Linus Larsson: Att skapa beroende är hela poängen med Tiktok

I begynnelsen fanns algoritmen. TikTok, den kinesiska videoappen, hade en enastående förmåga att skräddarsy flödet av videor efter användarnas individuella intressen. Varje millisekund som en användare dröjde vid en video registrerades och analyserades. En detaljerad databas över varje medlems exakta preferenser användes sedan för att leverera allt fler videor av samma typ.

Dessa videor serverades i en till synes oändlig ström av dopaminstimulerande innehåll. För många användare blev det närmast omöjligt att lägga ifrån sig mobilen. Bara en stund till, bara några videor till – ett fenomen som många känner igen.

Algoritmen betraktades länge som en av TikToks främsta konkurrensfördeler. När USA övervägde att tvinga TikToks kinesiska ägare att sälja sin amerikanska verksamhet var just algoritmen en av de centrala frågorna: Hur skulle man hantera denna värdefulla teknologi?

Idag presenterade EU-kommissionen sitt preliminära beslut gällande TikTok, och slutsatsen kommer knappast som en överraskning. Kommissionen anser att TikTok medvetet har utformat sin app för att skapa beroende genom funktioner som oändlig skrollning, automatiskt spelande videor, frekventa pushnotiser och ett ”kraftigt personanpassat rekommendationssystem”.

Inget av detta har tillkommit av en slump eller som ett experiment. Tvärtom utgör dessa element själva kärnan i TikToks affärsmodell och nyckeln till dess framgång. Men enligt EU-kommissionens bedömning strider detta mot reglerna i förordningen om digitala tjänster (DSA), det regelverk som reglerar de största teknikföretagens verksamhet.

Det rör sig fortfarande om ett preliminärt beslut, men om det står sig kan kommissionen kräva upp till sex procent av TikToks årliga globala omsättning i böter – en anmärkningsvärt hög summa som skulle få betydande ekonomiska konsekvenser för företaget.

Enligt beslutet har TikTok ignorerat varningssignaler om problematiskt användarbeteende, exempelvis hur mycket tid minderåriga tillbringar på plattformen under kvällar och nätter, och hur frekvent de öppnar appen. Detta trots att företaget har haft alla möjligheter att vidta åtgärder.

Men har TikTok verkligen ”struntat i” dessa signaler? Det förefaller osannolikt. Snarare har företaget sannolikt haft exakt koll på sådana datapunkter, men betraktat dem ur ett annat perspektiv än vad EU-kommissionen anser lämpligt. Det som för EU framstår som oroväckande signaler är för TikTok tecken på framgång.

I teknikbranschen finns en etablerad terminologi för dessa mätbara beteendemönster. ”Stickiness” (klibbighet) är ett sådant begrepp som beskriver hur svårt användare har att lämna en app och hur benägna de är att återvända. Ju ”klibbigare” en app är, desto mer framgångsrik anses den vara ur företagets perspektiv.

De krav som nu ställs på TikTok handlar inte om marginella justeringar eller mindre anpassningar. EU-kommissionen begär i praktiken att TikTok ska förändra sin grundläggande affärsmodell och de mekanismer som gjort tjänsten så framgångsrik. Det är därför högst osannolikt att företaget kommer att visa någon större vilja att anpassa sig efter dessa krav.

Detta ärende illustrerar den allt tydligare spänningen mellan teknikföretagens affärsmodeller och europeiska regelverk. För TikTok står mycket på spel – inte bara potentiella böter utan själva kärnan i deras produkt. Samtidigt utgör ärendet ett viktigt prejudikat för hur EU kommer att tillämpa sin digitala lagstiftning gentemot stora internationella plattformar.

Frågan är nu hur TikTok kommer att bemöta kommissionens beslut och vilka förändringar företaget är berett att genomföra för att undvika sanktioner. Oavsett utgången kommer detta fall sannolikt att påverka hur sociala medieplattformar utformas och regleras i Europa framöver.