår uppfattning kring säkerhetsprövningar har varit densamma hela tiden,” skriver Säpos presstjänst i ett mejl till DN.

Polisens biträdande rättschef Sofie Lindblom hävdar däremot att Säpo inte förrän vid januarimötet förtydligade att säkerhetsskyddslagen inte hindrar polisen från att göra slagningar i de uppgifter och register som polisen har tillgång till.

”De har kanske haft den här uppfattningen hela tiden, men den har inte förtydligats för Polismyndigheten och det är ingenting som vi har kunnat läsa oss till,” säger hon.

Ingen ursäkt till tidigare säkerhetschefen

På frågan om Polismyndigheten kommer att be den tidigare säkerhetschefen om ursäkt för de stora konsekvenser som drabbat honom, svarar den nya säkerhetschefen Christer Johansson: ”När vi fick ny information har vi verkligen jobbat snabbt för att få fram den här nya rättsliga bedömningen. Så det är väldigt svårt för oss att säga vad det är vi ska be om ursäkt för. Det är beklagligt att den ursprungliga bedömningen fått så långtgående konsekvenser.”

Dagens Nyheter uppger att man har sökt den tidigare säkerhetschefen utan resultat.

Händelsen belyser de komplexa juridiska avvägningar som präglar säkerhetsarbetet inom Polismyndigheten, och väcker frågor om samordningen mellan olika säkerhetsmyndigheter i Sverige.