Israels regering: Gaza-filmare ska fråntas medborgarskap

En israelisk dokumentärfilm om civila offer i krig har utlöst en politisk strid i Israel efter att den nyligen tilldelades juryns specialpris vid filmfestivalen i Venedig. Filmfestivalen i Venedig är en av världens mest prestigefyllda plattformar för film, och priset ger dokumentären stor internationell uppmärksamhet. Filmen, producerad av den brittiska tidningen The Guardian, bygger på intervjuer med över 20 soldater och underrättelseexperter och skildrar det som den svenska armén brukar kalla ”sidoskador” – civila som dödas eller skadas i samband med militära operationer.

Filmens hebreiska titel, Naza, är en förkortning av just detta begrepp. På andra språk väcker ordet associationer till både Gaza och nazismen, något som ytterligare förstärkt de politiska reaktionerna i Israel.

Kulturminister Miki Zohar har meddelat att inrikesdepartementet vidtagit åtgärder för att stryka filmarna Szor och Abraham ur befolkningsregistret. Enligt israelisk lag kan medborgarskap dock endast återkallas efter en fällande dom för landsförräderi, inte genom regeringsbeslut. Skulle inrikesministern, som står premiärministern nära och sällan gör honom besviken, ändå försöka frånta de båda deras medborgarskap, väntas Högsta domstolen ingripa och annullera beslutet.

En del bedömare menar att detta kan vara den bakomliggande avsikten: att senare kunna utmåla Högsta domstolen som ”extrem” och ”Hamas-vänlig” i opinionen. En konfrontation med domstolen skulle kunna stärka regeringens politiska position, inte minst i ett valår.

Allt som sker i Israels offentliga liv just nu är nämligen kopplat till den pågående valkampanjen, som rasar med stegrad intensitet. Det vänsterliberala partiet Demokraterna, en allians mellan socialdemokrater, liberaler och den radikala vänstern, har tagit filmarna i försvar och hävdat att deras arbete skyddas av tryckfrihetslagarna, även om filmen skulle innehålla sakfel. Nationalisthögern kontrar med att Demokraterna därmed blir medskyldiga till den smutskastning av Israel som man anser att filmen utgör.

Om det skulle visa sig att filmen röjer statshemligheter som censurmyndigheten inte släppt för publicering, kan åtal väckas mot både de medverkande underrättelseofficerarna och filmarna. Israel har en långtgående militär censur som i decennier granskat material som bedöms kunna skada rikets säkerhet. Systemet har kritiserats av internationella journalistorganisationer, men försvaras av myndigheterna med hänvisning till landets utsatta säkerhetsläge.

The Guardian har under flera decennier byggt upp ett rykte som en av världens ledande tidningar inom grävande journalistik. Tidningen har tidigare publicerat avslöjanden som fått politiska konsekvenser långt utanför Storbritanniens gränser, inte minst genom Edward Snowden-läckorna om massövervakning. Att The Guardian ligger bakom dokumentären ger den internationell tyngd och gör den svårare att avfärda för den israeliska regeringen.

Bakgrunden är den våg av våld som skakat Mellanöstern under senare år, med upprepade militära konfrontationer mellan Israel och Hamas i Gaza. Civila offer har varit ett återkommande och omdiskuterat inslag i konflikten, och internationella organisationer har vid flera tillfällen riktat skarp kritik mot Israels krigföring. Samtidigt menar israeliska myndigheter att Hamas systematiskt använder civila som mänskliga sköldar, vilket gör frågan om sidoskador ytterst komplex.

Internationellt har filmen fått stor uppmärksamhet och hyllats av filmkritiker. I Israel är mottagandet betydligt mer polariserat. Medan vänsterliberala röster ser filmen som ett viktigt vittnesmål om krigets verklighet, betraktar många inom den politiska högern den som ett hot mot landets anseende och säkerhet.

Mot denna bakgrund ska även de senaste politiska turerna förstås. Frågan om yttrandefrihet kontra nationell säkerhet är ständigt närvarande i Israel, men sällan har den varit så laddad som nu. Med en pågående valkampanj, ett pressat säkerhetsläge och en regering som sedan länge legat i konflikt med rättsväsendet efter de omstridda försöken att reformera domstolarna, har en enskild dokumentärfilm blivit en symbol för djupare politiska motsättningar.

Om ärendet med Szor och Abraham hamnar i Högsta domstolen blir det ett avgörande test för rättsstatens oberoende i Israel. Kritiker varnar för att regeringen, genom att provocera fram en konfrontation med domstolen, försöker underminera förtroendet för rättsväsendet. Regeringen framställer sig i stället som försvarare av landet mot inre och yttre fiender. Utgången av tvisten lär få betydelse långt bortom själva filmen – mitt i ett av Mellanösterns mest infekterade politiska klimat.