Under primärvalen i Michigan stod Abdul El-Sayed emot en enorm motkampanj från den israelamerikanska lobbyorganisationen Aipac och andra externa finansiärer. Trots att över 600 miljoner kronor spenderades på politisk reklam för att underminera honom, lyckades den 41-årige läkaren vinna Demokraternas primärval. Motkandidaten Haley Stevens, som hade partiets etablissemang bakom sig, fick se sig besegrad.

El-Sayeds seger är ingen isolerad händelse. Resultatet i Michigan speglar händelseutvecklingen i New York i juni, där två politiska uppstickare från den vänsterradikala organisationen Democratic Socialists of America lyckades utmanövrera två sittande demokratiska ledamöter av representanthuset. Dessa framgångar indikerar en växande våg av vänsterpopulism inom det demokratiska partiet.

En viktig faktor bakom utvecklingen kan vara socialisten Zohran Mamdanis popularitet som borgmästare i New York. Sedan Mamdani tillträdde i början av året har antalet medlemmar i Democratic Socialists of America i New York fördubblats till 15 000. Organisationen har i praktiken kommit att fungera som Demokraternas kosmopolitiska storstadsflank och spela en allt viktigare roll i partiets vänsterrörelse.

Formellt sett är Abdul El-Sayed inte medlem av DSA. Han beskriver sig själv som en anhängare av en reglerad marknadsekonomi. Men i praktiken delar han många av socialisternas centrala krav. El-Sayed förespråkar allmän sjukförsäkring, höjda skatter för höginkomsttagare, ett slut på USA:s stöd till Israel och en nedläggning av migrationspolisen Ice. Detta har väckt både entusiasm och oro inom det demokratiska partiet.

Det som gör El-Sayeds vinst särskilt betydelsefull är att den signalerar att stödet för vänsterpopulismen inte längre är begränsat till kusternas metropoler. Rörelsen är nu på väg att göra intrång i det så kallade rostbältet, de gamla industriområdena i mellanvästern. Michigan var en gång bilindustrin och den organiserade arbetarklassens vagga. Ett socialistiskt genombrott här kan få stora konsekvenser och sprida sig över hela den postindustriella mellanvästern.

Om El-Sayed lyckas vinna senatsvalet i november mot den republikanske motkandidaten Mike Rogers kan det innebära en betydande vänsterförskjutning av Demokraterna inför presidentvalet 2028. Men vägen dit är inte enkel, och Demokraternas mittenstrateger är djupt oroade över utvecklingen.

Partiets etablissemang, som i Michigan representeras av den populära demokratiska guvernören Gretchen Whitmer, hade ställt sig bakom förloraren Haley Stevens. Mittenstrateger inom partiet befarar att El-Sayeds framgångar kommer att gynna Republikanerna i mellanårsvalet. Om den republikanske kandidaten Mike Rogers skulle gå segrande ur striden om senatsplatsen kan det innebära att Trumps parti behåller kontrollen över hela senaten.

Frustrationen inom partiets mittenfält är påtaglig. Erfarna demokratiska strateger som James Carville har hotat med att lämna partiet till följd av väljarnas ökade förtjusning i de demokratiska socialisterna. Carville har uttalat sig i starka ordalag om situationen och sagt att han är färdig med det demokratiska partiet.

Men varningarna från välbesuttna centrister som Carville tycks snarare spela El-Sayed i händerna. Hans anhängare är lika förbittrade på Demokraternas partietablissemang som på Trump. Ju mer etablissemanget opponerar sig, desto mer attraktiv framstår han i sina väljares ögon. Samma dynamik gäller för lobbypengar från Aipac och andra utomstående intressenter – ju mer de spenderar mot honom, desto starkare blir hans ställning bland hans kärnväljare.

Situationen kompliceras ytterligare av Elon Musks beslut att spendera 100 miljoner dollar för att gynna republikanska kandidater inför mellanårsvalet. Detta lär ytterligare mobilisera vänstern och skapa en polariserad politisk situation där oligarker och deras allierade inom partihögkvarter har målat in sig själva i ett hörn.

El-Sayed själv är dock ingen proletär i traditionell mening. Han är läkarutbildad, tidigare Rhodesstipendiat vid Oxforduniversitetet, och hans hustru äger fastigheter för miljontals kronor i Dubai. Republikanerna förväntas utnyttja detta och framställa honom som en champagnesocialist och en ulv i fårakläder inför mellanårsvalet.

Men hans bakgrund inom den välutbildade diasporan kan också bli en tillgång. I New Yorks stadshus har socialisten Mamdani, fostrad av kosmopolitiska akademiker vid Columbia University på Manhattan, haft lättare än förväntat att förhandla med näringslivet och ideologiska motståndare. Detta visar att en akademisk bakgrund inte nödvändigtvis är ett hinder för att bygga breda politiska allianser.

Det återstår att se om den leende och munvige El-Sayed nu kommer att slå in på en mindre ideologiskt renlärig kampanj inför senatsvalet mot Mike Rogers, inspirerad av Mamdanis pragmatiska stil.