Konflikten i Sudan, som nu gått in på sitt fjärde år, har utvecklats till en av världens värsta humanitära katastrofer. Närmare 19,5 miljoner människor lider av akut matbrist, vilket innebär att nästan två av fem invånare i landet kämpar mot hungersnöd. Samtidigt sprids sjukdomar och våld över landet, medan det internationella samfundet har svårt att nå fram med hjälp.

FN rapporterade på torsdagen att humanitära aktörer i Sudan arbetar för att begränsa flera omfattande sjukdomsutbrott. I flera delstater pågår insatser mot misstänkta utbrott av kolera, mpox och denguefeber. Hundratals fall har hittills registrerats, men det verkliga antalet befaras vara betydligt högre då stora delar av landets sjukvårdssystem har kollapsat.

Tre FN-organ – Livsmedels- och jordbruksorganisationen FAO, Världslivsmedelsprogrammet WFP och Unicef – har gemensamt utfärdat en akut varning om den extrema matsituationen. De beskriver läget som katastrofalt och betonar att befolkningen i flera regioner står inför risk för svält.

Situationen i staden el-Obeid i delstaten Norra Kordofan illustrerar det akuta läget. Staden, som före kriget hade en betydligt mindre befolkning, hyser nu omkring 1,2 miljoner människor. Den överväldigande majoriteten av dem är internflyktingar som tvingats lämna sina hem i närliggande områden.

”Mohammed”, som arbetar som chef inom en internationell barnrättsorganisation i el-Obeid, vittnar om en desperat tillvaro. Av säkerhetsskäl väljer han att uppträda under fingerat namn på grund av rädsla för den paramilitära gruppen RSF, som kontrollerar stora delar av Sudan.

”Det råder stor brist på livsmedel och material. De internflyktingar som finns här är helt beroende av humanitärt stöd. De bor i tält och saknar inkomstkällor”, berättar han i ett telefonsamtal. Han beskriver hur stadens ekonomi är fullständigt lamslagen och hur den akuta bristen på bränsle har drivit upp priserna på allt från mat till mediciner.

Den bristande tillgången till medicinska förnödenheter får dödliga konsekvenser. Trots att organisationer försöker hjälpa till via mobila kliniker dör många människor av sjukdomar och skador som skulle kunna behandlas under normala förhållanden. Mohammed påpekar att minst 50 000 till 60 000 barn har varit utan skolgång i över två år i lägren.

Säkerhetsläget förvärras kontinuerligt. FN varnade nyligen för en eskalerande våg av drönarattacker som nästan dagligen kräver civila liv. I början av maj dödades Mohammeds farbror och en kollega i en attack mot en fabrik. Drönaren slog till två gånger – det andra anfallet riktades mot räddningspersonal och människor som samlats för att hjälpa de skadade, en taktik som utgör ett allvarligt brott mot internationell humanitär rätt.

Mörkläggningen av lägren skapar ytterligare problem. Det totala mörkret gör det lättare att genomföra övergrepp och sexuellt utnyttjande, vilket särskilt drabbar kvinnor och flickor.

Krisen driver miljoner människor på flykt över gränserna till grannländerna. I Abu Tengi-lägret i östra Tchad arbetar Azraa Haroun, en tidigare medicinstudent som flydde från Geneina i västra Darfur för tre år sedan. Hon arbetar nu för hjälporganisationen Plan och möter dagligen traumatiserade barn och tonårsflickor.

Genom lek, konst och musik försöker hon skapa en trygg miljö och motivera barnen att fortsätta sin skolgång trots de svåra omständigheterna. Men resurserna räcker inte på långa vägar. ”Leveranserna är flera månader försenade. Följden är allvarliga fall av blodbrist och undernäring”, förklarar hon.

Förhållandena i lägret är extremt svåra. Trots att det finns vattenstationer kan människor tvingas vänta i två dagar på sin tur för att få tillgång till vatten. Sjukhuset kan bara ta emot akuta fall, vilket innebär att många inte får den vård de behöver.

För unga flickor är vardagen livsfarlig. När de tvingas lämna lägret för att samla ved, något som är nödvändigt för att kunna laga mat, attackeras och våldtas de av maskerade, beväpnade män. Många ensamstående mödrar kämpar för att försörja sju eller åtta barn utan någon form av inkomst.

Den extrema stressen och den påtvingade sysslolösheten sliter sönder familjer. Azraa Haroun ser dagligen hur barns psykiska hälsa raseras till följd av instabiliteten och bristen på framtidsperspektiv. När hennes egna framtidsplaner kommer på tal sviktar rösten.

”Jag är orolig och känner att min dröm om att återvända till Khartoum och slutföra mina medicinstudier håller på att försvinna. Det gäller alla universitetsstudenter här”, säger hon.

Den hopplösa situationen driver många till desperata beslut. Azraa berättar att många män nu migrerar till Libyen för att försöka ta sig över Medelhavet till Europa i livsfarliga båtar. Det är ett tecken på hur pass hopplöst läget uppfattas av många sudaneser.

Konflikten i Sudan, som började i april 2021, har utvecklats till en komplex kamp mellan den reguljära armén och den paramilitära gruppen RSF. Kriget har orsakat en av världens snabbast växande flyktingkriser, med miljontals människor på flykt både inom landet och över gränserna. Det internationella samfundet har kritiserats för att inte göra tillräckligt för att stoppa våldet och lindra den humanitära krisen.