Lina Lund: Merz visste att han skulle dra på sig Trumps raseri

Tysk-amerikanska spänningar ökar efter Merz uttalande om Iran

I en ovanligt frispråkig kommentar framförde nyligen Tysklands förbundskansler Friedrich Merz skarp kritik mot USA:s agerande i Mellanöstern. Under ett möte med gymnasieelever konstaterade Merz inte bara att Vita huset saknar strategi i Iran, utan även att hela den amerikanska nationen har förödmjukats av regimen i Teheran.

Reaktionen från USA lät inte vänta på sig. President Donald Trump svarade omedelbart på sin sociala plattform Truth Social. Först med personliga påhopp där han hävdade att Merz tycker det är acceptabelt att Iran har kärnvapen och att Tyskland ”presterar uselt, både ekonomiskt och på andra sätt”.

Mer oroväckande var dock det direkta hot som följde: ”USA utreder och överväger en eventuell minskning av styrkor i Tyskland, ett beslut kommer att fattas inom kort.”

Även om Trumps utspel inte alltid ska tas bokstavligt, skulle ett verkställande av detta hot försätta Tyskland i en besvärlig situation. De cirka 40 000 amerikanska soldaterna på tysk mark, tillsammans med militärbaser, träningsläger och kärnvapenstridsspetsar, har länge fungerat som en grundläggande säkerhetsgaranti för landet.

Berlin har historiskt kunnat upprätthålla en relativt underfinansierad försvarsmakt i förvissning om att USA skulle ingripa vid behov. Detta har varit ett medvetet strategiskt val snarare än en altruistisk gest från tysk sida. Men sedan Trumps återkomst till Vita huset har denna säkerhet börjat ifrågasättas på allvar.

Det senaste utspelet från Trump skickar ytterligare en signal om att Europa måste förstärka sin egen försvarskapacitet, möjligen snabbare än vad många beslutsfattare hade räknat med. Under ett informellt EU-toppmöte på Cypern förra veckan diskuterades frågan om EU:s egen försvarsklausul – en variant av Natos välkända Artikel 5 som garanterar kollektivt försvar. Enligt Dagens Nyheter planerar EU:s ambassadörer att hålla en simulerad övning i nästa vecka.

Frågan är dock extremt känslig. Bryssel vill absolut inte att USA ska överge Nato eller få intryck av att Europa planerar för en framtid utan transatlantiskt samarbete. Trots att de europeiska länderna – särskilt Tyskland – nu snabbt rustar upp sina försvar, kvarstår ett betydande beroende av USA:s militära kapacitet.

Natos generalsekreterare Mark Rutte uttryckte denna realitet tydligt i ett uppmärksammat tal tidigare i år: ”Om någon här tror… att Europeiska unionen eller Europa som helhet kan försvara sig utan USA, dröm vidare. Ni kan inte det.”

Detta faktum ger Trump ett starkt förhandlingsläge i relationen med Europa. En eventuell minskning av amerikanska trupper i Tyskland skulle inte bara påverka Tysklands säkerhetssituation utan potentiellt destabilisera den europeiska säkerhetsarkitekturen i en tid av ökade spänningar med Ryssland.

Situationen illustrerar den komplexa balansgång som europeiska ledare måste hantera: att fortsätta fördjupa europeiskt försvarssamarbete samtidigt som man undviker att provocera fram ett amerikanskt tillbakadragande från kontinenten. För Tyskland, med sitt centrala läge i Europa och sin historiska beroendeställning till USA i försvarsfrågor, är utmaningen särskilt påtaglig.

Spänningarna mellan Berlin och Washington kommer sannolikt att intensifieras om Trump fortsätter att använda amerikanska truppnärvaron som påtryckningsmedel i andra politiska frågor. Samtidigt står europeiska ledare inför den brådskande uppgiften att stärka kontinentens försvarsförmåga, oavsett hur relationerna med USA utvecklas under kommande år.