Bakom Indiens officiella regler döljer sig en helt annan verklighet. När korrespondenten Marianne Björklund reser genom Delhi blir klyftan mellan det som sägs och det som faktiskt händer smärtsamt tydlig – både i avfallshanteringen och i stadens kaotiska trafik.

Högar av osorterat avfall där plast och matrester ligger huller om buller kantar vägarna. Heliga kor letar sig fram mellan sophögarna i jakt på mat. När frågan om sortering ställs till taxichauffören Ravi är svaret lika avslöjande som det är undvikande: ”Jo, officiellt, det gör vi.” Verkligheten talar sitt tydliga språk framför ögonen på besökaren.

Indiens avfallshantering har länge varit en utmaning för det enorma landet. Med över 1,4 miljarder invånare och snabb urbanisering växer avfallsmängderna i takt med ekonomin. Trots officiella riktlinjer om källsortering och återvinning saknas ofta infrastruktur och resurser för att genomföra systemen i praktiken. Särskilt i storstäder som Delhi, med sina drygt 30 miljoner invånare i storstadsområdet, blir problemet överväldigande.

Skillnaden mellan officiella regler och vardagens realitet blir än mer påtaglig i Delhis berömda – eller beryktade – trafik. Bilar kör med marginaler som knappt kan mätas i centimeter. Varje sekund känns som att en kollision är nära förestående. Det är en dans på gränsen till katastrofen som pågår dygnet runt på stadens gator.

När frågan om körkortskrav kommer upp ger Ravi samma typ av svar som tidigare: ”Officiellt ja.” Men verkligheten visar sig vara betydligt mer flexibel. Med viss stolthet berättar han hur han nyligen ordnade ett nytt körkort åt sin gamla far, helt utan någon uppkörning. Han berättar också att han själv började köra bil långt innan han nått den lagliga åldern. I Indien, konstaterar korrespondenten, kommer man långt med rätt kontakter och pengar.

Detta fenomen är välkänt i landet där korruption och informella system ofta löper parallellt med de officiella strukturerna. Transparency International rankar regelmässigt Indien lågt i sina korruptionsindex, och vardaglig korruption – från myndighetsärenden till trafikpoliser – är ett utbrett problem som påverkar samhället på alla nivåer.

Med tiden vänjer sig resenären vid det kontrollerade kaoset. Kroppen slutar att sitta på helspänn vid varje närsituation. Tills det är dags för den sista taxiresan mot flygplatsen och hemfärden. Chauffören kör ryckigt och aggressivt, uppenbart missnöjd med att passagerarna vägrat betala kontant i förväg. Men det sticker inte ut särskilt mycket i Delhis trafik.

Det som däremot sticker ut, även med indiska mått mätt, är när taxin plötsligt svänger in och börjar köra mot trafiken på en enkelriktad väg med tre filer. En motorcyklist kommer rakt emot och tvingas väja i allra sista sekund. Föraren skrattar dödsföraktande och fortsätter sin färd mot de mötande bilarna som kommer i hög fart.

Trafiksäkerheten i Indien är ett allvarligt problem. Enligt Världshälsoorganisationen WHO dör över 150 000 människor årligen i trafikolyckor i landet, vilket gör Indien till ett av världens farligaste länder att färdas i. Brist på efterlevnad av trafikregler, dåligt underhållna vägar och just avsaknaden av ordentlig körkortsprövning bidrar alla till den höga dödssiffran.

När resan äntligen är över och flygplatsen nådd med livet i behåll är tacksamheten officiell, men lättnaden är djup och inofficiell. Upplevelsen sammanfattar på ett träffande sätt klyftan mellan Indiens officiella ramverk och den vardagliga verkligheten – en klyfta som både invånare och besökare måste navigera dagligen.