I slutet av maj, mitt under Stockholm Marathon, blev ett tunnelbanetåg stillastående på röda linjen mellan Östermalmstorg och Karlaplan. Efter tre svettiga timmar i det trasiga tåget evakuerades resenärerna via tunnlarna. Sedan dess har den röda linjen fortsatt att plågas av omfattande störningar, förseningar och inställda tåg som dagligen påverkar tusentals stockholmare.

SL har tvingats ta in experter från tyska Siemens, det företag som tillverkat signalsystemet, för att försöka lösa det komplexa tekniska fel som ligger bakom problemen. Samtidigt arbetar man med en alternativ lösning som förhoppningsvis ska kunna återställa mer normal trafik på tunnelbanelinjen inom några dagar, rapporterar P4 Stockholm.

Trafikregionrådet Jakop Dalunde från Miljöpartiet, som själv befann sig på en tunnelbaneperrong när röda linjen kollapsade, beskriver situationen som mycket frustrerande. Han betonar tunnelbanans centrala roll för att hålla Stockholm igång och för att staden ska kunna fungera som en levande storstad.

Kärnan i problemet ligger i att olika delar av tunnelbanans signalsystem är av mycket olika ålder. Delar av röda linjens signalsystem installerades redan på 1960-talet, medan gröna linjens system är från 1980-talet. När dessa två system behöver kommunicera med varandra uppstår betydande tekniska komplikationer.

Dalunde påpekar att den gamla tekniken egentligen borde ha bytts ut för länge sedan. Ett försök att installera ett nytt signalsystem påbörjades faktiskt redan 2010, men projektet havererade tyvärr. De konsekvenserna av det misslyckade projektet märks nu tydligt, och stockholmarna får betala ett högt pris för att man har låtit den föråldrade tekniken vara kvar alltför länge. Nu pågår dock en ny process för att byta ut hela systemet.

Oskar Fröidh, lektor i järnvägssystem och föreståndare för Järnvägsgruppen på KTH, förklarar att signalsystemet är en kritisk säkerhetslösning som framför allt ska förhindra olyckor. Systemet säkerställer att det finns ett tillräckligt avstånd mellan tågen, vilket förhindrar kollisioner.

Röda linjens signalsystem från 1960-talet är visserligen relativt gammalt men bygger på reläer, en sorts strömbrytare som Fröidh beskriver som en beprövad och pålitlig konstruktion. Gröna linjen har däremot ett nyare system baserat på datorställverk, som enligt experten har ”åldrats snabbare” trots att det är modernare.

Det aktuella problemet på röda linjen är inte ett direkt resultat av linjens gamla signalsystem i sig. Istället beror problemen på kommunikationen mellan röda linjens gamla system och gröna linjens modernare system, där de två linjerna går parallellt i centrala Stockholm.

Problemet uppstår specifikt mellan Gamla stan och Slussen, där det finns växlar mellan röda och gröna linjen. Just den delen av röda linjen ligger under styrning av gröna linjens datorställverk, vilket skapar kompatibilitetsproblem mellan de olika systemen.

Fröidh menar att det i grunden är ganska enkelt att byta ut de delar som inte fungerar, men betonar att man måste ha rätt reservdelar tillgängliga. Han gissar att det är just leveranstiden för reservdelar som är den största utmaningen och som förklarar varför det tar så lång tid att åtgärda problemen.

Experten är också kritisk till att problemen har pågått under en så pass lång period. Han anser det vara anmärkningsvärt att situationen inte har kunnat lösas på två veckor, och menar att man måste ha en fungerande beredskapsorganisation för den här typen av händelser.

Trafikregionrådet Dalunde säger att han har fullt förtroende för hur trafikförvaltningen arbetar med situationen. Samtidigt påpekar han att SL under en ganska lång tid har varit organiserat på ett sätt som gör att man blir beroende av att ta in extern kompetens vid störningar av det här slaget. Organisationen har helt enkelt blivit för konsultberoende.

Dalunde understryker dock att det ännu inte är klarlagt om just konsultberoendet är orsaken till de nuvarande problemen. En utredning ska genomföras för att se vad som gick fel. Han tror ändå att det pågående arbetet med att minska konsultberoendet och ta in mer egen teknisk kompetens till trafikförvaltningen kommer att stärka beredskapen vid framtida störningar av liknande karaktär.

Situationen illustrerar tydligt de utmaningar som uppstår när gammal och ny infrastruktur måste samverka, och visar på vikten av långsiktig planering och kontinuerligt underhåll av kritisk samhällsinfrastruktur.