Erik de la Reguera: Macron undvek en krasch – med en fest på slottet

G7-mötet i den franska småstaden Évian har avslutats, och det som framför allt präglade toppmötet var deltagarnas fokus på att undvika diplomatiska konfrontationer med USA:s president Donald Trump. I stället för att ta itu med gemensamma globala utmaningar tycktes mycket av energin gå åt till att hålla Trump på gott humör.

Inför mötet fanns det betydande farhågor om vad Trump skulle kunna ta upp. Enligt källor som New York Times och Die Zeit citerat pågår just nu planer i Washington om historiskt stora amerikanska militära tillbakadraganden från Europa. Det fanns även oro för att Trump skulle återuppta sina uttalanden om att vilja annektera Grönland från Danmark eller insinuera att Kanada borde bli en del av USA.

När Trump anlände till Évian visade han sig dock vara påtagligt välstämd. Han hade strax innan meddelat att han ”digitalt” undertecknat en avsiktsförklaring med Iran om en ny vapenvila och ett framtida fredsavtal. Detta skedde dessutom på hans 80-årsdag. Dokumentet skulle enligt Trump undertecknas i Schweiz under torsdagen eller fredagen.

Trots dessa besked förblev innehållet i Iran-överenskommelsen mycket oklart under hela toppmötet. Värdlandet Frankrikes president Emmanuel Macron fick viss insyn i texten och kommenterade vid sin pressträff att avtalet ”inte löser allt”, men att han välkomnade det som ett viktigt steg framåt. Hans uttalande lät dock inte helt övertygande.

Trump själv växlade mellan att höja avtalstexten till skyarna och att spela ned förväntningarna. Han påpekade att det rör sig om en avsiktsförklaring och hotade att om man inte når framgång inom 60 dagar skulle USA börja bomba igen. Med sitt typiska sätt tillade han: ”It’s amazing what bombs can do.”

I verkligheten tycks dock bombningarna inte ha förändrat särskilt mycket på marken. Regimen i Iran sitter fortfarande kvar vid makten. När Trump upprepade gånger påstår att Iran lovat att inte skaffa kärnvapen utgör det heller ingen större förändring jämfört med tidigare ställningstaganden. I den avtalstext som offentliggjordes sent på onsdagskvällen står dessutom att parterna ska fortsätta diskutera ”Irans behov av civil kärnkraft”.

Det finns överhuvudtaget många frågetecken kring vad G7-mötet ledde till i konkreta termer, bortsett från att man lyckades undvika en diplomatisk krasch. Ett talande exempel är att Frankrike hade strukit alla referenser till den globala uppvärmningen i arbetsdokumenten som togs fram inför mötet. Anledningen var att man inte ville reta upp Trump, som är känd för sin skepticism gentemot klimatfrågor.

För Emmanuel Macron var detta hans sista G7-möte som ordförande innan han lämnar presidentposten nästa år. Han ville till varje pris undvika att bli förödmjukad på hemmaplan. För att säkerställa att Trump inte skulle lämna i förtid – som han gjorde vid G7-mötet i Kanada förra året – bjöd Macron i sista stund in amerikanen till en middag på slottet i Versailles.

Trump tackade ja till middagsinbjudan och kommenterade att Versailles inte är ”något bladguld” utan ”the real deal”. Formellt sett skulle middagen på onsdagskvällen fira att det gått 250 år sedan USA:s bildande. Men i princip ingen i Frankrike tror att det var en slump att middagen lades just på toppmötets sista dag, precis när Trump annars kunde ha rest hem tidigare.

Efter mötet hävdade Macron att deltagarna nått ”historisk enighet” om Ukraina och att ”förändringen går på djupet”, särskilt när det gäller att pressa Ryssland till att sluta fred. Men Trump lät betydligt mer ambivalent i sina uttalanden. Han betonade flera gånger att han pratar både med Rysslands president Vladimir Putin och Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj.

Vad som faktiskt kommer att komma ut av toppmötet för Ukraina återstår därmed att se. Det är tydligt att G7-länderna fortsatt balanserar mellan att försöka upprätthålla en enad front och att hantera USA:s oförutsägbara president.

Mötet i Évian illustrerar den komplicerade situation som västvärldens ledare befinner sig i. I stället för att kunna fokusera helt på viktiga globala frågor som klimatförändringar, säkerhetspolitik och ekonomisk samverkan, måste de lägga stor vikt vid att hantera relationerna med USA:s administration. Detta kan få långtgående konsekvenser för hur effektivt G7 kan arbeta med gemensamma utmaningar framöver.