Karl Dalén: Därför kunde USA inte låta bli att attackera Iran

Fredagen var en betydelsefull dag för Donald Trump. Den amerikanske presidenten besökte en hamburgerrestaurang i Texas där han bjöd gästerna på sin favoritmat till jubel och ”USA, USA”-rop från de överraskade besökarna. Händelsen dokumenterades och delades på Truth Social under kvällen. Kort därefter följde ett mer allvarligt budskap på samma plattform – en krigsförklaring mot Iran.

Efter månader av förberedelser hade Trump-administrationen fattat beslutet att attackera. Många undrar över timing och motiv. USA går mot ett mellanårsval som redan ser osäkert ut för Republikanerna, och krigströttheten i landet är utbredd, särskilt inom presidentens egen Maga-rörelse.

Anledningen till attacken är sannolikt att tillfället bedömdes som gynnsamt. Iran har under flera decennier betraktats som en fiende till USA och befinner sig för närvarande i en försvagad position, både ekonomiskt och militärt. Dessutom finns ett omfattande stöd, såväl nationellt som internationellt, för ett maktskifte i landet.

I en intervju med The Washington Post framhåller president Trump att målet med offensiven är frihet för det iranska folket. Han medger samtidigt att operationen kan medföra kostnader: ”Amerikanska liv kan gå förlorade. Det händer ofta i krig. Men vi gör inte detta för nuet utan för framtiden, det är ett nobelt uppdrag.”

Administrationen betonar dock att det rör sig om en tidsbegränsad insats. Vicepresident JD Vance uttalade tidigare i veckan till samma tidning att det är ”helt otänkbart” att USA skulle engagera sig i ett långvarigt krig i Mellanöstern.

Parallellt med den militära uppbyggnaden har USA fört förhandlingar med Iran, men dessa samtal tycks ha haft begränsat inflytande på beslutsprocessen. När Trump höll sitt tal till nationen i tisdags sade han att han väntade på att iranierna skulle uttala ”de magiska orden” – att de inte avser att utveckla kärnvapen.

Paradoxalt nog har högt uppsatta iranier, inklusive landets högste ledare ayatolla Ali Khamenei, vid upprepade tillfällen gjort just sådana uttalanden. Trump har även hävdat att Iran är nära att utveckla missiler som kan nå USA, ett påstående som källor inom den amerikanska underrättelsetjänsten har dementerat.

När exakt presidenten bestämde sig för en attack är oklart. Sannolikt var det svårt att avbryta planerna när militära resurser som hangarfartyg och flygplan redan var utplacerade – en både omfattande och kostsam process.

Det faktum att USA nu har attackerat två länder under innevarande år, samtidigt som Trump leder sitt självutnämnda fredsråd, skapar en uppenbar motsägelse. För att nyansera bilden bör dock nämnas att insatsen i Venezuela fick starkt stöd från fjolårets mottagare av Nobels fredspris, María Corina Machado, och att delar av den iranska proteströrelsen aktivt har vädjat om internationell hjälp.

USA:s ingripande som världens starkaste militärmakt får konsekvenser som är svåra att förutse. Historiska erfarenheter från tidigare amerikanska militära insatser, som Vietnamkriget och Gulfkriget, visar att regimskiften sällan kan åstadkommas enbart genom flygattacker. För att ett maktskifte ska lyckas vilar det största ansvaret på det iranska folket.

Detta faktum återspeglas i presidentens meddelande på Truth Social, som även översattes till farsi: ”När vi är färdiga, ta över er regering. Den kommer att vara er att ta. Detta kommer förmodligen att vara er enda chans på generationer.”

Den amerikanska operationen genomförs i samarbete med Israel, en nyckelallierad i regionen. Attackerna har väckt blandade reaktioner internationellt, där vissa välkomnar insatsen som ett nödvändigt steg mot regimskifte i Iran, medan andra varnar för eskalering av konflikten i Mellanöstern.

Spänningarna mellan USA och Iran har djupa historiska rötter och har intensifierats under de senaste åren. Irans nukleära ambitioner, stöd till väpnade grupper i regionen och konfrontationspolitik mot väst har länge oroat amerikanska beslutsfattare, oavsett partitillhörighet.

Hur situationen utvecklas kommer att bero på flera faktorer: den iranska regimens förmåga att motstå attackerna, befolkningens reaktion, och det internationella samfundets agerande. Samtidigt kan utvecklingen få betydande konsekvenser för såväl regionens stabilitet som för kommande val i USA.