Annika Strandhäll beskriver sitt inträde i svensk politik som att bli ”luftlandsatt”. När hon för tolv år sedan utsågs till socialförsäkringsminister i Stefan Löfvens regering kom hon in i Socialdemokraterna utan tidigare koppling till partiet. Det visade sig vara ett större problem än hon kunde ana.

”Man har inte det interna nätverket. Jag visste inte vem jag skulle ringa, eller hur de interna konflikterna såg ut – och vem som bråkade med vem på SSU-kongressen 1997”, säger hon.

Och det är inte bara historia. Strandhäll menar att dessa gamla konflikter och relationer fortfarande spelar en avgörande roll i Sveriges största parti. När kriser uppstår och man behöver stöd, men saknar de rätta kontakterna från partiets interna nätverk, står man plötsligt helt ensam.

”När du sitter där och är minister och ’the shit hits the fan’ och du inte vet vem du ska ringa som du bråkade med på SSU-kongressen 1997 så har du ett helt annat utgångsläge”, förklarar hon.

## Problem med partiets struktur

Strandhäll är tydlig med att Socialdemokraternas starka tradition av intern rekrytering utgör ett reellt problem för partiet. Hon menar att det försvårar möjligheten att ta in nya krafter med andra perspektiv och bakgrunder, vilket i förlängningen innebär att partiet går miste om viktig kompetens och engagemang.

”Även om man har kokat kaffe på andra expeditioner räknas det inte. Det ska vara i partiet”, säger hon och beskriver hur kompetens och vilja att engagera sig kan finnas där ute, men inte får genomslag om man inte kommer från rätt håll.

Hon efterlyser öppna diskussioner om partiets interna kultur. Enligt Strandhäll finns problematiken under ytan, men diskuteras sällan öppet. ”Man skulle behöva fundera på: vill vi ha det så här? Och om vi inte vill ha det så här, hur ska vi göra i stället?”

## En framgångsrik politisk karriär

Trots de inledande svårigheterna har Strandhälls politiska karriär varit anmärkningsvärt framgångsrik. Hon var minister i socialdepartementet i fem år, blev senare miljö- och klimatminister i Magdalena Anderssons regering och har varit riksdagsledamot i mer än en mandatperiod.

Nu har hon belönats med Hjalmar Branting-priset av Socialdemokraterna, ett pris som delas ut till dem som gjort särskilda insatser för partiet. Det är en högtidlig avslutning på hennes tid i riksdagen, då hon för ett år sedan meddelade att hon inte kommer att kandidera i höstens val.

Vad framtiden har att erbjuda vet hon ännu inte, men önskan är att fortsätta vara närvarande i den politiska debatten. ”Jag vill ju finnas kvar i debatten, och på något sätt kunna använda den opinionsbildande plattformen som jag har.”

## Socialdemokraternas kommunikationsstrategi

Under sina år som politiker har Strandhäll varit en av Socialdemokraternas mest aktiva röster i sociala medier. Med ett av partiets största konton på plattformen X har hon fört hårda debatter mot meningsmotståndare, vilket också gett henne en del kritik för sin tonfallsval.

Men enligt Strandhäll själv var detta ingen slumpmässig aktivitet. ”Det är viktigt att förstå att jag har varit utsedd av partiledningen att ta de här diskussionerna i sociala medier”, förklarar hon och berättar att det började i valet 2018 när en grupp fick ett tydligt uppdrag från partiledningen.

Hon menar dock att detta inte alltid varit klart internt i partiet, vilket skapar spänningar. ”Något kan vara mer eller mindre accepterat beroende på vem som gör det. Men det har också kostat mig när partiet inte självklart haft min rygg när det blåst.”

## Utmaningar inför valet

Även om opinionsmätningar visar på ett överläge för oppositionen ligger Socialdemokraternas siffror på historiskt låga nivåer. Strandhäll ser flera förklaringar till detta, där kommunikation och förmågan att nå nya grupper är centrala problem.

Hon pekar på att partiets traditionella struktur, som byggdes upp för att organisera arbetarrörelsen, i dag har blivit ett hinder. ”I dag är ju verkligheten att arbetare ofta är nya svenskar. Socialdemokratin har svårare att organisera dem – för man är fast i gamla mönster. Och det är farligt för ett parti som fortfarande måste vara ett arbetarparti.”

Frågan om Socialdemokraterna är ett inkluderande parti besvarar hon med ”både och”. Lokalt gör man försök, men mycket mer skulle kunna göras, särskilt i de områden partiet säger sig vilja representera.

## Kritik mot partiets riktning

Som ordförande för S-kvinnor, en roll hon kommer behålla även efter sin avgång från riksdagen, har Strandhäll varit öppen med kritik mot delar av partiets politik. Hon menar att Socialdemokraterna lagt sig för nära Tidöpartierna i vissa frågor.

”Vi gillar inte partiets förflyttning när det gäller kriminal- och migrationspolitiken. Den har gått för fort”, säger hon och nämner särskilt förslaget om sänkt straffmyndighetsålder till 14 år för vissa grova brott – ett förslag som fått kritik från bland annat kriminalvården.

”Ibland skulle det kanske kunna ha varit jävligt smart att bara ta ett djupt andetag och avvakta och lyssna in”, konstaterar hon.

Strandhäll saknar också långsiktiga visioner i politiken. ”Det är väldigt mycket här och nu. Men vad får politiken för långsiktiga konsekvenser för Sverige? Det är ett problem i politiken generellt i dag att man vill ha snabba svar.”

Även om hon kommer fortsätta kampanja för partiet fram till valet erkänner hon att det blir frustrerande att sedan stå vid sidan om. ”Jag skulle jättegärna vilja gå och skruva på olika saker. Men jag har bestämt mig för att lämna.”

När frågan kommer om hon kommer att sakna riksdagen tvekar hon lite innan hon skrattar: ”Ja, men det kommer jag. Det är ju ändå en skum verksamhet. Eller hur?”