Efter två månader av det som skulle vara vapenvila och upprepade löften från USA:s president Donald Trump om att ett fredsavtal med Iran var nära, eskalerade våldet återigen i Mellanöstern under helgen. Situationen illustrerar hur snabbt den bräckliga stabiliteten i regionen kan kollapsa, trots diplomatiska insatser från Washington.

Israel återupptog bombningarna av Dahiyeh, Hizbollahs starka fäste i Beiruts södra förorter, efter att ha avstått från attack i över en vecka på grund av amerikanska påtryckningar. Attacken utlöste ett omedelbart svar från Iran, som verkställde sina tidigare hot och sände missiler mot israeliskt territorium som vedergällning.

Trumps reaktion på eskalationen var märklig sett ur ett historiskt perspektiv. På söndagskvällen uttalade han att han skulle ringa Israels premiärminister Benjamin Netanyahu, som kallas ”Bibi”, och uppmana honom att inte hämnas. Trump menade att båda parter nu hade ”haft sitt lilla roliga” – Israel fick sin attack och Iran fick sin – och att inga fler attacker behövdes.

## Historiskt ovanlig amerikansk hållning

Att en amerikansk president öppet uppmanar en israelisk premiärminister att lägga ner vapnen när Iran anfaller är i sig extraordinärt. Det markerar en tydlig förskjutning från decennier av nästan ovillkorligt amerikanskt stöd till Israel i konflikter med Iran och dess ombud i regionen. Det nya politiska landskapet kännetecknas av att gamla sanningar om hur internationella relationer fungerar inte längre gäller.

Netanyahu befann sig dock i en omöjlig sits. Trots att han tidigare har böjt sig för amerikanska krav stod han nu inför ett beslut som skulle få direkta konsekvenser för hans politiska framtid hemma. Att acceptera iranska missilattacker utan vedergällning hade varit politiskt omöjligt att sälja till den israeliska befolkningen, oavsett hur mycket Trump protesterade.

Trump uttryckte frustration över situationen och menade att ett avtal med Iran hade kunnat undertecknas ”måndag, tisdag eller onsdag denna vecka” om det inte vore för detta ”tjafset”. Hans uttalande visar på en tydlig önskan att snabbt avsluta konflikten, möjligen driven av andra politiska prioriteringar.

Israel valde att ignorera den amerikanska uppmaningen och gick till motattack. Under natten mot måndagen bombades flera olika militära mål och petrokemiska anläggningar i bland annat sydöstra Iran. Attackerna riktades mot strategisk infrastruktur, vilket signalerar att Israel inte tänker acceptera iranska angrepp utan svar.

## Ny våg av våld

Tidigt på måndagsmorgonen ljöd flyglarmet återigen över Israel när Iran avfyrade nya missiler som svar på de israeliska attackerna. Även Huthierna i Jemen, som hade varit relativt inaktiva under de senaste månaderna, återupplivade sina attacker och skickade en robot mot Israel som dock kunde skjutas ner av det israeliska försvaret, IDF.

Konsekvenserna för den israeliska civilbefolkningen blev omedelbart påtagliga. Skolor stängdes och restriktioner infördes för folksamlingar. För vanliga israeliska medborgare innebär vardagen återigen att hålla sig nära skyddsrum. Från Tel Aviv rapporterar källor om en uppgiven stämning där detta ”nya normala” blir allt svårare att acceptera.

## Komplex förhandlingssituation

Utvecklingen framåt är högst oviss. Iran är väl medvetet om att Trump inte har något intresse av att fortsätta kriget, särskilt inte inför det kommande fotbolls-VM som USA ska vara värd för inom några dagar. Detta ger Teheran ett strategiskt övertag i förhandlingarna. Israel kan samtidigt inte visa svaghet mot Iran, men är fortfarande beroende av att upprätthålla sin nära allians med USA.

Hizbollah, som Trump påstod sig ha pratat med förra veckan och som då skulle ”sluta skjuta”, har sannerligen inte upphört med sina attacker. Situationen utvecklas åt fel håll på alla fronter.

Ur förhandlingssynpunkt sitter Iran just nu med trumf på hand. Regimen har ingen brådska att nå en uppgörelse, medan Trump tydligt vill ha ett snabbt resultat. Det är möjligt att Iran genom att provocera Israel kan tvinga USA till att kompromissa på viktiga punkter i det tilltänkta avtalet som har diskuterats under två månader.

En möjlig utgång skulle kunna vara att Iran får behålla delar av sitt atomenergiprogram i utbyte mot lugn och ro under Trumps fotbolls-VM. För inte länge sedan hade en sådan tanke verkat fullständigt absurd, men i det nya politiska klimatet framstår även det otänkbara som möjligt.

Kriget började den 28 februari när Israel och USA anföll Iran, med motiveringen att den iranska regimen inte kunde tillåtas utveckla kärnvapen. Trump hade också lovat iranska demonstranter stöd. Iran svarade med attacker mot Israel, Irak och flera gulfstater där USA har militärbaser. Den 2 mars drogs även Libanon in genom Hizbollahs inblandning. Trots vapenvilan den 8 april har striderna fortsatt sporadiskt fram till nu.