Kan Lidl rädda Sverige om techjättarna i USA blir sura?

Europa rustar för att minska beroendet av amerikansk teknik efter att insikten om att unionen halkat efter USA och Kina i digitaliseringen blivit allt tydligare. Nu presenterar EU-kommissionen en omfattande plan för att göra kontinenten mer självständig på det digitala området, samtidigt som flera europeiska länder redan har börjat agera på egen hand.

Ursula von der Leyen, EU-kommissionens ordförande, framhöll på onsdagen hur allvarlig situationen är. Hon betonade att Europa inte har råd att vara beroende av andra för den teknik som håller sjukhus igång, gör elnät stabila och säkerställer trygghet i samhällets tjänster. Beroendet handlar inte bara om ekonomiskt välstånd, utan även om grundläggande säkerhet för EU:s medborgare.

Siffrorna talar sitt tydliga språk. Hela 80 procent av de digitala tjänsterna och den infrastruktur som används inom EU tillhandahålls av länder utanför unionen, främst av USA. Detta omfattar allt från kablar och satelliter till molntjänster, mikrochip och servrar. Den amerikanska dominansen sträcker sig över kritiska delar av Europas digitala ekosystem.

Redan i dag pågår olika initiativ runt om i Europa för att bryta sig loss från amerikanska nätjättar. Frankrike har gått längst i sina åtgärder. Den franska regeringen har nyligen beordrat miljoner statsanställda att sluta använda amerikanska videotjänster som Zoom och Microsoft Teams, och i stället övergå till det franskutvecklade Visio.

Tyskland visar också tydliga tecken på att vilja minska beroendet. Myndigheterna i flera tyska delstater har valt bort Microsoft och delvis gått över till system som bygger på öppen källkod. I Schleswig-Holstein används nu operativsystemet Linux i stället för Windows, ett konkret exempel på hur europeiska institutioner söker alternativ.

Nederländerna har också tagit egna initiativ. Landets centralbank har valt bort USA-ägda företag och använder i stället den europeiska molntjänsten Stackit, som ingår i samma företagsgrupp som den tyska livsmedelsjätten Lidl. I Sverige utvecklas för närvarande en uppmärksammad svensk språkmodell, och liknande projekt pågår i flera andra EU-länder.

EU:s plan för digital självständighet skulle ursprungligen ha presenterats tidigare under våren men har skjutits upp flera gånger. Enligt källor har förseningen berott på oro för att stöta sig med Trump-administrationen, som öppet visat förakt för EU:s regler på det digitala området. Den politiska situationen har gjort att kommissionen agerat försiktigt i sin timing.

Carl Heath, seniorforskare vid forskningsinstitutet Rise, menar att den amerikanska dominansen inte i sig hade varit problematisk om USA hade följt internationella spelregler. Han förklarar att problemet inte handlar om beroende av enskilda amerikanska företag, utan om Europas förhållande till USA som stat. Tidigare juridiska tvister mellan EU och USA, bland annat kring dataskyddsförordningen GDPR, har varit en naturlig del av det juridiska systemet.

Det som gör situationen särskilt akut nu är att den nuvarande amerikanska administrationen visar ett påtagligt ointresse för att följa internationell lag och rätt, enligt Heath. Detta förvandlar frågan från en juridisk angelägenhet till en säkerhetspolitisk utmaning. När Donald Trump i början av året hotade att ta över Grönland med våld reagerade danska säkerhetsexperter kraftfullt.

Jacob Herbst, ordförande för det danska cybersäkerhetsrådet, uttryckte det dramatiskt till TV2: om amerikanerna en måndagsmorgon klockan åtta bestämmer sig för att stänga ner molntjänsterna, då stannar Danmark klockan nio. Uttalandet illustrerar den extrema sårbarhet som europeiska länder upplever i sin digitala infrastruktur.

EU-kommissionen anser att det är bråttom att agera. Genom nya lagförslag och omfattande satsningar på digital infrastruktur vill man göra Europa betydligt mer självständigt. Planerna omfattar bland annat att skala upp produktionen av halvledare i Europa, främja användningen av öppen källkod och kraftigt öka kapaciteten i datacenter.

Två nya lagförslag ingår i strategin. Den nya moln- och AI-utvecklinglagen syftar till att öka de europeiska datacentrens kapacitet och främja AI-innovation. Halvledarlagen, en uppdaterad version av den tidigare Chips Act, ska stimulera tillverkningen av halvledare inom Europa. Kommissionen vill också införa en fyrgradig skala som definierar vilken information som är så känslig att den måste hanteras inom EU.

Men är det ens realistiskt för Europa att utveckla egna nättjänster som kan konkurrera med de amerikanska jättarna? Carl Heath menar att svaret är ja. Det handlar inte om huruvida det är möjligt, utan om vad Europa är villigt att investera i alternativen. Han påpekar att företagen har ett starkt intresse av att få sina tjänster att framstå som oumbärliga, men att detta inte motsvarar verkligheten.

I Sverige har regeringen häromveckan klubbat en ny policy för molntjänster. Den slår fast att svenska myndigheter måste vara redo att snabbt lämna amerikanska servrar om världsläget försämras. Än finns dock inga planer på att följa Frankrikes exempel och beordra statsanställda att överge amerikanska videotjänster.

EU-minister Jessica Rosencrantz betonar att det inte finns några sådana förslag i nuläget. Hon framhåller i stället att fler europeiska alternativ och ökad konkurrens kan ge högre kvalitet, lägre kostnader och större valfrihet för användare. Hon har under våren varit ute på en ”tech-turné” och träffat utvecklare och start-up-företagare, och liknar utvecklingen inom AI med den industriella revolutionen.

USA:s oförutsägbarhet och Rysslands invasion av Ukraina har fått Europa att turborusta och förbereda sig på det värsta. Lika viktigt som att tågen rullar och sjukhusen fungerar i krig är att de digitala systemen fortsätter att fungera. Carl Heath ställer konkreta frågor om vad som händer vid höjd beredskap: kommer kommunikation med myndigheter att fungera, eller åtkomst till kritisk information på intranät, även om Ryssland klippt alla kablar till Sverige, Norge och Finland?

Europa befinner sig i en situation där digital suveränitet har blivit en säkerhetspolitisk nödvändighet. Förmågan att upprätthålla samhällsviktig verksamhet även i svåra situationer kräver kontroll över den egna digitala infrastrukturen. Frågan är inte längre om Europa ska minska sitt beroende av utländsk teknik, utan hur snabbt och effektivt detta kan genomföras.