En femtedel av Libanons befolkning befinner sig på flykt inom landets gränser. Trots att en vapenvila ingicks för två månader sedan fortsätter striderna i landet. Situationen har återigen försatt Libanon i centrum för en regional konflikt med rötter som sträcker sig decennier tillbaka i tiden.

Den senaste omgången i denna utdragna konflikt inleddes i mars, när Hizbollah besvarade bombningar av Iran genom att beskjuta Israel. USA har försökt pressa Israel att återhålla sig i Libanon efter blockaden i Persiska viken, men med begränsad framgång. Hormuzsundet har blivit konfliktens epicentrum på grund av den strypta oljetrafiken, men Libanon utgör konfliktens viktigaste flank där Israel återigen försöker eliminera det iranska hotet.

Vid sidan av kärntekniken utgör den libanesiska frågan det största hindret för en överenskommelse mellan USA och Iran. En israelisk regering som eftersträvar regimskifte i Teheran har både taktiska och strategiska skäl att fortsätta kriget. Irans ambition är som alltid att tillfoga Israel maximal skada.

USA har visat sig oförmögna att kontrollera denna dynamik. Medan kostnaderna för energikrisen växer i världsekonomin ökar det humanitära priset i Libanon. Den ekonomiskt utblottade libanesiska staten kämpar med att ordna vatten, mat och tält till en miljon internflyktingar.

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu utsätts för press från en inhemsk opinion som kräver en än hårdare linje. Oppositionen anklagar honom för att ”ge upp Israels suveränitet” när han följer Trumps maning att hålla tillbaka bombningar av Beirut.

Sommaren 2026 väcker många ekon av 1982. Då rasade ett libanesiskt inbördeskrig när Israel invaderade för att oskadliggöra PLO, den palestinska befrielseorganisationen som bildats 1964. Israel ockuperade södra Libanon och fick därmed en ny fiende i form av shiamuslimska Hizbollah.

## Geografiskt läge och historiska konflikter

Libanons olyckor kan förklaras av landets geografiska läge mellan de gamla antagonisterna Syrien och Israel, med Iran strax bortom horisonten. Israel-Palestina-konflikten spillde också över på landet, särskilt efter 1970 när PLO kördes ut från Jordanien.

En rad israeliska regeringar har försökt säkra den norra gränsen med militära medel. Samtidigt har Iran sedan revolutionen 1979 beväpnat och inspirerat Hizbollah, ”Guds parti”, som presenterade sig med spektakulära självmordsbombningar på 1980-talet.

Sex decennier av våld i Libanon har också interna förklaringar. Liksom Irak och det forna Jugoslavien har denna nation konstlade gränser, dragna i efterdyningarna av första världskriget. När det Osmanska imperiet upplöstes blev Libanon ett franskt mandat. Vid självständigheten 1943 frystes en komplicerad maktdelning mellan landets många folkgrupper. Presidenten skulle alltid vara kristen, premiärministern en sunnimuslim och talmannen i parlamentet en shiamuslim. Den sekteristiska balansen baserades på en folkräkning från 1932, som med tiden blev överspelad.

När inbördeskrig bröt ut 1975 var Palestinakonflikten en central faktor. PLO hade utvecklats till en stat i staten i det svaga Libanon, från vilket gerillan kunde attackera Israel.

## Invasionerna 1978 och 1982

När palestinska terrorister massakrerade civila på kustvägen utanför Tel Aviv 1978 gick den israeliska armén in i Libanon för första gången. ”Operation Litani” är namngiven efter den libanesiska flod som utgör norra gränsen för Israels invasion. PLO tvingades dra sig tillbaka, vilket tillfälligt gjorde Israel säkrare. FN antog resolutioner om israelisk reträtt från ockuperad mark och upprättade en fredsbevarande styrka, UNIFIL, där många svenskar genom åren har tjänstgjort.

Fyra år senare var det dags igen, i större skala. Den 6 juni 1982 startade Israel ”Operation fred för Galileen”. Den utlösande faktorn var ett mordförsök på Israels ambassadör i London, och det militära målet var än en gång att stoppa palestinska gerillaattacker från Libanon. Men det fanns också ett politiskt mål. Under hårda strider marscherade den israeliska armén ända till Beirut, som utsattes för en två månader lång belägring. Syftet var nu att fördriva PLO från Libanon för gott och att installera en Israelvänlig regering ledd av Libanons kristna maroniter.

Planen fungerade till hälften men fick också katastrofala konsekvenser. PLO, med ledaren Yassir Arafat i spetsen, evakuerades från Libanon. Men den tilltänkta maronitiska presidenten Bashir Gemayel mördades, vilket i sin tur ledde till massmord i palestinska flyktingläger utförda av kristna falangister.

Namnen Sabra och Shatila skrev in sig i en mörk historia av övergrepp på civila. Israel fick massiv internationell kritik för sin roll i massakrerna. Hösten 1982 dog drömmen om ett fredsavtal med Libanon och israelerna inledde en gradvis reträtt.

## Hizbollahs framväxt

Israel behöll en säkerhetszon i södra Libanon fram till år 2000. Ockupationen triggade gerillaattacker från framför allt Hizbollah, vilket bidrog till rörelsens prestige i Libanon. Med bistånd från Iran växte dess roll som en ny stat i staten med sociala åtaganden för den shiamuslimska befolkningen.

Det libanesiska inbördeskriget och Israels invasioner hängde ursprungligen ihop med Palestinafrågan. Inflödet av palestinska flyktingar i Libanon rubbade en bräcklig balans. Hizbollah har fått en roll som liknar den PLO hade för 50 år sedan. Gerillan drar in Libanon i sina attacker på Israel. Den libanesiska staten är för svag för att göra något åt saken. Makten över krig och fred ligger i händerna på externa aktörer, ytterst USA.

En viktig skillnad mellan gamla PLO och Iran-stödda rörelser som Hamas och Hizbollah är det religiösa inslaget. PLO var sekulärt och nationalistiskt. Hizbollah är fundamentalistiskt, med självmordsbombare och martyrskap på repertoaren.

Denna apokalyptiska dimension har gett gränsen mellan Israel och Libanon unik laddning. Israels nordligaste del Galileen liknar Kalifornien, med shoppinggallerior och perfekta asfaltvägar. Samtidigt ligger skyddsrummen tätt, som påminnelser om rakethotet från andra sidan gränsen.

Södra Libanon bortom kullarna är en annan värld. Här fanns en mångfald av byar med små moskéer och kristna kyrkor innan det förvandlades till frontzon. Nu har ännu en israelisk offensiv skrämt bort människor från området.

## Flyktingar och diplomat

En del av flyktingarna som trängs hos släktingar och vänner i Beirut, eller i improviserade tältläger, är gamla nog att minnas 1982. Det är en libanesisk tragedi i repris, med nya huvudrollsinnehavare.

Upphetsade telefonsamtal mellan Donald Trump och Benjamin Netanyahu påminner om president Ronald Reagans och premiärminister Menachem Begins dialog för 44 år sedan. När antalet civila offer växte i Beirut 1982 använde Reagan medvetet ordet ”förintelse” för att få stopp på den israeliska offensiven. På samma tema hävdar Trump att han sagt ”You’re fucking crazy” till Netanyahu, med tillägget: ”Alla hatar Israel på grund av det här”.

Konflikten visar hur historien upprepar sig i Mellanöstern, där regionala maktspel och internationella intressen fortsätter att forma ödet för miljontals människor i Libanon.