Talmansrundorna är inledda – fortsatt låst mellan C och V

Riksdagens talman Andreas Norlén inledde på fredagen samtalen med partiledarna för att se om det går att bilda en ny regering. Eftersom oppositionen sammantaget är något större än regeringsunderlaget och Sverigedemokraterna, talar mycket för att Magdalena Andersson (S) får det första sonderingsuppdraget. Andersson bekräftade efter mötet med Norlén att Socialdemokraterna är redo att ta sig an uppgiften.

– Jag har gett honom mitt och Socialdemokraternas besked. Jag står till förfogande för att inleda arbetet med att bilda en ny regering, sade Andersson.

De pressträffar som följde på partiledarnas möten visade dock att de gamla konfliktlinjerna lever kvar. Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar upprepade att partiet inte är berett att stödja en regering som det självt inte ingår i.

– Vi föredrar en fyrpartiregering för att den ska bli handlingskraftig, sade Dadgostar.

Kort därefter mötte Centerledaren Elisabeth Thand Ringqvist pressen och var lika tydlig: Vänsterpartiet ska inte ingå i en regering.

– Den närmaste tiden kommer att kräva pragmatism. Centerpartiet kommer att vara en konstruktiv kraft för en politik i mitten, sade hon.

På frågan om Centerpartiet kan tänka sig ett organiserat samarbete med Vänsterpartiet var svaret nej. Ringqvist hänvisade till att V bara vill sitta i regeringen och att det därför saknas förutsättningar för ett sådant samarbete.

– Det är poänglöst i dag, eftersom de bara vill veta att de ska sitta i en regering, sade hon.

Centerledaren sade att C är öppet för en regeringskonstellation med flera partier, men inte med Vänsterpartiet. Hon fick också frågan om hon är beredd att gå till extraval för att hålla V utanför regeringen.

– Vi ska se till att det inte behöver gå till extraval, att det inte är Vänsterpartiet som kommer att avgöra, utan att vi hittar andra lösningar, sade hon.

Det parlamentariska läget är därmed långt ifrån enkelt. V kräver en plats i regeringen, medan C vägrar. Utan stöd från endera partiet är det svårt att se hur Magdalena Andersson ska få en statsministeromröstning att sluta med en ny regering.

Formellt handlar ett sonderingsuppdrag om att undersöka möjliga regeringsunderlag, inte att förhandla färdigt en regeringsplattform. Talmannen kan ge flera partiledare uppdraget i tur och ordning. Först när en kandidat har tillräckligt stöd i riksdagen kan en statsminister utses.

I Sverige gäller så kallad negativ parlamentarism. En regering behöver inte ha en majoritet bakom sig, men den får inte ha en majoritet mot sig. Det gör att minoritetsregeringar är möjliga, men det innebär också att förhandlingsutrymmet kan vara litet. Talmannen har en central roll i att sondera vilka regeringsunderlag som är tänkbara och kan presentera flera kandidater tills en accepteras.

Sverige har flera gånger upplevt långdragna regeringsbildningar. Efter valet 2018 tog det drygt fyra månader innan Stefan Löfven kunde bilda en ny regering. Även då var låsningen mellan Centerpartiet och Vänsterpartiet ett centralt problem. Den här gången är hindret liknande: V vill ha direkt inflytande, medan C inte vill ge partiet det.

Sverigedemokraterna, som tidigare har ingått i regeringsunderlaget, lär inte spela någon roll i en socialdemokratisk ledd regeringsbildning. Däremot påverkar deras mandat styrkeförhållandena. Om SD röstar emot en S-ledd regering kan en annan konstellation bli aktuell.

För svensk del är regeringsfrågan inte bara en fråga om ministerposter. Den kommande regeringen ska hantera frågor som välfärd, klimat, energipolitik och migration. En utdragen process riskerar att försena budgetarbetet och skapa osäkerhet om den ekonomiska politiken. Därför följs samtalen i riksdagen med stort intresse, inte bara av partierna själva utan också av omvärlden och marknaden.

Ännu återstår många turer innan en ny regering kan tillträda. Talmannen ska fortsätta samtalen med samtliga partiledare, och därefter väntar statsministeromröstningar i riksdagen. Det enda som i nuläget tycks säkert är att vägen dit varken är kort eller spikrak.