”Folk bankade på dörren och ropade ’åk till Ceuta’”

Tusentals migranter har strömmat in i den spanska exklaven Ceuta under kaotiska dygn, efter att Marocko enligt vittnesuppgifter plötsligt tillät människor att passera gränsen. Av de över 50 000 personer som tog sig in i torsdags har mer än 48 000 redan återvänt till Marocko, medan hundratals fortfarande befinner sig i Ceuta utan mat, husrum eller framtidsutsikter.

När solens första strålar når Ceuta på lördagsmorgonen ligger hundratals människor och vilar på den kala marken, inrullade i filtar efter tre uttömande dygn. Bland dem finns 43-årige Mujahid Ahmed från Sudan, som varit på flykt sedan inbördeskriget bröt ut i hans hemland 2023. Han har inte ätit på tre dagar och har endast överlevt genom att tugga på torra löv.

Ahmed är en av flera hundra personer från krigshärjade afrikanska länder som tog tillfället i akt att korsa gränsen till Ceuta i den rådande förvirringen. Han hoppas nu äntligen ha nått en plats där han kan känna sig säker. Men verkligheten visar sig snabbt vara mer komplex än så.

De flesta som tog sig in i Ceuta var marockaner utan asylskäl, enligt spanska myndigheter. Frågan som många ställer sig är vad som egentligen hände och varför denna plötsliga våg av människor tilläts passera.

26-årige Ayoub Elharous från den närbelägna staden Castillejo berättar att folk bankade på dörrar och ropade att människor skulle ta sig till Ceuta. När han och hans syskon gick ut på gatorna uppmanade marockanska poliser dem att ta sig till Ceuta via havet. För Elharous var det uppenbart att myndigheterna ”öppnade dörren” för migranterna.

Han förklarar att tidigare försök att korsa gränsen resulterat i att marockansk polis gripit dem och kört ut dem med buss djupt in i Saharaöknen, där de lämnats att gå tillbaka på egen hand. Men denna gång var situationen helt annorlunda – myndigheterna uppmanade aktivt människor att röra sig mot gränsen.

Tidpunkten för händelsen sammanföll med firandet av årsdagen av kung Mohammed VI:s tillträde på tronen. I Spanien har det spekulerats kring kungens motiv. En teori är att han ville markera mot vad han ser som en pågående spansk ockupation av marockansk mark.

En annan tolkning pekar mot premiärminister Pedro Sánchez resa till Algeriet. Algeriet stöder befrielserörelsen Polisario i Västsahara, vilket länge lett till spänningar mellan Marocko och dess grannland. Genom att släppa igenom tusentals migranter till spanskt territorium kan kungen ha velat sända en politisk signal.

Konsekvenserna av denna politiska manöver har varit förödande. 57 personer drunknade i kaoset vid stängslet och i havet nära gränsen till Ceuta, enligt spanska myndigheter. Katastrofen har skakat många, inte minst Ayoub Elharous som lägger skulden direkt på kungen.

Han är inte ensam om sin kritik. Många marockaner som Dagens Nyheter talar med uttrycker besvikelse och ilska över situationen. Elharous säger rakt ut att de inte har en kung utan en diktator som stjäl folkets pengar. Hans ord möts av tysta nickanden från landsmännen omkring honom.

För många unga marockaner representerade möjligheten att ta sig till Ceuta ett hopp om ett bättre liv i Europa. Utanför färjeläget sitter 20-årige Oussama och 21-årige Mohammed. De gick hela natten från Tanger till gränsen efter att ha sett på sociala medier att gränsen öppnats.

Rykten på sociala medier hade gett intrycket att man nu enkelt kunde få visum i Spanien om man bara tog sig över gränsen, påstås det ha berott på en dom i Högsta domstolen. Men informationen var förvrängd och förvandlad till ren desinformation. UNHCR har senare pekat på just spridning av falsk information som en möjlig orsak bakom migrantvågen.

Nu sitter de unga männen fast i Ceuta utan tydlig väg framåt. Oussama talar vagt om att kanske gömma sig ombord på en lastbil eller färja, men det är mer en desperat förhoppning än en realistisk plan. Han visar upp sår och blåmärken som han hävdar att polisen gett honom.

Tillgången till mat är nästan obefintlig. När Dagens Nyheter anländer till Ceuta är nästan alla affärer, barer och kaféer stängda. Den 78-årige pensionären Carlos Garcia, boende i staden, klagar över att det är helt omöjligt att ens få tag på cigaretter. Regeringen har förbjudit all försäljning av alkohol och tobak under krisen.

Garcia påpekar det uppenbara problemet: Ceuta har bara 84 000 invånare, och plötsligt kommer 50 000 människor till på en gång. Infrastrukturen kan helt enkelt inte hantera en sådan tillströmning. Hur ska bagarna kunna laga så många bröd, frågar han sig. Folk håller sig hemma och väntar på att situationen ska normaliseras.

Senare på lördagen började en del affärsidkare försiktigt öppna sina butiker igen, men tvekande, som om de inte riktigt vågade lita på att kaoset var över. Militär och nationell polis syntes överallt på gatorna. De migranter som ännu fanns kvar i staden jagades från park till park av myndigheterna.

För dem som kommer från krigszoner som Sudan representerar situationen en bitter ironi. De har flytt från krig och förföljelse, tagit sig genom Sahara och riskerat sina liv för att ta sig över Medelhavet, bara för att hamna i en politisk maktkamp mellan Marocko och Spanien.

Händelserna i Ceuta illustrerar den komplexa dynamiken kring migration i regionen, där människors öden används som politiska påtryckningsmedel. Striden om vad som egentligen hände och varför fortsätter att rasa, medan hundratals människor fortfarande sover i diken och på gator i väntan på en lösning på sin ohållbara situation.