Homofobi blev Putins vapen – Yle-journalisten om livet som öppet gay i Ryssland

Den finländske journalisten Erkka Mikkonen hade aldrig talat offentligt om sin sexuella identitet förrän en presskonferens i Moskva 2017 förändrade allt. När han ställde en fråga om förföljelsen av homosexuella i Tjetjenien fick han ett oväntat och hotfullt svar från Maria Zacharova, talesperson för det ryska utrikesministeriet.

”Ditt favorittema”, sade Zacharova menande från podiet. Hon bjöd sedan in Mikkonen att besöka Tjetjenien för att själv ta reda på om det fanns homosexuella där eller inte. ”Nu finns bara en sak kvar att göra: packa dina väskor. Du är väl inte rädd?” sade hon, medan hon spände blicken i den finske journalisten.

Klippet från presskonferensen spreds som en löpeld och har sedan dess setts nästan två miljoner gånger på Youtube. När Mikkonen lämnade salen bultade hans hjärta hårt, och oroliga meddelanden från vänner och partnern Fjodor började trillar in.

## En vändpunkt och en tillgång

Fram till den dagen hade Mikkonen levt med sin manlige partner men undvikit att kategoriseras offentligt. Den plötsliga exponeringen tvingade honom att ompröva sitt förhållningssätt.

”Nu blev jag starkt stämplad som homo. I den situationen började jag fundera på varför jag velat dölja saken, och förstod att det gör mig svagare. Jag insåg att min identitet är en tillgång, och inte något jag behöver dölja eller skämmas för”, berättar Mikkonen.

Händelsen blev startskottet för ett bokprojekt som skulle ta nio år att förverkliga. I vintras utkom slutligen ”Homona Putinin Venäjällä” (Homo i Putins Ryssland), en personlig skildring av livet som HBTQ-person i det allt mer auktoritära Ryssland.

”Så på sitt sätt kan jag tacka Zacharova för att det blev en bok. Händelsen skapade en motreaktion som fick mig att vilja kämpa”, säger Mikkonen.

## Friheten i S:t Petersburg

När Mikkonen första gången flyttade till Ryssland 2009 var stämningen en helt annan. Efter studier i ryska språket och kulturen i Finland, samt utbytesstudier i S:t Petersburg och Moskva, kände han sig redo för äventyret.

”S:t Petersburg kändes som en jättestor stad där allt var möjligt, och nya äventyr väntar vilken sekund som helst. Det var befriande, och det kändes lätt att lära känna nya människor”, minns Mikkonen, som växte upp i Kouvola.

I S:t Petersburg fanns gayklubbar och regnbågsaktivister. Genom en dejtingsajt träffade han Fjodor, som han senare skulle gifta sig med i Finland. Fjodors familj välkomnade den nya partnern, något som inte var en självklarhet. Samtidigt var homosexualitet något som de flesta valde att hålla inom den privata sfären.

”Inställningen till regnbågspersoner var snarast likgiltig. Det var inget man pratade om, på gott och på ont”, beskriver Mikkonen.

## Det politiska väderskiftet

Parlamentsvalet i slutet av 2011 skulle markera början på en förändring. Stora protester och anklagelser om valfusk skakade landet inför presidentvalet där Vladimir Putin skulle väljas till sin tredje period.

År 2012 stiftades i S:t Petersburg en lag som förbjöd ”homosexuell propaganda” riktad till minderåriga. Året efter togs den i bruk i hela Ryssland. Förändringen var inte en slump, menar Mikkonen.

”Tidigare hade Putin sökt stöd hos de liberala i städerna, men när de nu protesterade övergav han dem och sökte stöd hos mer religiösa och konservativa grupper utanför städerna”, förklarar han.

I den strävan blev homofobi ett strategiskt verktyg. Traditionella familjevärden betonades allt mer, och HBTQ-personer pekades ut som ett hot mot dessa värderingar.

”Jag ser det som ett helt strategiskt verktyg. Homofobin kunde utnyttjas för att stärka Putins och Kremls makt, det var ett medvetet val”, säger Mikkonen.

Trots lagstiftningen fortsatte livet relativt normalt i början. Det fanns fortfarande träffpunkter och gaybarer. Mikkonen flyttade till Moskva för att arbeta som journalist för Yle, och Fjodor följde med. De slog sig ner i en lägenhet i ett höghus från Stalintiden, och på helgerna dansade de på Cherti party, det populära homodiskot i Moskva.

## Från lagstiftning till verktyg för förtryck

Till en början användes lagen sparsamt men slumpmässigt. Men i samband med protesterna och maktskiftet i Ukraina 2014, samt den ryska annekteringen av Krimhalvön, skärptes retoriken ytterligare.

”Systemet bygger på att man ger enskilda slumpmässiga domar som håller folk på tårna och skapar en atmosfär av rädsla. Det gäller också för andra frågor och annan lagstiftning”, förklarar Mikkonen.

Lagen sände ett tydligt budskap om att homosexuella inte var jämlika medborgare, och gav samtidigt extrema grupper och säkerhetsmyndigheter ett mandat att agera.

”Det var kanske det mest oroande. Att lagen gav ett budskap om att homos inte är jämlika människor, att de är farliga och att barn måste skyddas från dem. Den var också en signal till extrema grupper och säkerhetsmyndigheter att homos är människor som man kan och bör bestraffa”, säger Mikkonen.

När han återvände till Moskva 2019 som Yles korrespondent, efter ett par år som utsänd i Sydamerika, hade situationen försämrats ytterligare. Det gällde inte bara HBTQ-personers rättigheter utan alla aspekter av mänskliga rättigheter, rättsstat och demokrati.

Mikkonen kände sig ändå relativt trygg tack vare sin status som utländsk journalist. Han utgår från att han övervakades, men upplevde aldrig några direkta hot. Ett märkligt incidenten inträffade dock när en hög takplattor en dag låg prydligt i en rad på golvet på redaktionen, som ligger i utrikesministeriets byggnad.

”Måste ha fallit”, löd det officiella svaret. Mikkonen gissar att det hängde ihop med en renovering och att man velat ta bort gammal avlyssningsteknik.

## Kriget förändrade allt

När Ryssland inledde sitt anfallskrig mot Ukraina i februari 2022 skärptes censurlagarna drastiskt. Läget blev kärvare för journalister, aktivister och alla som avvek från den officiella linjen. För Fjodor, som rysk medborgare, blev situationen särskilt farlig. Någon vecka efter krigsstarten lämnade han landet mot Finland.

Mikkonen själv hade några månader kvar av sin korrespondentperiod. På segerdagen, den 9 maj 2022, lämnade han slutligen Ryssland mot en fond av militaristiskt firande och avgav sin sista rapport från tåget mot väst. Hans journalistvisum hade inte förnyats.

Sedan kriget har medborgarsamhället kvävts fullständigt. År 2022 klubbades en lag som förbjöd all ”homopropaganda”, inte enbart upplysning riktad till minderåriga. I slutet av 2023 slog Rysslands högsta domstol fast att ”den internationella HBTQ-rörelsen” är en extremrörelse och förbjöd den i hela landet. I praktiken kan detta omfatta vilken regnbågsaktivist som helst.

”Det finns fortfarande aktivister men de måste verka under jorden. Sexuella minoriteter har tvingats tillbaka i skåpet och transpersoners ställning är jättedålig”, konstaterar Mikkonen.

De flesta av hans ryska vänner har vid det här laget lämnat landet. Själv planerar han inte att återvända som turist. Men framtiden är oviss, och Mikkonen utesluter inte att han någon gång kan komma tillbaka till landet där han levde i många år.

Just nu trivs han med att vara tillbaka i Finland, som han upplever har blivit ett mycket mer öppet och tolerant samhälle under de 15 år han var utomlands. Men boken skrev han också som en varning.

”Jag ville visa hur statsmakten kan ta homofobin som sitt redskap, och hur snabbt man kan bygga upp bilden av en ideologisk fiende. Det kan ske var som helst, se bara på hur Trump lyft transfobin som ett slagträ”, avslutar Mikkonen.