Så kan Magdalena Andersson mäkla fred mellan C och V

När de sista rösterna hade räknats på torsdagen bekräftades det som många väntat på: Magdalena Anderssons sida har ett ointagligt övertag i det nuvarande regeringsunderlaget. S-ledaren bjöd direkt in Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet till ett första möte. Nu väntar det svåra arbetet med att försöka forma en ny regering.

Vid förhandlingsbordet finns flera röda linjer. Den hårdaste konflikten går mellan Centerpartiet och Vänsterpartiet, och den handlar om både ministerposter och sakpolitik. Centerpartiet har under valrörelsen varit mycket tydliga med att man inte accepterar någon form av vänsterpartistisk regeringsmedverkan. Det är partiets hållning på riksplanet, trots att C och V lokalt samarbetar i ett 30-tal kommuner.

Motsättningarna är i första hand ideologiska, men det finns också stora sakpolitiska skillnader. Samtidigt finns det frågor där partierna faktiskt har en gemensam grund att stå på.

Båda partierna vill exempelvis att hela landet ska leva. För Centerpartiet, med sina rötter i bondepolitiken, är landsbygdsfrågor centrala. Man vill att mer av de värden som skapas i glesbygdskommuner, inte minst från naturresurser, ska stanna i lokalsamhället. Vänsterpartiet för en liknande politik: områden med gruvbrytning, vattenkraft och vindkraft ska få behålla mer pengar än i dag. I norra Sverige, där gruvnäring och energiproduktion genererar stora värden, är frågan om ersättning till lokalsamhällen särskilt aktuell.

Även synen på småföretag förenar. Vänsterpartiet är kritiska till storföretagens makt, men de beskriver småföretag som jobbskapare och innovatörer. Där ligger Centerpartiet snubblande nära. C vill skapa bättre villkor genom sänkta arbetsgivaravgifter och mindre regelkrångel. V vill minska kostnaderna för sjukskrivningar och förbättra möjligheterna till finansiering. Båda är särskilt intresserade av att göra det lättare att driva företag på landsbygden.

Klimatpolitiken är ytterligare ett område där C och V kan enas. Båda har sågat Tidöregeringens klimatpolitik och vill se en kursändring som sänker utsläppen, i första hand från biltrafiken. Ingen av dem vill höja bensin- och dieselskatterna på det sätt Miljöpartiet vill. Den gemensamma ambitionen är att omställningen inte ska slå för hårt mot bilberoende landsbygdsbor.

C och V är också båda kritiska till subventioner till ny kärnkraft. I stället vill de gynna havsbaserad vindkraft, bland annat genom att staten står för anslutningen till elnätet. Att investeringarna i grön omställning och energi behöver öka är de överens om, även om de skiljer sig i synen på statens respektive marknadens roll. Båda vill dessutom se en utvidgad elbilsbonus, något som även S och MP stödjer.

Men på en rad andra områden är klyftan mellan Centerpartiet och Vänsterpartiet avgrundsdjup.

Jobbfrågan är ett tydligt exempel. Båda partierna har varit kritiska till regeringens arbetslöshetspolitik, men lösningarna pekar åt helt olika håll. Centerpartiet vill sänka arbetsgivaravgifterna och minska kostnaderna för företagen. Vänsterpartiet vill i stället höja arbetsgivaravgifterna och höja skatten på företagsvinster. C vill spara in på a-kassan medan V vill höja den. Deras syn på vad som skapar jobb skiljer sig därmed i grunden.

Skattepolitiken blir en av de svåraste frågorna. C vill sänka skatterna rejält, V vill höja dem. För Centerpartiet handlar det om egenmakt och människors frihet att använda sina pengar. Vänsterpartiet ser skatterna som ett verktyg för att finansiera välfärden och jämna ut inkomster, konsumtion och sparande. V kan acceptera skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare, men vill höja skatten för månadslöner över 70 000 kronor.

Likaledes krockar synen på vinster i välfärden. Vänsterpartiet är övertygade motståndare till vinstintressen inom välfärden och vill utreda ett förbud. Centerpartiet vill i stället uppmuntra mångfald av vårdgivare och omsorgsaktörer. Inom skolan kan C tänka sig ett vinstförbud för skolor med kvalitetsbrister, men menar att ett generellt förbud mot aktiebolag i skolan skulle skapa kaos. För C är friskolor och fritt skolval en grundbult.

Att få ihop en regering blir därför en balansakt utan enkla lösningar. Magdalena Andersson har fått ett tydligt mandat, men det är först när C och V har hittat en väg framåt som Sverige kan få en ny regering. Deras gemensamma mark räcker långt, men de frågor som skiljer dem åt är desamma som tidigare har fällt regeringssamarbeten.