En brittisk polischef har nu medgett att polisen agerat felaktigt när de kontaktade en journalist som undersökte anklagelser om plagiat mot en professor vid Cambridge universitet. Fallet har utvecklats till en stor kontrovers som delar den brittiska debatten och väcker frågor om akademisk integritet, mediagranskning och representation.

Jason Grove, reporter vid den akademiska facktidskriften Times Higher Education, undersökte anklagelser om att Jason Arday, professor i utbildningssociologi vid det prestigefyllda Cambridge universitet, hade plagierat delar av sin doktorsavhandling. Men kort efter att journalisten tagit kontakt med Arday för att ge honom möjlighet att bemöta påståendena blev Grove uppringd av polisen.

Polisen förklarade för Grove att det var viktigt att han inte tog kontakt med Arday igen, eftersom det påverkade professorns psykiska hälsa. Detta ovanliga ingripande har väckt allvarliga frågor om pressfriheten och polisens roll i att reglera journalistiskt arbete.

Nu erkänner Londons polischef Mark Rowley i en intervju med radiokanalen LBC att polisen hanterat ärendet fel. Han förklarade att polisen mottog en anmälan om trakasserier eller något liknande brott, men att detta borde ha sorterats bort som något som inte krävde utredning. Erkännandet kommer efter omfattande kritik mot polisens agerande.

Jason Arday lämnade sin tjänst i onsdags. Han medger visst att det förekommit vissa felaktigheter i hans forskning, men nekar bestämt till plagiat. Beslutet att lämna sin position kom efter att Cambridge universitetet på tisdagen meddelat att man skulle inleda en formell utredning av Ardays tillsättning.

Arday blev professor år 2023, endast 37 år gammal och med vad som beskrivits som relativt svaga meriter för en sådan prestigefylld position. Han lyftes då fram som den yngste svarta professorn i Cambridges långa historia, vilket fick stor medial uppmärksamhet.

En rad otroliga påståenden om hans liv bidrog till mediebilden av ett akademiskt underbarn och underdog. Bland annat har Arday, som har en autismdiagnos, påstått att han inte kunde prata förrän vid 11 års ålder och att han först lärde sig läsa som 18-åring. Han har också hävdat att han vid två tillfällen utsatts för rasistiskt motiverade attacker, något som inte har kunnat beläggas genom oberoende källor.

Fallet Arday har nu kommit att dela den brittiska opinionen på ett djupgående sätt. Bland dem som försvarar Arday finns Zack Polanski, ledare för miljöpartiet Green Party of England and Wales. Han undertecknade ett öppet brev som antyder att den mediala granskningen av Arday är en högerkampanj vars syfte är att ”undergräva svarta personer som innehar inflytelserika positioner”.

Andra debattörer anser tvärtom att Ardays uppenbart orimliga livsberättelse inte granskats tidigare just för att han är svart och har en funktionsnedsättning. De menar att rädslan för att anklagas för rasism har lett till att normal journalistisk och akademisk granskning uteblivit.

Enligt uppgifter i The Guardian cirkulerar det ett upprop från professorer vid Cambridge där universitetet anklagas för att ha utnyttjat Arday för att på papperet öka mångfalden. Kritikerna menar att detta i slutändan skadar meriterade svarta forskare som faktiskt uppfyller de höga kraven.

Professor Priyamvada Gopal, en av initiativtagarna till uppropet, är skarp i sin kritik mot universitetsledningen. Hon säger till tidningen att universitetet bär ett stort ansvar för den groteska rasismen som affären har utlöst, och för den skada som åsamkats både den enskilde som hamnat i skottlinjen, svarta akademiker som grupp och det bredare fältet kritiska rasstudier.

Cambridge universitet, som är ett av världens mest ansedda lärosäten med en historia som sträcker sig över åtta århundraden, står nu inför allvarliga frågor om sina rekryteringsprocesser och hur mångfaldsarbete ska balanseras mot akademiska meriter. Fallet väcker också bredare frågor om hur brittiska institutioner hanterar representation och samtidigt upprätthåller höga standarder.

Utredningen av Ardays tillsättning och de påstådda bristerna i hans akademiska arbete pågår fortfarande, och fallet förväntas få långtgående konsekvenser för hur brittiska universitet hanterar liknande frågor framöver.