Merz starkt försvagad – men sitter tämligen säkert

CDU:s valvaka i Magdeburg var en dyster tillställning. Partiet hade halverat sitt stöd jämfört med förra delstatsvalet, och stämningen bland medlemmarna var allt annat än upplyftande. En företagare som Dagens Nyheter träffade på plats sammanfattade känslan: ”Vi behöver en karismatisk ledare, men herr Merz är inte den personen.”

Den skyldige, enligt honom, fanns inte i Magdeburg utan i Berlin. Förbundskansler Friedrich Merz är impopulär i Sachsen-Anhalt och höll sig medvetet borta från valkampanjen i den östtyska delstaten. Det hjälpte inte. CDU tappade från 37,1 procent år 2021 till 17,2 procent i söndagens val – en halvering av stödet. Samtidigt fördubblade det högerpopulistiska AFD sitt väljarstöd.

– Han är fel man på fel plats, säger kristdemokraten Tino Schomann i Nordwestmecklenburg till Norddeutscher Rundfunk.

Även Merz själv medgav självkritiskt att en del av förlusten hade med hans person att göra. Men några planer på att lämna kanslersposten finns inte. Merz är känd för att vara envis, och partiledningen sluter upp bakom honom. Der Spiegel uppger att journalister under flera dagar har sökt efter en eventuell revolt inom partiet – utan framgång.

På hemmaplan trampar Merz vatten. Reformarbetet har stannat av, och opinionssiffrorna är historiskt svaga. Enligt en mätning från ZDF är 75 procent av tyskarna missnöjda med förbundskanslern. Hans europeiska engagemang har däremot lyft Tysklands utrikespolitiska profil.

På valvakan i Magdeburg hördes sura kommentarer om att reformer är omöjliga så länge man måste regera tillsammans med socialdemokraterna. Allt blir en dålig kompromiss, klagade CDU-medlemmar. Det här lyfter återigen frågan om ”brandmuren” – de tyska partiernas löfte att aldrig ingå regeringssamarbete med AFD.

Har brandmuren levt ut sin tid? Sverige hade en gång en liknande mur. Sverigedemokraterna isolerades, men blev till slut för stora för att kringgås. Nu kan partiet få ministerposter om de borgerliga vinner valet. I Finland har Sannfinländarna suttit i flera regeringar, och i Italien är Giorgia Meloni landets mest långvariga premiärminister sedan andra världskriget.

Varför kan inte Tyskland gå samma väg? Svaret finns i den tyska historien och erfarenheten av nazismen. AFD har flera profiler som använt nazistiska slagord, däribland Björn Höcke. I Sachsen-Anhalt har toppkandidaten Ulrich Siegmund profilerat sig på så kallad remigration – att personer med utländsk bakgrund ska återvända till sina hemländer. I ett känsloladdat tal i Förbundsdagen likställde Merz detta med etnisk rensning.

Merz har hittills uteslutit ett samarbete med AFD. Före valet lovade han också att inte skuldsätta Tyskland. Kort därefter tog regeringen ett historiskt lån på 500 miljarder euro för att finansiera en upprustning av infrastrukturen. De politiska realiteterna i Tyskland har förändrats fundamentalt på bara några år.

Om några veckor väntar nästa prövning. Den 20 september håller Mecklenburg-Vorpommern delstatsval, och AFD väntas ta hem ytterligare en seger. Det blir ytterligare en börda för Merz att bära. Motgångar och kritik är han van vid – frågan är om strategin att skaka av sig dem räcker kanslertiden ut.

Friedrich Merz föddes 1955 i Brilon i Nordrhein-Westfalen och är utbildad affärsjurist. Han satt i EU-parlamentet 1989–1994 och i Förbundsdagen 1994–2009. Därefter arbetade han som rådgivare, lobbyist och styrelseproffs för bland andra Bosch, Ernst & Young, Blackrock Germany och Axa-koncernen. År 2021 återvände han till Förbundsdagen och valdes till CDU:s ordförande året därpå. Den 6 maj 2025 blev han förbundskansler – första gången som Förbundsdagen tvingades rösta två gånger i kanslervalet eftersom Merz inte nådde majoritet i den första omgången.