Extrema temperaturer uppmätta i Europas hav

Havens temperatur fortsätter att slå nya rekord, och forskare varnar nu för att de marina värmeböljorna blir allt vanligare och mer intensiva. Enligt Fredrik Jutfelt, professor i zoofysiologi vid Göteborgs universitet, är utvecklingen oroande. Han konstaterar att även om klimatet har varierat kraftigt genom jordens historia, har dessa förändringar tidigare skett över tusentals år. Nu sker uppvärmningen på bara några årtionden, vilket ger djur och växter mycket liten tid att anpassa sig.

Världshaven har hittills absorberat ungefär 90 procent av den värme som människans utsläpp av växthusgaser orsakar. Sedan förindustriell tid har havstemperaturen i genomsnitt ökat med 0,9 grader Celsius, men den största förändringen har skett sedan 1980-talet. I dag stiger temperaturen i vattnet med cirka 0,3 grader per årtionde. Uppvärmningen är dock inte jämnt fördelad; Europas havsområden drabbas betydligt hårdare än andra delar av världen, vilket gör extrema perioder ännu mer påtagliga.

Den här sommaren har stora delar av Europa upplevt kraftigare marina värmeböljor än något som tidigare uppmätts. Dessa perioder definieras som tillfällen då vattentemperaturen under minst fem dagar i sträck är onormalt hög för årstiden, jämfört med 90 procent av tidigare mätningar. De mest extrema avvikelserna har noterats i Medelhavet, där vattentemperaturen utanför Mallorca under en period nådde hela 33 grader Celsius – sex grader över det normala.

Det internationella forskarnätverket World Weather Attribution (WWA) visar i en ny rapport att årets marina värmeböljor i Europa har en tydlig koppling till klimatförändringarna. Forskarna har analyserat fyra havsområden: Biscayabukten, östra och västra Medelhavet samt det keltiska havsområdet i Atlanten utanför Irland. I tre av dessa områden var sannolikheten för en värmebölja i ett förindustriellt klimat i det närmaste obefintlig under samma meteorologiska förutsättningar. För det keltiska havsområdet visar beräkningarna att klimatförändringarna gjort årets värmebölja 30 gånger mer sannolik.

Rapporten visar också att värmeböljornas utbredning skulle ha varit betydligt mindre i en värld utan mänsklig påverkan. Endast 9 procent av östra Medelhavet och 40 procent av Biscayabukten skulle ha drabbats av värmeböljor i ett förindustriellt klimat. I verkligheten omfattade de denna sommar 70 respektive 90 procent av dessa områden.

– Det här är inte isolerade varma händelser, utan ett mönster som varade under stora delar av sommaren. Och vi ser att marina värmeböljor blir allt vanligare, säger Friederike Otto, professor vid Imperial College London i Storbritannien och en av forskarna bakom rapporten.

Marina värmeböljor hotar inte bara livet i havet. De laddar också atmosfären med mer fukt och energi, vilket ökar risken för extremväder längs kusterna, i form av stormar och kraftiga skyfall. Ekosystemen förändras när temperaturen stiger; i Medelhavet har till exempel den aggressiva drakfisken etablerat sig och tränger nu undan inhemska arter. I svenska vatten växer torsken sämre när vattnet blir varmare, troligen för att den söker sig till större djup där det finns mindre föda.

– Vår forskning visar tydligt att det är klimatförändringarna som driver den här utvecklingen. Varje extra ton koldioxid som vi släpper ut knuffar Europas kustvatten och ekosystem allt längre in på okänt område, säger professor Thomas Frölicher vid Universität Bern i Schweiz, som också medverkat i rapporten.

Forskarna bakom WWA-rapporten betonar att de marina värmeböljorna inte är isolerade händelser, utan en del av ett bredare mönster som blir allt vanligare. De understryker att varje ytterligare ton koldioxidutsläpp förvärrar situationen för Europas kustvatten och de ekosystem som är beroende av dem.