I oktober förra året enades Israel och Hamas om första fasen i en vapenvila efter ett år av intensiva strider. USA:s administration under Donald Trump medlade fram avtalet och etablerade samtidigt ett så kallat ”fredsråd” med uppgift att övervaka återuppbyggnaden av det krigshärjade området.

Under World Economic Forums årliga möte i Davos i januari presenterade Jared Kushner, Donald Trumps svärson och närståendepolitiske rådgivare, en ambitiös ”masterplan” för Gazas framtid. Visionen inkluderade en futuristisk storstad som skulle resa sig ur ruinerna inom loppet av tre år. Glansiga illustrationer visade glamorösa resorter, skyskrapor, lyxhotell, omfattande grönområden, en ny flygplats, en modern hamn och utbyggda industriområden.

Nu, drygt åtta månader senare, har det så kallade fredsrådet tecknat sitt första byggkontrakt. Enligt brittiska tidningen The Guardian har kontraktet gått till ett amerikanskt företag som ska uppföra en militär utpost. Byggnaden kommer att vara 100 gånger 120 meter stor och ska härbärgera 150 marockanska soldater. Dessa soldater ingår i den internationella stabiliseringsstyrka, ISF, som har till uppgift att övervaka utvecklingen i Gaza.

”Längre än så har man inte kommit. Jag hade inte förväntat mig det heller. Situationen är enormt komplex. Byggkontraktet är trots allt ett litet steg mot att stabiliseringsstyrkan till slut kommer på plats”, säger Isabell Schierenbeck, statsvetare och expert på freds- och konfliktfrågor.

## Få framsteg under vapenvilan

Utvecklingen i Gaza har hamnat i skymundan av USA:s stöd till Israel i konflikten med Iran. De flesta punkter på den 20-punktsplan för vapenvila och fred som Donald Trump presenterade i oktober 2025 återstår att uppfylla.

Den utlovade internationella säkerhetsstyrkan är ännu inte på plats. Hamas har inte avväpnats enligt överenskommelsen. Israel har fortsatt genomföra bombningar i Gaza, och minst 1 200 människor har dödats sedan vapenvilan trädde i kraft. Dessutom har Israel tagit kontroll över betydligt mer mark än vad vapenvilan stipulerade. I dag kontrollerar den israeliska försvarsmakten IDF mellan 60 och 70 procent av ytan, jämfört med de överenskomna 53 procenten.

Minst 80 procent av Gazas byggnader skadades eller förstördes under kriget. Tio månader efter att vapenvilan trädde i kraft lever fortfarande majoriteten av territoriets två miljoner invånare i provisoriska läger utan tillgång till grundläggande infrastruktur.

## Diplomatiska utmaningar

Gaza Executive Board, som är fredsrådets operativa organ för arbetet i Gaza, leds av den bulgarske diplomaten Nickolay Mladenov. Isabell Schierenbeck är försiktigt positiv till hans utnämning.

”Han är omvittnat skicklig, har mycket goda kontakter bland israeler och palestinier och ett bra rykte internationellt. Att han utsetts till att leda arbetet gör att jag är försiktigt positiv till utvecklingen”, förklarar hon.

Men Mladenov har mött betydande hinder. USA:s krig med Iran, konflikten kring Hormuzsundet och Israels militära operationer i Libanon har dragit till sig diplomatiska resurser och internationell uppmärksamhet. Schierenbeck menar att om Gaza hade fortsatt stå i centrum för USA:s och världens fokus, hade framstegen sannolikt varit större.

Isak Svensson, professor vid institutionen för freds- och konfliktforskning i Uppsala, pekar på Donald Trumps förhandlingsstil som ytterligare en försvårande faktor.

”Hans okonventionella förhandlingsteknik är ineffektiv. Han gör uppgörelser med en part och använder sedan det för att sätta press på den andra parten – i stället för att bygga samförstånd”, konstaterar Svensson.

## Nyckfullt förhandlingsmönster

Den senaste veckans händelser illustrerar problematiken. Trump meddelade att Hamas gått med på att lämna in sina vapen och beskrev överenskommelsen som ”ett monumentalt steg mot varaktig fred och säkerhet”. Men Israels premiärminister Benjamin Netanyahu var tyst i flera dagar, vilket enligt experterna tyder på att han har svårt att hantera situationen.

”Han kan inte säga nej till Trump men inte heller gå med på det med tanke på den inrikespolitiska situationen”, säger Isabell Schierenbeck.

Isak Svensson betonar att Trump har haft svårt att utöva reellt inflytande över Netanyahu i fredsprocessen. Dessutom har skapandet av en ny organisation för att kringgå FN-systemet fördröjt arbetet ytterligare.

Netanyahus trängda inrikespolitiska situation gör enligt Schierenbeck läget än mer komplicerat. ”För att nå en politisk lösning krävs det dels en ny israelisk regering som drivs av säkerhetspolitiska snarare än inrikespolitiska agendor, dels en reformering av den palestinska myndigheten till ett fungerande politiskt styre”, förklarar hon.

## Stabiliseringsstyrkan avgörande

Både Schierenbeck och Svensson ser den utlovade internationella stabiliseringsstyrkan som absolut central för att möjliggöra både en avväpning av Hamas och ett israeliskt tillbakadragande. Problemet är tidsplanen och ordningsföljden.

Hamas har accepterat en gradvis avväpning som sker parallellt med att Israel drar sig tillbaka. Israel kräver däremot fullständig avväpning innan något tillbakadragande kan ske. Ytterligare ett hinder är att de länder som signalerat villighet att bidra med trupper – bland annat Marocko, Albanien och Kosovo – inte vill skicka soldater förrän Hamas är avväpnat.

”Sedan kan man ju också konstatera att inte heller arabvärlden satt palestiniernas intressen först, de månar också om relationen till Israel, vilket bland annat syns på att de inte har brutit med Israel trots tre års krig”, säger Isabell Schierenbeck.

Den internationella stabiliseringsstyrkan är planerad att bestå av 20 000 personer med uppgift att separera israeliska styrkor från områden som överlämnas till den nya palestinska administrationen, bidra till säkerheten, utbilda palestinska säkerhetsstyrkor, stödja demilitariseringen av Gaza och på sikt ersätta delar av den israeliska militära närvaron.

Enligt Isak Svensson finns det små tecken på att förhandlingarna rör sig framåt. Under tiden betalar den palestinska civilbefolkningen i Gaza ett högt pris. Isabell Schierenbeck är pessimistisk om framtidsutsikterna.

”Risken är stor för att vi om tio år befinner oss i ungefär samma läge som i dag”, konstaterar hon.