Colombia står inför en dramatisk politisk förändring när ytterhögerpolitikern De la Espriella ser ut att bli landets näste president efter ett extremt jämnt val. Hans vallöften om att återuppta ”kriget mot knarket” och bjuda in amerikanska styrkor till colombianskt territorium markerar en skarp vändning från den nuvarande vänsterregeringens politik.

De la Espriella har lovat att sätta hårt mot hårt i kampen mot kokainproduktionen. Han har signalerat att amerikanska styrkor åter ska få operera på colombianskt territorium för att bekämpa den organiserade brottslighet som förser världsmarknaden med kokain. Den nya presidenten säger att han kommer att ställa sig på USA:s sida och göra narkotikabekämpningen till en prioriterad fråga.

Men historien visar på problemen med denna strategi. När den tidigare presidenten Álvaro Uribe inledde sitt krig mot vänstergerillorna för 25 år sedan fick paramilitära grupper i praktiken fria händer. Dödstalen sköt i höjden och befolkningen på landsbygden hamnade under deras kontroll. Trots de hårda metoderna sågs ingen större minskning av kokainproduktionen – i stället ökade brotten mot mänskliga rättigheter.

En av de mest kontroversiella åtgärderna som De la Espriella har hotat att återinföra är att bespruta kokaplantager från luften med glyfosat. Denna metod stoppades för tio år sedan efter att den visats skada miljön, slå mot andra grödor och öka risken för cancer. Om besprutningen blir vardag igen kommer det att sätta stopp för den nuvarande vänsterregeringens program där man försöker övertyga kokabönder att i stället odla kaffe, kakao och frukt.

För många observatörer handlar De la Espriellas politiska kamp egentligen inte om kokain. På samma sätt som USA:s president Donald Trump använder han retoriken mot drogproduktionen för att skapa sig politisk makt. Hans valvinst är en seger för ytterhögern som på kort tid har blivit den dominerande politiska kraften i Latinamerika.

Gratulationerna strömmar in från regionens högerregeringar. Från presidenterna i Argentina och Chile till Peru och Ecuador välkomnas nu De la Espriellas seger. Den som är mest entusiastisk är Trump själv, som på sociala medier skrev: ”Han vann stort!”.

Men sanningen är mer komplicerad. De la Espriella vann med den minsta marginalen på flera decennier. Det skiljer endast en procentenhet till vänsterkandidaten Iván Cepeda, som ännu inte har erkänt sig besegrad. Cepeda vill kontrollräkna rösterna, eftersom det endast skiljer 250 000 röster mellan kandidaterna – inte mycket i ett land med en befolkning på 54 miljoner invånare.

Även om vänstern hoppas att kontrollräkningen ska ändra resultatet, tyder det mesta på att De la Espriella blir Colombias näste president. Resultatet innebär att landet blir mer polariserat än någonsin, och den stora utmaningen för ytterhögern blir att skapa stabilitet i ett djupt splittrat samhälle.

De la Espriella har ingen politisk erfarenhet, vilket oroar många. Kritiker menar att han riskerar att sälja ut landet till amerikanska intressen. Han har redan sagt att han vill samordna Colombias utrikespolitik med USA:s utrikesminister Marco Rubio, vilket innebär stöd till Israel och Bolsonarofamiljen i Brasilien som i oktober hoppas återta makten över södra halvklotets största land.

Frågetecken kring hans lojalitet till Colombia har förstärkts av att han blev amerikansk medborgare för tre år sedan. Tillsammans med sin fru har han även köpt en villa i Miami för 60 miljoner kronor, vilket leder många att beskriva honom som en ”Miami-playboy” snarare än en dedikerad colombiansk nationalist. De la Espriella klär sig i skräddarsydda kostymer och förkastar den colombianska husmanskosten, vilket står i kontrast till hans retorik om att försvara fosterlandet.

Ett annat orosmoln är hans inställning till pressfriheten. Under valkampanjen anmälde De la Espriella över hundra journalister, vilket väcker farhågor om framtidens mediaklimat i Colombia. Många observatörer drar paralleller till Trump och menar att Colombia har fått sin egen version av den amerikanske presidenten.

Valresultatet speglar en bredare trend i Latinamerika där ytterhögerpopulister vinner mark. För Colombia innebär det ett tydligt brott med den nuvarande vänsterregeringens försök till dialog och alternativa lösningar på narkotikaproblematiken. I stället står landet inför en återgång till militariserade metoder som historiskt har visat sig både blodiga och ineffektiva.