Tomas Ramberg: Plötsligt beror valresultatet på muslimerna

På söndag går Sverige till val. I valrörelsens slutdebatt valde Jimmie Åkesson att förbereda marken för ett eventuellt nederlag – och gjorde samtidigt kvällens mest uppmärksammade utspel. SD-ledaren hävdade att riksdagsvalet håller på att avgöras av muslimska väljare. Uttalandet väckte omedelbar kritik och kan ses som ett försök att sätta en berättelse om valresultatet innan rösterna är räknade.

Bakgrunden är att Tidöpartierna – Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna – har styrt landet sedan valet 2022 genom Tidöavtalet. SD har därmed haft ett historiskt inflytande över svensk politik, särskilt inom migrations- och kriminalpolitik, trots att partiet formellt står utanför regeringen. Ett valnederlag skulle bryta den ordningen och öppna för en ny regering ledd av Socialdemokraterna.

Åkessons utspel om muslimska väljare handlade i praktiken om att förklara ett sådant scenario i förväg. Genom att peka ut en religiös grupp som avgörande för valutgången anspelade han på en bild av muslimer som en enhetlig väljargrupp med gemensamma intressen. Det är en bild som dock inte stöds av vare sig forskning eller valstatistik. Svenska väljare med muslimsk bakgrund, precis som andra väljare, röstar av en mängd olika skäl och fördelar sig över hela det politiska spektrat.

Kritiker menar att uttalandet var ett sätt att misstänkliggöra en hel grupp människor inför ett val. Flera bedömare påpekade också att det handlade om en medveten provokation, utformad för att mobilisera SD:s kärnväljare snarare än att beskriva en politisk verklighet. Ett sådant budskap kan fungera inåt i partiet, men det försvårar samtidigt framtida regeringssamarbeten, inte minst med borgerliga partier som har en annan syn på integration och mångfald.

Debatten visade också att invandringsfrågan har förlorat en del av sitt gamla genomslag. Under mer än ett decennium var migration SD:s motor. Partiet växte från ett litet ytterkantsparti till att bli Sveriges näst största, mycket tack vare ett starkt missnöje med flyktingmottagandet och integrationspolitiken. Efter den stora migrationsvågen 2015 skärptes den svenska lagstiftningen, och antalet asylsökande minskade kraftigt. Den politiska debatten ändrade därmed karaktär.

I årets valrörelse har andra frågor i stället dominerat. Hushållens ekonomi, sjukvården, skolan och det ökande gängvåldet har stått i centrum. På ytan borde det gynna ett parti som SD, som länge profilerat sig i trygghetsfrågor. Men samtidigt har kriminalpolitiken blivit en huvudfråga för hela högerblocket. De borgerliga partierna har i hög grad anammat SD:s språkbruk och politik, vilket minskat partiets särart.

Att Åkesson nu väljer att lyfta fram muslimska väljare kan därför tolkas som ett tecken på att de gamla mobiliseringsfrågorna inte längre räcker. Genom att göra religion till en politisk skiljelinje försöker han skapa en ny konflikt som kan ena hans väljarbas. Samtidigt är detta en linje som även prövats i andra europeiska länder, där högerpopulistiska partier försökt profilera sig mot islam för att bredda sitt stöd.

Sverige är dock ett ovanligt sekulariserat land, och religion har historiskt haft en liten roll i partipolitiken. Att framställa muslimer som ett hot mot det svenska valresultatet går emot en bred politisk tradition. Flera partiledare, både till vänster och höger, tog därför avstånd från uttalandet under debatten. Även inom Tidösamarbetet finns spänningar i synen på invandring och värdegrund, vilket utspelet kan förvärra.

Valet på söndag avgörs dock inte enbart av retorik. Opinionen har visat på ett jämnt läge mellan blocken, och många väljare har varit sena i sitt ställningstagande. Utfallet kommer att påverka svensk politik under lång tid, inte minst när det gäller migration, energi och synen på samhällskontraktet. För Åkesson handlar slutdebatten om mer än att vinna väljare – den handlar om att forma berättelsen om vad som faktiskt hände om Tidöpartierna förlorar.

Oavsett hur det går på söndag markerar utspelet en skärpning av tonen i svensk politik. Genom att sätta fokus på muslimska väljare flyttar SD debatten från sakfrågor till identitet. Det är en strategi med tydliga risker, men också med en tydlig målgrupp. Frågan är hur väl den fungerar när svenska väljare till sist går till valurnorna.