Emma Bouvin: När han uttalar sig rasistiskt måste jag markera

Promenaden från östra till västra Jerusalem tar bara några minuter. Ändå korsar den en av världens mest laddade politiska gränser: den så kallade gröna linjen. Den ritades aldrig för att bli en permanent statsgräns, men i nästan två decennier delade den staden i två skilda världar. I dag är den osynlig i gatubilden – men lever kvar som en skiljelinje i juridik, politik och människors vardag.

Dagens Nyheters korrespondent Emma Bouvin har vandrat längs den gamla gränsen och skildrat vad som i dag skiljer östra från västra Jerusalem. I reportaget hamnar hon i ett fotbollssällskap där en man stolt beskriver sig som rasist, och på en bar med en Hamas-supporter. Mellan ytterkanterna finns alla de som helt enkelt försöker leva sina liv med konflikten ständigt närvarande.

Den gröna linjen etablerades 1949, när Israel och Jordanien slöt vapenstillestånd efter det första arabisk-israeliska kriget. Den drogs hastigt på kartan och var tänkt som en tillfällig demarkationslinje. Ändå fick den långtgående konsekvenser: västra Jerusalem blev en del av den nya israeliska staten, medan östra Jerusalem – med Gamla staden, Klagomuren och Al-Aqsa-moskén – hamnade under jordansk kontroll. Staden delades av murar, taggtråd och minfält, och judar förlorade tillträdet till sina heliga platser.

Den fysiska delningen upphörde i samband med sexdagarskriget 1967, då Israel intog östra Jerusalem och kort därefter annekterade staden. Annekteringen har aldrig erkänts av det internationella samfundet, och FN har flera gånger krävt att den upphävs. Trots detta har Israel fortsatt att bygga bosättningsstadsdelar på ockuperad mark, som Pisgat Zeev, Gilo och Har Homa. I dag bor omkring 230 000 israeliska bosättare i östra Jerusalem, sida vid sida med en palestinsk befolkning på uppemot 350 000 som lever med hårda restriktioner när det gäller byggande och markanvändning.

Den gröna linjen är alltså inte längre en fysisk gräns. Men den betyder fortfarande något. Inom internationell rätt utgör den utgångspunkten för vad som betraktas som ockuperat territorium, och Israels omstridda separationsbarriär följer delvis den gamla linjen – men slingrar sig också in på Västbanken. För palestinierna i östra Jerusalem är muren ett dagligt bevis på att staden, trots israeliska påståenden om enighet, fortfarande är delad.

Bouvins reportage visar hur dessa motsättningar tar sig uttryck i konkreta möten. Den självutnämnde rasisten hon ser fotboll med och Hamas-supportern hon hamnar på bar med representerar två extremer i en stad där mellanrummet krymper. Samtidigt finns en vardaglig samexistens, där israeler och palestinier delar gator, sjukhus och kollektivtrafik – en parallell verklighet som sällan får plats i den politiska retoriken.

Den återkommande instabiliteten har också ett ekonomiskt pris. Turismen är en av Jerusalems viktigaste näringar, men hotell och butiker i östra delen av staden har upprepade gånger sett bokningar och inkomster rasa i samband med upptrappat våld. Samtidigt pågår en omfattande israelisk stadsutveckling på ockuperad mark, vilket successivt förändrar stadens demografi och gör en framtida delning allt svårare att genomföra.

Jerusalems status är en av de svåraste frågorna i den israelisk-palestinska konflikten. Palestinierna vill ha östra Jerusalem som huvudstad i en framtida stat. Israel avvisar det och ser hela staden som sin eviga huvudstad. USA:s erkännande av Jerusalem som Israels huvudstad 2017, följt av ambassadflytten 2018, fördjupade den palestinska kritiken och försvagade ytterligare förtroendet för tvåstatslösningen. Efter Hamas attack mot Israel den 7 oktober 2023 och det israeliska kriget i Gaza har spänningarna i Jerusalem ökat, och många varnar för att oroligheter i staden snabbt kan sprida sig.

För den som promenerar från östra till västra Jerusalem är avståndet kort. Men som Emma Bouvins reportage visar är vägen kantad av historiens tyngd, politiska motsättningar och mänskliga öden. Den gröna linjen är inte bara en kvarleva från ett tidigare skede av konflikten – den är en spegel av dess svårlösta nutid.