Anna-Lena Laurén: I Tyskland får min sextonåring rösta och köpa öl

Valnämnden i Tempelhof-Schöneberg har inlett utskicket av röstkort till EU-medborgare som är folkbokförda i den berlinska stadsdelen. Korten gäller valet till Bezirksverordnetenversammlung, stadsdelsparlamentet, som hålls den 20 september. Det är ett val som få utländska observatörer känner till, men som säger mycket om hur den tyska demokratin fungerar i praktiken. För många EU-medborgare i Berlin kommer röstkorten som en överraskning, eftersom systemet med stadsdelsval saknar motsvarighet i flera andra länder.

Berlin är en av Tysklands tre stadsstater, tillsammans med Bremen och Hamburg. Staden är både kommun och delstat, och dess tolv stadsdelar har egna parlament med ansvar för frågor som skolor, socialtjänst, äldreomsorg och stadsplanering. Stadsdelsvalen är därför mer än en symbolisk angelägenhet. De utgör en ingång till politiskt inflytande för medborgare som ännu inte har tyskt pass. Tempelhof-Schöneberg, dit även det gamla flygfältet Tempelhof hör, är en av de folkrikaste stadsdelarna och har en lång historia av politiskt engagemang. Frågan om hur det gamla flygfältet ska användas har under många år engagerat stadsdelens politiker och medborgare. Här blandas villakvarter, äldre innerstadsbebyggelse och stora hyreshusområden, och en betydande andel av invånarna har utländsk bakgrund.

Rösträtt i stadsdelsvalet har den som fyllt 16 år och varit skriven i Berlin i minst tre månader. Det gäller även medborgare i andra EU-länder. Däremot kräver val till förbundsdagen och till Berlins delstatsparlament tyskt medborgarskap. För många EU-medborgare som har bott i Berlin i flera år är stadsdelsvalet därför den enda möjligheten att påverka den lokala politiken. Åldersgränsen 16 år har varit etablerad i flera tyska delstater för lokala och regionala val sedan mitten av 1990-talet, och 2024 sänktes gränsen till 16 även i valet till Europaparlamentet. I Sverige är rösträttsåldern 18 år i samtliga val, vilket gör den tyska inställningen till ungas politiska deltagande till en påminnelse om att demokratiska regler formas av varje lands politiska tradition.

Valsedeln i Tempelhof-Schöneberg präglas av en partiflora som saknar motsvarighet i de flesta andra europeiska storstäder. Väljarna kan bland annat ta ställning för ett djurparti, Utlänningar för Berlin, Berlinare för en värld utan gränser, krig och utsugning samt De urbana, ett hiphop-parti. Partilistorna i Berlin är kända för att vara betydligt mer variationsrika än i andra delar av Tyskland. Ännu bredare blir spektrat i valet till Berlins delstatsparlament. Där finns ett digitaliseringsparti, flera kommunistiska partier – däribland ett trotskistiskt – två högerextrema partier, minst tre gröna partier och ett anarkistiskt och dadaistiskt parti som går under beteckningen B*. Partiet är känt för sina handmålade valaffischer och sloganen ”Alle Tage Sabotage”, men ställer inte upp i Tempelhof-Schöneberg.

Den brokiga partifloran kan te sig kaotisk, men den speglar en demokratisyn som medvetet lämnar utrymme för udda röster. Tyskland framstår ofta som ett hierarkiskt samhälle, särskilt i jämförelse med Norden. Skolsystemet delar tidigt in eleverna i olika spår, och politiska karriärer gynnas av nätverk som ofta domineras av konservativa, män och katoliker. Samtidigt saknar Tyskland den franska och brittiska traditionen med elitskolor som gemensam grogrund för beslutsfattare. De flesta tyska politiker har i stället arbetat sig upp genom kommun- och regionpolitik, och många har en stark lokal förankring som innebär att de tillbringar en stor del av sin tid i sina valkretsar.

Den tyska synen på individen är också mindre kontrollerande än vad många svenskar föreställer sig. I Berlin kan en 16-åring köpa vin och öl i mataffären medan starkare drycker och cannabis kräver myndighetsåldern 18 år. Samma princip – att unga människor kan hantera ansvar tidigare än vad som är vanligt i andra länder – ligger bakom sänkningen av rösträttsåldern.

Samtidigt befinner sig den tyska demokratin i en brytningstid. Högerextrema och högerpopulistiska partier har vuxit sig starka i flera delstater, inte minst Alternativ för Tyskland (AfD), och opinionsmätningar visar på ett ökat stöd för ytterkanten. Det har utlöst en bred debatt om demokratins motståndskraft. Men Berlins stadsdelsval visar på en annan sida av den tyska demokratin: en livskraftig och debattglad politisk kultur där medborgarna bjuds in att delta i en rad olika politiska projekt. Att ett dadaistiskt parti kan ställa upp i ett delstatsparlamentsval är i sig ett tecken på att systemet fortfarande rymmer överraskningar.

Valet i Tempelhof-Schöneberg blir därmed något mer än ett lokalt maktbyte. Det är ett test på hur bred uppslutningen blir när EU-medborgare och 16-åringar kallas till valurnorna, och en påminnelse om att demokrati kan organiseras på många olika sätt. I en tid när valdeltagandet sjunker i flera europeiska länder lär intresset för den här typen av lokala val öka – inte minst som en indikator på hur väl det politiska systemet förmår engagera sina yngsta och mest nyinflyttade väljare.