Generationsskillnader i Kina: Unga bryter med traditioner

Liu Li ville ta med sin franske pojkvän när hon reste till sin hemstad i inlandet för att hälsa på sina föräldrar under det kinesiska nyåret. 25-åriga Liu, som bor och arbetar i Peking, mötte motstånd från sin familj.

”Mamma ville inte att vi skulle bo hemma hos dem eftersom grannarna skulle ställa massor av frågor,” berättar hon när vi träffas på ett kafé i huvudstaden.

Till slut bodde paret ändå hemma hos föräldrarna, men modern avrådde bestämt från besök hos morföräldrarna som bor på landsbygden. ”För där hade det blivit en väldig uppståndelse över att min pojkvän var utlänning,” förklarar Liu Li.

Liu Li arbetar som allt-i-allo på ett företag som säljer exklusivt kakel. Hon har nyligen antagit en ny livsfilosofi som har lett till genomgripande förändringar i hennes liv. ”Jag har lärt mig att tålamod inte löser alla problem. Om jag klagat på någon tre gånger, så får jag antingen acceptera den personen som den är eller öka avståndet,” säger hon.

Denna insikt ledde till att hon gjorde slut med sin franske pojkvän. Hon beslutade även att förändra förhållandet till sina föräldrar. Hon har inte helt brutit kontakten – något som skulle vara extremt ovanligt i Kina där familjebanden traditionellt är mycket starka – men träffar dem sällan. ”Vi lever så olika liv, har så olika värderingar,” förklarar hon.

Generationsklyftor i Kina

Arbete och sparsamhet står högst på listan för äldre kinesiska generationer. Dagens unga vill inte följa sina föräldrars fotspår och söker efter en djupare mening med livet.

Skillnaderna mellan de tre senaste generationerna i Kina är enorma. Liu Lis morföräldrar föddes och levde i ett utfattigt land. De genomled Stora språnget, Maos katastrofala försök att snabbt industrialisera Kina 1958–62, då tiotals miljoner invånare dog av svält. Efterföljande kaos under Kulturrevolutionen (1966–76) förlamade ekonomin ytterligare.

De som föddes efter att Kina öppnade sig för marknadskrafter under Deng Xiaopings reformer kunde däremot relativt enkelt få bra arbeten. Många fick möjlighet att köpa bostäder till mycket förmånliga priser. Livet var fullt av möjligheter – goda studieresultat ledde till trygga anställningar med stadigt stigande löner. Denna generation trodde därför på budskapet att hårt arbete lönar sig och att uthållighet belönas.

Den yngre generationens nya synsätt

Liu Li och hennes jämnåriga tänker annorlunda. De ifrågasätter värdet av uppoffringar när konkurrensen på arbetsmarknaden är så intensiv. Många universitetsutbildade får inte jobb som matchar deras kvalifikationer. Det ökända ”9-9-6”-systemet – arbetstider från nio på morgonen till nio på kvällen, sex dagar i veckan – i många privata företag har blivit en symbol för överexploatering.

Denna press har lett till sociala rörelser som ”tang ping” (att ligga platt), där unga medvetet väljer att hoppa av ekorrhjulet och motsätter sig det traditionella fokuset på ständig prestation.

Liu Li har dock en optimistisk syn på livet. ”Jag tänker fortsätta att ha en optimistisk syn på livet och har skaffat erfarenheter som hjälper mig – som att förhandla, det är viktigt på jobbet,” säger hon.

Hon vill lära sig mer om samhället men tittar inte längre på de statskontrollerade nyhetssändningarna. ”Det är slöseri med tid att se samma sak varje kväll,” menar hon. I stället hittar hon sin information på Instagram och YouTube.

Orättvisor upprör

Under vårt samtal berättar Liu Li upprört om något hon sett under årets stora politiska möte i Peking. Kommunistpartiet hade beslutat om en minimal pensionshöjning för landets bönder – motsvarande endast 25 kronor – när deras grundpension redan bara är en bråkdel av vad stadsbor får. ”Hur de behandlas tycker jag är väldigt orättvist,” säger Liu Li.

När jag frågar vad som är bäst med att vara ung och bo i Peking svarar hon utan att tveka: ”Att ingen bryr sig om mig. Hemma hade jag inget privatliv, alla kände mig. I Peking kan man göra vad som helst utan att någon reagerar.”

Internationella perspektiv

Jia Rui, en vän till Liu Li som nyligen rakat sitt hår, delar med sig av sina erfarenheter från fyra års konststudier i Chicago. Hon märkte stora kulturella skillnader mellan länderna, särskilt kring hemlöshet och öppenhet kring kommersiella aspekter.

”Vi värderar pengar högt i både Kina och USA. Men i Kina försöker vi gömma undan en del av den kommersiella aspekten. I USA lägger man allt öppet på bordet,” reflekterar hon.

Många unga kineser ser fortfarande USA som ett drömland, med runt 250 000 kinesiska studenter vid amerikanska universitet varje år. Men numera återvänder fler än tidigare till Kina efter studierna. Jia Rui är en av dem och arbetar nu som lärare i designteknik i Peking.

Historia och censur

Jia Ruis pappa deltog i protesterna på Himmelska fridens torg 1989, vilket påverkade hennes politiska medvetenhet. ”Jag har hört hans historier… När jag tänker på det blir jag arg på vad regeringen gjorde. Men jag känner att min föräldragenerations ilska var mycket starkare än min,” säger hon.

Hon berättar om sin gymnasietid i Peking, där hon använde en amerikansk historiebok med sidor om protesterna överklistrade med vitt papper. ”Vi försökte riva bort papperen och såg bilder på Himmelska fridens torg, men kunde inte läsa texten.”

”Vi i den unga generationen har en tendens att glömma historien eftersom det är förbjudet att protestera,” konstaterar Jia Rui.

I ett Kina som förändras snabbt, där pandemin har förstärkt sociala isoleringstendenser genom hemleverans av varor och mat, funderar dessa unga kineser över framtiden. ”Det gör oss alla mer isolerade från varandra, och befolkningen minskar. Robotar och AI får väl jobba åt oss i framtiden,” säger Jia Rui.