Doldisen är Sveriges mäktigaste i Bryssel: ”Jobbar mer än jag syns”

I EU-kommissionen kämpar Roswall för att motbevisa sina kritiker

Efter en turbulent start i Bryssel anser Jessika Roswall att hon numera etablerat sig väl i sin roll som Sveriges EU-kommissionär. De inledande förhören i EU-parlamentet beskrevs som problematiska, med hård kritik från både miljöutskottet och tidningen Politico, som noterade att hon förlitade sig alltför mycket på sina anteckningar och verkade ha svårt att behärska de ämnen hon utfrågades om.

Miljöorganisationer riktade även anklagelser mot hennes regering för att ha nedmonterat klimatpolitiken, och hon beskylldes för att vara både okunnig och dåligt påläst. Men Roswall själv menar att hon sedan dess motbevisat sina kritiker.

”Jag hoppas att jag har byggt upp ett förtroende för mig som person och visat att det här är någonting jag tror på. Vi använder lite olika ord ibland. Men vi har inte olika ambitionsnivåer. Plus att jag är realist också,” säger hon under ett besök i Stockholm.

Innan hon tillträdde sin post fick Roswall goda råd från sin socialdemokratiska företrädare Ylva Johansson, som varnade henne för att arbetet skulle bli utmanande och att nya vänskaper inte skulle komma automatiskt. Dessutom har hennes chef, kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, rykte om sig att ställa extremt höga krav på sina medarbetare.

”Hon är väldigt tydlig. Men jag ställer höga krav jag också,” kommenterar Roswall.

Som ansvarig för EU:s miljöfrågor arbetar Roswall i en brytningstid. Den gröna given, som ska göra Europa klimatneutralt senast 2050, har hamnat något i skymundan medan fokus nu ligger på förenklingar och konkurrenskraft. Det senaste året har EU bland annat upphävt planerna på ett förbud mot nya förbränningsmotorer och skjutit fram implementeringen av avskogningsförordningen.

Trots denna förändring i prioriteringar hävdar Roswall att EU inte har övergivit sina miljöambitioner: ”Målen är samma som tidigare. Jag vidhåller med en dåres envishet att den gröna omställningen kommer att vara Europas konkurrensfördel i världen. Det är inte bara bra för miljön, utan det ger också mer pengar.”

Som Sveriges första moderata EU-kommissionär, och den femte kvinnan på posten, ansvarar Roswall förutom för miljöfrågor även för vattenresiliens och cirkulär ekonomi. Hon betonar vikten av att hushålla med resurser, oavsett om det gäller kritiska råmaterial, kläder eller plast.

Den pågående konflikten i Mellanöstern och den resulterande oljekrisen har ytterligare understrukit betydelsen av hennes arbete, menar Roswall. ”Väldigt mycket av det vi producerar i dag innehåller olja. Många industrier kommer att ha problem att kunna tillverka saker,” förklarar hon.

Enligt Roswall handlar cirkulär ekonomi inte bara om återvinning utan också om Europas säkerhet: ”Vi kan inte vara beroende av olja, oavsett om den kommer från Ryssland eller Mellanöstern.”

Kritiker har beskrivit Roswalls portfölj som tunn, särskilt i jämförelse med hennes föregångare som hade ansvar för migration respektive handelspolitik. Ansvaret för klimat- och miljöfrågor är numera fördelat på flera kommissionärer, vilket vissa ser som en nedgradering av dessa frågors betydelse.

När hon konfronteras med denna kritik svarar Roswall bestämt: ”Det stämmer inte. Dels eftersom det är lagstiftning som rör industrin. Det har stört mig lite grann att man bara ser det som en miljöportfölj. Det är det ju till viss del. Men det är de facto något som påverkar industrierna.”

På frågan varför hon inte blivit lika välkänd i Sverige som tidigare kommissionärer svarar hon ödmjukt: ”Jag har inte hållit på lika länge kanske. Och jag har inte haft de publika jobben. Jag har varit EU-minister under kort tid, varit riksdagsledamot länge. Jag är en sådan person som jobbar mer än vad jag syns.”

Roswall påpekar också att Sverige har ett problematiskt förhållningssätt till EU, där man för ofta talar om ”vi och dem”. ”Hur kommer det sig att det inte hänger EU-flaggor i svenska kommunhus? Det ser du när du åker runt i Europa, men inte i Sverige,” undrar hon.