Trump avbryter ”Project Freedom” i Hormuzsundet efter bara 48 timmar

I måndags lanserade Donald Trump med stor dramatik ”Project Freedom”, en omfattande militär operation som skulle säkra fri passage för civila handelsfartyg genom Hormuzsundet. Bara 48 timmar senare avbröts insatsen plötsligt, vilket väckt frågor om strategin bakom beslutet och de diplomatiska spelen mellan USA och Iran.

Trump beskrev ursprungligen operationen som en ”humanitär insats” där USA skulle använda robotbestyckade jagare, över 100 flyg- och fartygsbaserade stridsplan, drönare och 15 000 militärer för att skydda sjöfarten. Initiativet möttes dock med skepsis från flera försvarsexperter.

Jennifer Kavanagh, seniorforskare och chef för militäranalys vid den liberala amerikanska tankesmedjan Defense Priorities, var en av kritikerna. ”Enligt min mening är det ingen lösning alls, eftersom det inte löser det underliggande problemet, nämligen osäkerheten kring hur säkert det är. Rederierna tvekar att ta risken,” sa hon till CNBC.

Efter att både utrikesminister Marco Rubio och försvarsminister Pete Hegseth uttryckt starkt stöd för operationen, valde Trump oväntat att avbryta den. I sitt inlägg på sociala medier hävdade Trump att ”vi” gemensamt kommit överens om att pausa projektet, sannolikt syftande på USA och förhandlarna i Islamabad.

Said Mahmoudi, professor emeritus i internationell rätt vid Stockholms universitet och tidigare diplomat, menar att det kan finnas flera förklaringar till den hastiga vändningen.

”Det kan mycket väl vara så att Trump insett att Iran faktiskt har minerat den gängse farleden i Hormuzsundet. Han kan i alla fall ha blivit påmind om det av förhandlarna i Islamabad,” säger Mahmoudi.

USA kan också ha bedömt att risken för en iransk motattack var betydande, vilket skulle kunna leda till en allvarlig upptrappning av konflikten. ”I grund och botten verkar ju båda parter vilja nå en lösning och få slut på konflikten, men ingen av dem vill förhandla från en svag position,” fortsätter Mahmoudi.

Enligt professorn finns det flera möjliga dimensioner av Trumps agerande. Det kan ha varit en ren maktdemonstration för att visa att USA inte skräms av hot. Det danskägda rederiet Maersk har bekräftat att ett av deras fartyg eskorterades ut från området under operationen, något som Trump kan använda som ett förhandlingsargument.

Samtidigt kan risken för en omfattande eskalering, som skulle destabilisera hela Mellanöstern och även påverka Trumps inhemska politiska ställning, ha varit avgörande. Det är möjligt att förhandlarna i Pakistan ställde Trump inför frågan om han verkligen var beredd att ta den risken.

”Trump kan också ha fått underhandsinformation från medlarna i Pakistan om var de påstådda minorna finns och vet nu var det är säkert respektive osäkert att passera. Den informationen kommer i så fall via Iran, i vars intresse det inte ligger att ett amerikanskt fartyg sänks,” förklarar Mahmoudi.

Några observatörer har spekulerat i att minhotet från Iran kan vara en bluff, men de flesta bedömare utgår från att hotet är reellt. På onsdagen meddelade det iranska revolutionsgardet att ”så snart de amerikanska hoten upphör” kommer Iran erbjuda en stabil passage genom sundet – ett uttalande som också är en del av det diplomatiska spelet.

Nya möjligheter till dialog kan öppnas genom att Irans utrikesminister enligt uppgift planerar en resa till Kina för samtal. Även Trump har en planerad resa till Kina framöver, vilket potentiellt skapar en ny kanal för indirekt diplomati.

”Jag upplever att Iran agerar logiskt och strategiskt. De vill inte framstå som försvagade och de vill förhandla. Trump däremot, agerar på ett sätt som ger intrycket av att han är impulsiv och svår att kontrollera. Medlarna i Islamabad gör sannolikt vad de kan för att förmedla kritisk information mellan de båda parterna – så att en direkt, militär konfrontation förhindras,” avslutar Said Mahmoudi.