Staten vill stoppa samer från att få makt över fjälljakt

I januari 2020 fattade Högsta domstolen ett historiskt beslut som fastslog att Girjas sameby, inte staten, har rätt att bestämma över småviltsjakt och fiske på statens mark ovanför odlingsgränsen i Lappland. Detta prejudikat ledde till att ytterligare fem samebyar under 2024 stämde staten för att få samma rättigheter erkända.

Fram till sommaren 2025 var statens position tydlig: samebyarna måste, för att få samma rättigheter som Girjas, bevisa urminnes hävd – alltså att ingen annan gör anspråk på marken och att de använt den sedan mycket lång tid tillbaka. Men under hösten ändrade Justitiekanslern (JK) sin inställning.

Enligt den nya linjen hävdar staten att även om samebyarna skulle kunna bevisa urminnes hävd, skulle rennäringslagen ändå kunna förhindra dem från att utöva dessa rättigheter. Lagen säger uttryckligen att ”Sameby eller medlem i sameby ej får upplåta rättighet som ingår i renskötselrätten”, och jakt och fiske ingår i denna rätt. När Girjas-målet avgjordes tog Högsta domstolen aldrig upp detta förbud.

Eric M Runesson, justitieråd i HD och tidigare ordförande i Renmarkskommittén, kritiserar statens nya ställningstagande. Han menar att den kan strida mot både grundlagen och Sveriges internationella åtaganden, inklusive Europakonventionen för mänskliga rättigheter.

”Rätten till jakt och fiske genom urminnes hävd fanns redan innan rennäringslagen skrevs”, säger Runesson. ”Därför kan man knappast ta ifrån samebyarna den rätten genom att hänvisa till dagens lagstiftning.”

Advokat Peter Danowsky, som företrädde Girjas sameby och nu representerar fyra av de samebyar som stämt staten, hävdar i en inlaga till tingsrätten att statens omsvängning kom efter påtryckningar från flera håll, däribland Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Sverigedemokraterna och Svenska Jägareförbundet.

”Den här regeringen, med Moderaterna och Kristdemokraterna samt med stöd av Sverigedemokraterna, vill inte acceptera Girjasdomen”, säger Danowsky.

Efter Girjasdomen tillsatte den dåvarande rödgröna regeringen en utredning, Renmarkskommittén, som föreslog att fler samebyar i Lappland skulle få rätt att bestämma över jakt och fiske i fjällen. Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna reserverade sig mot förslaget. När regeringen skiftade avvecklades Renmarkskommittén av landsbygdsminister Peter Kullgren (KD).

Danowsky är kritisk till JK:s förändrade inställning: ”JK:s vändning visar på politiskt inflytande över en rättsprocess”, säger han.

Landsbygdsminister Peter Kullgren tillbakavisar dessa anklagelser och skriver i en kommentar att ”Regeringen har inte gett JK någon instruktion i frågan”. Han får medhåll av justitiekansler Thomas Bull som betonar att JK är självständig i sina bedömningar.

”JK är visserligen regeringens ombud, men man tar inte order och direktiv på det sättet. Vi gör självständiga bedömningar”, säger Bull.

Bull motiverar den nya strategin med att pröva rennäringslagen först. Han menar att detta kan spara tid och resurser, eftersom den historiska bevisföringen som krävdes i Girjasmålet är både tidskrävande och kostsam.

”Jag anser att man behöver se om inte rennäringslagens förbud ändå gäller. Är det så, slipper man den tunga bevisprövningen”, förklarar Bull.

Sommaren 2025, när Bull började överväga att använda rennäringslagen som argument, kontaktade både Jägareförbundet och LRF justitie- och landsbygdsdepartementet. I mejl framförde organisationerna kritik mot JK:s hantering och önskade att rennäringslagen skulle användas mot samebyarna.

Ett möte mellan JK och departementen hölls efter sommaren, men inga minnesanteckningar finns. Enligt JK var mötet endast informativt, och inga direktiv gavs från departementens representanter.

Bull erkänner att den allmänna debatten kan ha haft viss påverkan, men betonar att det är han som ändrat myndighetens inställning. Han anser att det är viktigt att få klarhet i om rennäringslagen är grundlagsenlig eller inte.

”Det är orimligt att vi inte vet om en lag stiftad av riksdagen kan tillämpas. Därför bör den prövas i domstol”, säger Bull.

När förhandlingen mellan samebyarna och staten kan inledas är ännu inte fastställt.

Frågan berör grundläggande aspekter av samernas rättigheter som urfolk i Sverige och har stor betydelse för både rennäringen och andra intressen i de nordliga delarna av landet. Utfallet kan komma att påverka hur resurser och mark i fjällområdena förvaltas för lång tid framöver.