Att skapa nya ord för engelska termer har blivit en viktig aktivitet på Island, där språkets överlevnad står på spel. Med endast 350 000 invånare som talar isländska riskerar språket att försvinna om det inte aktivt försvaras mot inflödet av främmande ord och uttryck.

På den isländska webbplatsen Nýyrdavefurinn, som är dedikerad åt neologismer, deltar vanliga människor i att föreslå och diskutera översättningar av populära engelska begrepp. Här debatteras exempelvis vad ”bucket list” och ”fomo” ska kallas på isländska. Regelbundet arrangeras tävlingar för att hitta de bästa orden för nya språkliga fenomen som bedöms ha potential att etablera sig långsiktigt.

De ord som börjar användas i bredare utsträckning i samhället dokumenteras och samlas in, ungefär som när svenska Språkrådet varje år presenterar sin nyordslista. Men Island har något som saknas i övriga Norden: särskilda språknämnder med experter vars uppgift är att ta fram nya isländska facktermer.

Augusta Thorbergsdóttir arbetar som redaktör för terminologi och nyord på Árni Magnússon-institutet och tar emot de nya orden från experterna. Hon förklarar att vissa engelska ord är relativt enkla att översätta eftersom man kan utgå från samma bildspråk. Ordet ”drone” har till exempel gett upphov till liknande lösningar i flera språk – drönare på svenska och ”dröni” på isländska, båda baserade på det surrande ljudet från bin eller getingar. Samma princip gäller för att ”streama” en film, som blir ”strömma” på svenska och ”strejma” på isländska.

Andra ord kräver mer kreativt arbete där olika delar plockas isär och sätts ihop på nytt. Artificial intelligence, eller AI, bestämdes av de isländska experterna ska heta ”gervigreind”, sammansatt av ”gervi” (konstgjord) och ”greind” (intelligens).

Under hela 1900-talet var Islands officiella politik att hålla språket fritt från yttre påverkan. Men denna strikta linje har börjat mjukas upp, berättar Helga Hilmisdóttir, professor i svenska vid universitetet. Hon betonar att målet inte är att diktera hur människor ska tala, utan snarare att föreslå alternativ och väcka diskussion. Det är skillnad på facktermer och allmänna nyord som uppstår naturligt i samhället.

De ord som slutligen etablerar sig och tar plats i den isländska ordlistan är inte alltid de som experterna föreslagit. Lika ofta kommer de framgångsrika orden från folkets egna språkskapande. Ett tydligt exempel är ordet för airbag, där experternas förslag ”örekespúdi” (säkerhetskudde) aldrig fick genomslag. Istället var det ”loftpúdi” (luftkudde) som kändes mer naturligt och etablerade sig i språket.

En pågående språklig debatt som ännu inte avgjorts gäller ordet endometrios, en kvinnosjukdom där slemhinna från livmodern finns på andra ställen i kroppen och kan orsaka stark smärta. Det medicinskt korrekta ordet som läkare i språknämnden föreslagit är ”legslímuflakk”, ungefär ”vandrande livmoderslemhinna”. Isländska ord tenderar att vara konkreta och genomskinliga, vilket inte alltid uppskattas av alla. De drabbade kvinnorna föredrar ofta det internationella ordet endometrios, eftersom det upplevs som mindre obehagligt än den bokstavliga översättningen.

Till skillnad från Island är den svenska språkutvecklingen en helt organisk process. Staten observerar men styr inte, vilket ibland leder till att nya ord inte går att böja på ett grammatiskt korrekt sätt. Detta syns tydligt med ord som airbag, där det är oklart om pluralformen ska vara ”airbagar” eller ”airbags”.

Även de självstyrande regionerna Katalonien och Baskien arbetar aktivt med att motverka engelskt inflytande. Eftersom dessa språk trycktes ned under Franco-regimen har de ett omfattande arbete med att skapa decennier av vetenskapliga och tekniska termer som aldrig utvecklades.

Frankrike har etablerat ett system med språknämnder som kontinuerligt producerar nyord, med ambitionen att hinna före så att engelska lånord inte får fäste i kulturen. Omkring 200 volontärer inom olika expertområden som kärnkraft, medicin, it och dataspel träffas regelbundet för att föreslå nya termer. Förslagen rapporteras till kulturdepartementet, som testar dem på en bred grupp fransmän för att bedöma om de känns naturliga att använda.

Det franska systemet tillkom på 1960-talet, men av andra skäl än på Island. Det handlade mindre om språkets överlevnad och mer om industripolitik. Under efterkrigstiden blev engelskan alltmer dominant i Europa, och stora industriprojekt som Airbus och Concorde var fransk-brittiska samarbeten. Det blev politiskt viktigt att franska ingenjörer kunde få utbildning på högsta nivå på sitt eget språk.

Precis som på Island är det yrkesexperter som ingenjörer och läkare, snarare än lingvister, som tar fram de nya orden. I genomsnitt produceras 250 nya franska ord per år, och vilka de är avslöjar mycket om samhället. På 1970-talet dominerade termer kring oljeutvinning, medan det i dag främst handlar om miljö, ekologi och klimatkrisen.

Men även i Frankrike händer det att experterna förlorar kampen om orden. Cryptocurrency översattes i folkmun till ”cryptomonnaie”, men specialisterna ansåg att ordet kunde förbättras eftersom digitala valutor inte nödvändigtvis bygger på kryptering. De föreslog ”cybermonnaie”, ett ord som aldrig fått genomslag.

Frankrike har dock ett kraftfullt verktyg i form av Toubon-lagen från 1994, som föreskriver att staten ska kommunicera på franska och att medborgare har rätt till undervisning, lagtexter och avtal på sitt språk. Detta innebär att stora delar av samhället måste fungera på ren franska, vilket driver på ordproduktionen.

Lagen skapar ibland märkliga situationer när staten håller fast vid ord som blivit föråldrade. Ett mejl heter officiellt ”courriel” på franska, men de flesta fransmän säger ”e-mail” i dagligt tal. Detta visar tydligt att språket lever sitt eget liv och inte kan tvingas på människor uppifrån, oavsett hur välmenande ansträngningarna är.