Nästan två decennier har passerat sedan Isabella Lövin släppte den uppmärksammade boken ”Tyst hav”, som beskrev den omfattande utfiskningen i svenska och internationella vatten. Efter bokens publicering valde Lövin att engagera sig politiskt och blev vald till miljöpartistisk EU-parlamentariker. Nu driver hon på för kraftfulla åtgärder som ska rädda Östersjön från fortsatt försämring.

Lövin har varit huvudansvarig för en rapport som tagits fram inom EU-parlamentets fiskeriutskott, vilken innehåller skarpa krav på förändrade förvaltningsmetoder för Östersjön. När parlamentet röstade om rapporten fick den starkt stöd med 337 röster för, 178 emot och 44 nedlagda röster.

Parlamentet kräver nu betydligt större säkerhetsmarginaler för det fortsatta fisket i Östersjön. Enligt Lövin har EU:s tioåriga förvaltningsplan för innanhavet misslyckats med att leverera resultat. Under det senaste decenniet har torskbeståndet kollapsat och det västra sillbeståndet har mer eller mindre upphört att vara livskraftigt.

Den stora problematiken ligger i hur EU hanterar vetenskaplig rådgivning, menar Lövin. De fiskekvoter som EU-kommissionen årligen föreslår och som medlemsländernas regeringar sedan röstar om, baseras på rekommendationer från Internationella Havsforskningsrådet, ICES. Men Lövin anser att EU-kommissionen ställer fel frågor till experterna.

I stället för att fråga hur mycket man maximalt kan fiska varje år, borde fokus ligga på hur fisket ska förvaltas för att möjliggöra återhämtning av bestånden och säkra både miljön och ett långsiktigt hållbart fiske. Problemet förvärras av att EU använder samma mall för fiskeriförvaltning överallt, vilket inte tar hänsyn till Östersjöns särskilda sårbarhet som ett känsligt innanhav.

Arbetet med Östersjörapporten har varit en tydligt svensk angelägenhet. Av de sex ledamöter som förhandlat fram rapporten i fiskeriutskottet är tre svenskar: förutom Lövin även Sofie Eriksson från Socialdemokraterna och Emma Wiesner från Centerpartiet. När hela parlamentet röstade på torsdagen vid lunchtid ställde sig samtliga svenska EU-parlamentariker, från vänster till höger på den politiska skalan, bakom de skarpa kraven.

Sverigedemokraterna utmärkte sig genom att vara nästan ensamma om att rösta ja till kraven inom sin partigrupp ECR. Den försiktiga linjen gentemot Östersjöfisket delas också av den svenska regeringen. Förra året var Sverige det enda landet som motsatte sig de föreslagna fiskekvoterna i Östersjön eftersom de ansågs vara för högt satta. Regeringen vill också att EU-kommissionen ändrar sitt sätt att begära rekommendationer från Havsforskningsrådet.

Jessica Polfjärd från Moderaterna, som är vice ordförande i EU-parlamentets fiskeriutskott, betonar styrkan i att svenska parlamentariker kan lägga partipolitiken åt sidan när viktiga nationella intressen står på spel. Eftersom Sverige har många representanter i fiskeriutskottet har landet möjlighet att påverka och flytta positioner i olika frågor.

Den mest kontroversiella delen av rapporten var kravet på att helt pausa trålning av sill och skarpsill i Östersjön tills bestånden har återhämtat sig. Denna uppmaning röstades igenom med siffrorna 378 mot 171 röster, vilket visar på ett starkt stöd trots vissa invändningar.

Högergruppen EPP var splittrad i frågan. Särskilt spanska ledamöter uttryckte oro för att liknande restriktioner skulle kunna komma att införas i andra europeiska vatten. Trålningsfrågan är mycket känslig för dem. Polfjärd betonar att svenska Moderaterna varit tydliga med att de föreslagna åtgärderna är specifika för Östersjön och inte ska ses som prejudicerande för resten av Europa.

Östersjöns unika ekologiska situation kräver särskilda förvaltningsåtgärder som skiljer sig från de generella regler som tillämpas i andra europeiska vatten. Det är en insikt som nu fått starkt stöd i EU-parlamentet, vilket kan innebära en vändpunkt för hur man framöver kommer att hantera fiskeförvaltningen i det känsliga innanhavet.

Rapporten utgör en tydlig signal till både EU:s regeringar och kommissionen om att nuvarande strategi måste förändras om Östersjön ska kunna räddas från fortsatt ekologisk försämring och säkra ett långsiktigt hållbart fiske för framtiden.