Amerikansk professor flydde till Finland – bort från USA

Amerikansk marinbiolog flyr Trumps USA för ny tjänst i Helsingfors

Den amerikanska forskaren Halley Froehlich har bytt sitt kontor vid prestigefyllda University of California Santa Barbara mot en professur i marinbiologi vid Helsingfors universitet. Under sin första dag i de nya lokalerna konstaterar hon att utsikten är bättre än den hon hade i Kalifornien – en symbolisk skillnad som speglar den drastiska förändringen i hennes arbetssituation.

Froehlich är bara en av många amerikanska forskare som söker sig bort från sitt hemland. Enligt Jaana Nylund, utvecklingschef vid Helsingfors universitet, har ansökningarna från forskare vid amerikanska universitet ökat med hela 97 procent på bara ett år.

Den politiska utvecklingen i USA har gjort tillvaron för forskare allt svårare, särskilt inom områden som berör klimatvetenskap och marinbiologi.

”Redan under Trumps första period som president blev det uppenbart hur bräckligt systemet var,” berättar Froehlich, som beskriver hur situationen förvärrades dramatiskt efter Trumps återval.

Hon fick uppleva hur anslag frystes eller försenades vid upprepade tillfällen. I ett fall betalades finansiering som tilldelats i november ut först i början av maj – då hade Froehlich redan flyttat till Helsingfors.

”Så kan man inte arbeta som forskare. Man kan inte anställa personal eller betala en doktorand om de utlovade pengarna aldrig kommer,” förklarar hon.

Ett särskilt traumatiskt exempel inträffade medan hon var på rekryteringsbesök i Helsingfors förra året. Federal finansiering som hon räknat med frystes plötsligt, vilket tvingade hennes forskningsteam att evakuera från en ö där de studerade tång. Experimentet fick avbrytas helt. Senare kom ett domstolsbeslut som fastslog att frysningen av finansieringen var olaglig, men skadan var redan skedd.

En annan oroväckande utveckling var introduktionen av en lista med 500 ord som forskare inte fick använda utan att riskera sin finansiering. Bland de förbjudna orden fanns ”klimatförändring”, ”kvinnor” och ”mångfald” – begrepp som är centrala inom många forskningsfält.

”Det var ständiga pauser, stopp och förseningar. Det blev till slut omöjligt att göra det arbete jag ägnat 20 år av mitt liv åt,” säger Froehlich.

Som professor behövde hon inte bara hantera sin egen forskning utan även stötta sina doktorander och forskningsgrupp. Trots att hon hade en fast tjänst och viss finansiering levde hon under konstant stress.

När hon fick höra om en ledig professur i Helsingfors tog hon chansen. Efter ett besök på universitetets campus i Vik kände hon direkt att det var rätt steg.

”Jag fick en väldigt bra känsla av universitetet. Folk var glada över att jag var där och allt var välorganiserat. Det var en stark kontrast mot att ständigt kämpa bara för att kunna göra sitt jobb.”

Det avgörande beslutet handlade dock inte bara om arbetet utan också om livskvalitet och säkerhet. Ett larm om en aktiv skytt vid dotterns förskola blev droppen som fick bägaren att rinna över. Finlands trygghet och välfungerande social- och sjukvård gjorde flytten till andra sidan jordklotet värd ansträngningen.

Jaana Nylund på Helsingfors universitet bekräftar trenden. Antalet sökande från amerikanska universitet har ökat med 80 procent från 2024 till 2025.

”Trumps politik påverkar säkert, men det är svårt att säga om det är den enda orsaken,” säger hon och tillägger att inskränkningen av den akademiska friheten i USA är mycket oroande.

Froehlich känner till sex eller sju kollegor som redan lämnat USA eller överväger att göra det. Värre är att många unga forskare helt överger akademin för andra karriärvägar på grund av osäkerheten.

”Vi kommer att förlora en hel generation forskare,” varnar hon.

Konsekvenserna är allvarliga både på kort och lång sikt. Färre aktiva forskare, minskad arbetsglädje och kreativitet riskerar att leda till en ond cirkel för amerikansk vetenskap.

Hon påpekar att stora vetenskapliga framsteg, som mRNA-vaccinet mot covid-19, bygger på årtionden av grundforskning. När finansieringen stryps går det inte att förutse vilka framtida genombrott som går förlorade.

”I det här skedet kan vi inte veta vad vi kommer att förlora. Vetenskap är ju inget direkt mål; mycket som skapas kommer ur oväntade upptäckter och bygger på långsiktigt arbete,” avslutar Froehlich.