Sanna Torén Björling: Ukrainarna tillåter ingen att inskränka deras demokrati

Kiev vaknade en morgon i början av augusti till en ny verklighet. Det ukrainska flygvapnet, som i över två år dagligen publicerat detaljerade siffror över ryska drönar- och robotattacker, hade plötsligt slutat rapportera antalet ballistiska robotar som avfyrats mot landet. Informationen, som tidigare kommit som en ström av uppdateringar med både antal och nedskjutningsstatistik, upphörde tvärt.

Officiellt heter det att man inte längre vill ge fienden information. Flygvapnets talesperson Jurij Ihnat förklarade att Ryssland ”skrattar åt oss” när rubrikerna handlar om att Ukraina misslyckats med att skjuta ner ett enda mål, och att man därför valt att hålla inne med siffrorna. Den senaste offentliggjorda statistiken är från den 8 augusti.

Men beslutet har väckt starka reaktioner bland befolkningen. Många ukrainare uppfattar det som att militären försöker dölja ett allvarligt problem: landet har helt enkelt inte tillräckligt med luftvärnsrobotar, framför allt av det amerikanska systemet Patriot, för att möta de ryska attackerna. Medan drönare skjuts ned i hög utsträckning – över 90 procent – slår nästan alla ballistiska missiler igenom försvaret. Deras nedslag har präglat sommaren med förödande kraft, inte minst i städer som Kiev.

Ilskan handlar dock inte i första hand om att försvaret brister. Den handlar om transparens. I en demokrati, menar medborgarna, har man rätt att veta vad som händer, även när nyheterna är dåliga. Att hemlighålla uppgifter av rädsla för hur de ska uppfattas ses som ett tecken på maktfullkomlighet – något som väcker särskilt starka känslor i ett land som kämpar för sin existens mot en auktoritär granne.

Protestvågen har förstärkts av det uppmärksammade avskedandet av försvarsminister Rustem Umjerovs företrädare, och i förlängningen av den tidigare försvarsministern, som fick lämna sin post i mitten av juli. President Volodymyr Zelenskyjs beslut att snabbt byta ut nyckelpersoner inom försvarsledningen har fått många att reagera. Demonstrationer har hållits i flera städer runt om i landet, och kravet är inte att personen i fråga ska återinsättas, utan att få svar: varför skedde förändringen, och vad ligger bakom de senaste månadernas allt mer fragmentariska information från fronten?

Många ukrainare ser händelseutvecklingen som ett vägval. De betonar att kampen mot Ryssland inte bara handlar om territorium, utan om att försvara en samhällsmodell byggd på öppenhet och rättssäkerhet. Under protesterna hörs röster som varnar för att demokratin kan vara det första offret, långt innan striderna är över. Om medborgarna inte kan lita på att makthavarna är ärliga, menar man, försvagas själva grunden för den nationella sammanhållningen.

Ukrainarna identifierar sig starkt med Europas demokratiska traditioner och hävdar att det är dit de hör. De kräver att den maktmissbruk och korruption som präglat landets historia ska rotas ut, och att de styrande ska redovisa sina beslut – hur obekväma de än är. Tills dess är det sannolikt att protesterna fortsätter. För en befolkning som dagligen lever med krigets påfrestningar är tystnaden från officiellt håll värre än dåliga nyheter.