Mamma: ”Säkerhetsstyrkorna dödade mitt barn”

Regimens dödliga våld eskalerade den 8 januari i samband med att internettillgången ströps. Alla som befann sig på gatorna var potentiella måltavlor, enligt iranier som nyhetsbyrån Reuters talat med.

Vittnesmålen kommer från olika delar av landet – från huvudstaden Teheran till städer som Kermanshah i västra delen av landet och Rasht i norr. De ger en samstämmig bild av ett systematiskt och urskillningslöst våld mot civila under protesterna som startade i slutet av december.

Manijeh från Teheran berättar om en händelse som för alltid förändrade hennes liv. Hon och hennes 16-åriga dotter var på väg till ett torg för att bevittna protesterna när säkerhetsstyrkor på motorcyklar plötsligt dök upp. I det kaos som följde tappade mor och dotter kontakten med varandra. Manijeh beskriver de följande timmarna som en mardröm av förtvivlan och panik.

”Vi letade överallt. Vi ringde sjukhus, polisstationer, vänner – alla vi kunde tänka på”, berättar Manijeh med tårar i ögonen.

Det tog två dagar innan familjen fick det förödande beskedet. Dottern återfanns på ett bårhus, placerad i en svart liksäck. Hon hade blivit skjuten i bröstet. När familjen krävde svar fick de höra att dottern hade dödats av ”terrorister” – ett påstående som Manijeh bestämt tillbakavisar.

”Nej. Jag var där den kvällen. Jag såg vad som hände. Säkerhetsstyrkorna öppnade eld mot människor utan förvarning. De dödade mitt barn,” säger hon till Reuters.

Protesterna som startade den 28 december har utvecklats till några av de mest omfattande i landet på flera år. Enligt människorättsgruppen Hrana, som är baserad i USA, har minst 5 811 personer dödats sedan protesterna började. Av dessa bedöms 38 ha varit oskyldiga åskådare eller förbipasserande som hamnat i skottlinjen. Organisationen utreder för närvarande ytterligare över 9 000 dödsfall som kan vara kopplade till protesterna och myndigheternas våldsamma reaktion.

Dessa siffror är svåra att verifiera oberoende, då den iranska regimen kraftigt begränsar utländska journalisters rörelsefrihet och rapportering. Internetavstängningar har dessutom gjort det svårare för information att nå omvärlden.

Människorättsorganisationen Amnesty International släppte förra veckan en rapport som ger ytterligare tyngd åt vittnesmålen. I rapporten presenteras videobevis och ögonvittnesskildringar som tyder på att säkerhetsstyrkorna vid flera tillfällen sedan den 8 januari har skjutit skarpt mot fredliga demonstranter och åskådare. Det dödliga våldet beskrivs som välkoordinerat och systematiskt.

”Det vi ser är inte isolerade incidenter utan ett mönster av statligt sanktionerat våld med syfte att tysta all form av opposition,” säger en representant för Amnesty International. ”Användningen av dödligt våld mot obeväpnade demonstranter strider mot internationell rätt och måste upphöra omedelbart.”

Den iranska regimen har konsekvent förnekat anklagelserna. I statliga medier och officiella uttalanden har man upprepade gånger beskrivit de landsomfattande protesterna som verk av ”terrorister” som man hävdar är understödda av USA och Israel. Regeringsföreträdare har också framhållit att säkerhetsstyrkorna endast agerar för att upprätthålla lag och ordning.

Protesterna, som började som en reaktion mot ekonomisk ojämlikhet och korruption, har utvecklats till en bredare rörelse mot det politiska etablissemanget. Demonstranterna representerar olika samhällsgrupper och åldrar, från studenter och arbetare till pensionärer och familjer.

Internationella samfundet har uttryckt djup oro över situationen. Flera länder har fördömt våldet och uppmanat den iranska regimen att respektera medborgarnas rätt till fredliga protester. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har krävt en oberoende utredning av de påstådda övergreppen.

Medan situationen i Iran fortsätter att vara spänd, lever familjer som Manijehs med sorgen över sina förlorade anhöriga och med en växande frustration över bristen på rättvisa och ansvarsutkrävande.