Lettlands försvarschef: Ryssland kan attackera Nato 2028

General Kaspars Pudāns, Lettlands försvarschef, varnar nu för att Ryssland kan komma att försöka invadera någon av de baltiska staterna senast i slutet av 2028. Detta baserar han främst på det övertag som Ryssland utvecklat inom drönarkrigföring genom de drygt fyra år som fullskalig invasion av Ukraina pågått.

I en intervju med Financial Times beskriver Pudāns hur Ryssland trots fortsatt krig mot Ukraina utgör ett potentiellt hot mot andra grannländer i västlig riktning. De baltiska staterna – Estland, Lettland och Litauen – ligger närmast till hands geografiskt och är samtidigt sårbara på flera sätt.

Den ryska fördelen ligger enligt generalen inte i att deras drönare är mer avancerade eller teknologiskt sofistikerade än västliga motsvarigheter. Styrkan är istället Rysslands förmåga att producera stora volymer och snabbt fylla på lagren med nya enheter. De senaste åren av intensivt krigande har tvingat den ryska krigsapparaten att trimma och effektivisera hela processen – från tillverkning och distribution till utbildning av personal som ska använda drönartekniken.

Denna produktionskapacitet ger Ryssland en betydande operativ fördel i modern krigföring, där obemannade farkoster har blivit avgörande både för spaning och för precisionsangrepp. Erfarenheterna från Ukraina har visat hur drönare kan användas i massiv skala för att slita ut motståndaren och kompensera för andra militära brister.

Pudāns pekar på flera faktorer som gör just Baltikum till ett potentiellt mål om kriget i Ukraina skulle ta slut och Ryssland får möjlighet att omgruppera sina styrkor. Ett avgörande problem är områdets geografiska sårbarhet och svårigheten att försvara regionen effektivt. Samtidigt har förstärkningen av Natos östra flank gått förhållandevis långsamt, och de enskilda baltiska staternas konventionella militära kapacitet är fortfarande begränsad.

Tidpunkten som generalen nämner – slutet av 2028 – är inte slumpmässigt vald. Han resonerar utifrån ett strategiskt perspektiv och menar att om han själv satt i Kreml skulle det finnas tydliga incitament att agera inom denna tidsram. Framför allt pekar han på den amerikanska presidentens mandatperiod som en faktor.

Med Donald Trump vid makten i Washington fram till januari 2027, och med tanke på den osäkerhet som råder kring hans efterträdares inställning till Nato och europeisk säkerhet, kan Moskva se en strategisk möjlighet. Trump har vid flera tillfällen ifrågasatt Natos relevans och varit kritisk mot alliansens kollektiva försvar, något som kan ha skapat tvivel om hur USA skulle reagera vid en eventuell attack mot mindre medlemsländer.

När det gäller den militära balansen i regionen är bilden komplex. Natoländerna har sammantaget en överlägsen militär kapacitet jämfört med Ryssland, med större ekonomiska resurser, mer avancerad teknologi och betydligt fler soldater om alla medlemsländer räknas samman. Men i praktiken ser verkligheten annorlunda ut när det gäller just drönarkrigföring.

Vid en nyligen genomförd brittisk-estnisk militärövning kom befälhavare fram till en oroande slutsats: med nuvarande lager och produktionstakt skulle de västerländska styrkorna sannolikt få slut på drönare inom mindre än en vecka i en intensiv konfliktsituation. Detta står i skarp kontrast till hur både Ukraina och Ryssland har kunnat upprätthålla massiv drönaranvändning under längre perioder.

Enligt Pudāns har både ukrainska och ryska militären en helt annan syn på hur akut situationen är, vilket driver på innovation och utveckling. De experimenterar ständigt med nya lösningar och testar dem direkt på slagfältet, vilket ger snabb återkoppling och möjlighet till anpassning. Denna praktiska erfarenhet och snabba utvecklingscykel saknas hos de flesta Natoländer, som inte varit inblandade i storskalig konventionell krigföring på decennier.

Varningen från Lettlands försvarschef kommer vid en tidpunkt då den europeiska säkerhetsordningen är under omvärdering. Natos medlemsländer har börjat öka sina försvarsbudgetar och stärka sin militära närvaro i östra Europa, men processen tar tid. Frågan är om förstärkningen hinner bli tillräckligt avskräckande innan Ryssland, befriat från kriget i Ukraina, skulle kunna vända sig mot nya mål i regionen.