New Yorks väljare har talat, och resultatet från tisdagens primärval inom Demokraterna kan få betydande konsekvenser för partiets profil inför mellanårsvalet till hösten. Tre uttalat socialistiska kandidater har vunnit sina respektive distrikt, vilket både lyfts fram som en seger för vänsterflygelns växande inflytande och kritiseras som en potentiell risk inför höstens avgörande val.

New York är känt för att skilja sig från resten av USA. Staden röstar traditionellt med stora marginaler på kandidater till vänster om mitten, och ett distrikt som sträcker sig över Brooklyn och Queens har till och med fått smeknamnet ”kommunistkorridoren”. I en stad där republikanska kandidater sällan har någon chans att vinna, är det Demokraternas primärval som verkligen avgör vem som kommer att representera distrikten i kongressen.

De amerikanska politiska partierna har en ideologisk bredd som är ovanlig i europeiska system. Inom det demokratiska partiet finns folkvalda som i svenska termer skulle kunna jämföras med allt från moderater till vänsterpartister. Den här mångfalden gör att primärvalen ofta blir en kamp mellan olika politiska riktningar inom samma parti.

Zohran Mamdani, en av de ledande rösterna för den socialistiska rörelsen inom Demokraterna, har inte försökt dölja sin politiska hållning. Han identifierar sig själv som socialist och står långt ut på vänsterkanten inom sitt parti. Inför tisdagens primärval valde han att öppet stödja tre oprövade och kontroversiella kandidater, en politisk chansning som satte hans egen prestige på spel.

Mamdanis strategi verkar ha inspirerats av socialistiska kandidaters framgångar i andra städer. Primärval till borgmästarposterna i både Washington och Los Angeles har nyligen gått i socialisternas favör, vilket tyder på en bredare trend i amerikansk storstadspolitik.

Ordet socialism har gradvis förlorat sin tidigare tabubelagda status i USA, särskilt i städer som New York där bostadspriserna har gjort det omöjligt för människor med normala inkomster att hitta anständiga bostäder. Budskapet ”Tax the rich” – beskatta de rika – har blivit ett av rörelsens mest populära stridsrop och resonerar starkt bland väljare som kämpar med stigande levnadskostnader.

En av de kandidater som Mamdani stödde, 32-åriga Darializa Avila Chevalier, har väckt särskild uppmärksamhet. Hennes historia i sociala medier har granskas noggrant, och tidigare uttalanden har skapat debatt. Chevalier, som har konverterat till islam, har tidigare uttalat sig för att avskaffa polis, fängelser och gränser. Hon har förespråkat att staten ska ta över produktionsmedlen och har ifrågasatt Israels rätt att existera. För vissa av dessa uttalanden har hon senare begärt ursäkt.

Trots kontroverser kunde Chevalier sent på tisdagskvällen utropas till segrare i sitt distrikt som omfattar norra Manhattan och delar av Bronx. Även de två andra vänsterkandidater som fick Mamdanis stöd vann sina respektive distrikt. I tionde distriktet vann Brad Lander över sittande kongressledamoten Dan Goldman, i sjunde distriktet segrade Claire Valdez över Brooklyns borgmästare Antonio Reynoso, och i trettonde distriktet vann Chevalier över den sittande kongressledamoten Adriano Espaillat.

För Mamdani och den demokratiska socialistiska rörelsen var kvällen en triumf. I dag finns endast två ledamöter i USA:s kongress som identifierar sig som demokratiska socialister, men efter höstens val kan den siffran växa betydligt.

Men medan Mamdanis anhängare firar, jublar strategerna inom det republikanska partiet. De ser primärvalsresultaten som en guldkantad möjlighet att måla upp sina motståndare som extremister inför mellanårsvalet i november. Möjligheten att framställa Demokraterna som ett parti fullt av radikala röster som vill avskaffa polisen och förändra USA:s grundläggande strukturer är något som republikanerna redan har börjat utnyttja i sin valkampanj.

Frågan som nu diskuteras intensivt inom det demokratiska partiet är om vänstersvängen har gått för långt. Även om de socialistiska kandidaterna har vunnit i sina distrikt i New York, finns det en oro för att deras framgångar kan skada partiets chanser i mer moderata delar av landet.

Tvåpartisystemet i USA innebär att varje parti måste balansera mellan sin interna bas och en bredare väljarskara. Medan socialistiska budskap fungerar väl i urbana områden som New York, kan samma budskap avskräcka väljare i förorter och landsbygdsområden där mellanårsvalet ofta avgörs.

Resultaten från New Yorks primärval visar att den amerikanska vänstern växer i styrka och självförtroende. Samtidigt återstår det att se om denna rörelse kan översättas till framgångar på nationell nivå, eller om den istället kommer att användas som ammunition av politiska motståndare i kampen om makten i Washington.