”Hela Tyskland ska vakna och vi ska bli normala människor igen”

I den medeltida staden Quedlinburg, som finns med på Unescos världsarvslista, pågår en politisk kampanj med ett ovanligt tema. På östtyska Simson- och MZ-mopeder rör sig aktivister och kandidater genom landskapet i Sachsen-Anhalt. De gamla fordonen, en gång tillverkade i DDR, är mer än nostalgi. För många väljare representerar de en tid med trygga jobb och en fungerande industri – och en besvikelse över att den tryggheten aldrig riktigt kom tillbaka efter återföreningen.

Det är i den här kontexten som delstatsvalet i Sachsen-Anhalt kan bli historiskt. För första gången sedan andra världskriget står det enligt mätningarna nära att ett högerextremt parti tar plats i en tysk delstatsregering. Partiet är AfD, Alternativ för Tyskland, som på kort tid gått från att vara ett litet eurokritiskt protestparti till en maktfaktor i östra Tyskland.

AfD grundades 2013 och fick sitt genombrott genom missnöje med euron och flyktingpolitiken. Sedan dess har partiet förflyttat sig allt längre ut på högerkanten. Tyska säkerhetstjänsten betraktar flera av dess delstatsavdelningar som misstänkt högerextrema, och i Thüringen leds partiet av den kontroversielle Björn Höcke. Ändå har AfD lyckats etablera sig som en röst för dem som känner sig bortglömda av etablissemanget, särskilt i regioner där industrin lagts ner och staten upplevs som avlägsen.

Politiskt har Tysklands övriga partier i årtionden hållit samman kring en princip: inga samarbeten med högerextremister. Den så kallade brandmuren har varit helig. I Sachsen-Anhalt har CDU under ministerpresident Reiner Haseloff styrt med stöd av SPD, FDP och De gröna. Men stödet för den alliansen har eroderat. Skulle AfD bli tillräckligt stort kan Haseloff tvingas avgå, och frågan är om något annat parti vågar bryta mot brandmuren för att bilda regering.

För den tyska ekonomin är utvecklingen inte bara en inrikes fråga. Sachsen-Anhalt är ett av Tysklands viktigaste områden för kemisk industri och processindustri. I industriparkerna kring Leuna och Bitterfeld-Wolfen finns raffinaderier, plasttillverkning och produktion av tekniska gaser. Internationella bolag som TotalEnergies och Linde har stora anläggningar i regionen och är beroende av tillförlitliga elpriser, långsiktiga tillstånd och politisk stabilitet.

Den gröna omställningen har blivit en central stridsfråga. Den tyska regeringen satsar stora summor på vätgas, batterimaterial och utbyggnad av förnybar energi, och östra Tyskland har pekats ut som en nyckelregion för dessa framtidssatsningar. AfD har däremot intagit en öppet kritisk hållning till klimatpolitiken. Partiet vill stoppa nya vindkraftverk, riva upp klimatlagar och behålla fossilbaserad kraft. En AfD-regering med inflytande över närings- och energipolitiken skulle kunna bromsa projekt som redan fått statliga stöd.

Internationellt följer investerare valet med oro. Tysklands ekonomiska styrka har under efterkrigstiden varit en grundpelare för hela EU. AfD profilerar sig som EU-kritiker och har förespråkat en tyskt utträde ur unionen, kallat Dexit. En delstatsregering i Sachsen-Anhalt kan inte genomföra en sådan politik på egen hand, men den skulle ge partiet en plattform inför förbundsdagsvalet. En försvagad tysk mitt och ett starkare ytterhögerparti skulle kunna få effekter på allt från eurons värde till handelsrelationerna med resten av Europa.

Tillbaka i Quedlinburg blir de historiska mopederna en symbol för de känslor som präglar valet. För en del väljare handlar det om att återupprätta en lokal identitet som de upplever har behandlats styvmoderligt av Berlin. För andra är mopeder från DDR en påminnelse om en bristekonomi och en övervakningsstat. Det enda som står klart är att valrörelsen på de gamla mopederna lyckats fånga ett Tyskland i förändring – där historien används för att peka framåt.