Donald Trumps frånvaro från fotbolls-VM i USA väcker nu ökande förundran och spekulationer. Turneringen pågår på hemmaplan, det amerikanska landslaget levererar starka prestationer och allt tyder på att evenemanget borde vara ett perfekt tillfälle för en president som annars aldrig tvekar att koppla sig till framgång. Men trots de uppenbara fördelarna har Trump hållit sig borta från läktarna.

VM är världens största idrottsevenemang och beskrivs hittills som en publikmässig och sportslig succé. USA:s landslag har öppnat starkt med två raka segrar och är redan klara för åttondelsfinalen. För en ledare som enligt många älskar att ta åt sig äran för allt som går väl borde beslutet att synas på en VM-läktare vara självklart. Dessutom skulle han garanterat få sällskap av Fifa-basen Gianni Infantino, som flyger fram och tillbaka över kontinenten och ser två matcher per dag.

Det är väl känt att Trump har ett stort intresse för sport. Han har vid minst tre tillfällen försökt köpa lag i NFL, den amerikanska proffsförbundsligan för amerikansk fotboll. Han dyker rutinmässigt upp på evenemang som fribrottning, racingklassikern Daytona 500 och collegefotboll. För att inte tala om den omdiskuterade UFC-galan som han ordnade vid Vita huset på sin åttiårsdag. Men när det gäller fotbolls-VM verkar entusiasmen vara betydligt mer avsvalnad.

Hittills har Trump nöjt sig med några kortfattade uppdateringar på sociala medier med budskapet ”USA!” och ett par telefonsamtal till spelarna efter deras två segrar. Detta trots att fotbollen faktiskt inte är helt främmande för honom personligen – han spelade själv ”soccer” i sin privatskola under säsongen 1963–64. Det var möjligen då han ådrog sig den hälsporre som senare gjorde att han slapp inkallas till Vietnamkriget.

Gianni Infantino bekräftade på tisdagen att Trump kommer att dela ut pokalen till det vinnande laget efter finalen den 19 juli. Men frågan kvarstår om presidenten kommer att besöka någon annan VM-match innan dess.

Om han väljer att närvara kan det möjligen bli vid USA:s sista och mindre betydelsefulla gruppspelsmatch mot Turkiet på torsdag i Los Angeles. Ett annat alternativ är någon av de två åttondelsfinalerna som spelas den 4 juli, en i Houston och en i Philadelphia. Dessa matcher sammanfaller med USA:s 250-årsjubileum och Fifa planerar särskilda ceremonier av denna anledning.

Den 6 juli spelas ytterligare en åttondelsfinal i Seattle. Åtminstone i teorin skulle den matchen kunna ställa USA mot Iran. En sådan situation, med Trump på läktaren och en eventuell iransk seger, skulle kunna bli politiskt laddat och pinsamt. Risken är troligen något presidenten helst undviker.

Men bakom frånvaron finns sannolikt mer konkreta skäl. Oavsett vilken match Trump väljer att besöka riskerar han att bli utbuad av publiken, precis som han blev i New York när han nyligen såg en av basketlaget Knicks NBA-finalmatcher. Den amerikanska fotbollspubliken är nämligen i stor utsträckning inte hans kärnväljare.

De som intresserar sig för fotboll i USA är ofta latinamerikanska invandrare eller liberalt sinnade storstadsbor – grupper som i mindre utsträckning stöttar Trump. Alla de elva VM-arenorna i USA ligger dessutom i städer eller delstater som är negativt inställda till presidenten. Detta gör varje offentligt framträdande till en potentiell politisk risk.

Många amerikaner är generellt ointresserade av fotboll och tycker att sporten är tråkig eller har svårt att förstå reglerna. Men för Trump handlar frånvaron troligen mer om att väga risker och fördelar ur ett politiskt perspektiv än om sportens natur.

Andrew Giuliani, chef för Vita husets sambandsavdelning för VM, har ändå antytt att något kan vara på gång. Han berättade för sajten The Athletic att Trump var ”uppumpad” efter USA:s seger mot Paraguay och att presidenten tror att laget kan ”gå hela vägen”. När han tillfrågades om Trumps planer för matchen i Los Angeles på torsdag svarade Giuliani mystiskt att det kommer att finnas ”representation på väldigt hög nivå”, men vägrade precisera vad det innebär.

Huruvida Trump vågar ta steget ut på läktaren återstår att se. Men för en president som älskar uppmärksamhet och sport är frånvaron från det som händer på hemmaplan anmärkningsvärd – och säger kanske mer om den politiska verkligheten än om hans sportintresse.