Så fick verklighetens ”The wire” bukt med mordvågen

De slitna bostadshusen i västra Baltimore tar aldrig slut. Kilometer efter kilometer ligger de uppradade, många med plywoodskivor för fönstren och sotiga dörrkarmar efter bränder. Området Sandtown-Winchester är en av de mest brottsutsatta delarna av hamnstaden – och det var här HBO-serien ”The Wire” spelades in. Serien, som sändes 2002–2008, skildrade hur polis och kriminella kämpade i en stad präglad av segregation, arbetslöshet och ett förfallet skolväsende. Även om historien var fiktiv låg den smärtsamt nära verkligheten.

När serien sändes mördades mellan 250 och 300 personer per år i Baltimore. Efter att den sista säsongen hade visats blev våldet ännu värre. År 2015 dog 25-årige Freddie Gray i polisens förvar, vilket utlöste omfattande upplopp. Förtroendet mellan invånarna och polisen urholkades, och mordvågen fortsatte. Som värst var det 2019, då 348 personer mördades i staden. Per invånare var mordfrekvensen då 55 gånger högre än i Sverige.

Nu har dock bilden börjat förändras. Sedan staden samordnade sitt våldsförebyggande arbete genom organisationen Monse – Mayor’s Office of Neighborhood Safety and Engagement – har mordfrekvensen sjunkit med 60 procent. Monse-chefen Stefanie Mavronis uppger att staden på sikt kan hamna under 100 mord per år.

– Det är fortfarande för många, men för fem, tio år sedan var det helt otänkbart, säger hon.

Minskningen är inte unik för Baltimore. I de flesta delar av USA har den dödliga våldsbrottsligheten sjunkit de senaste åren. Forskare pekar på en åldrande befolkning, minskad alkoholkonsumtion och att unga tillbringar allt mer tid inomhus. Men Baltimores utveckling sticker ut. Enligt en utvärdering från University of Pennsylvania är minskningen 25 procent större än vad som hade kunnat förväntas, och den har skett utan en markant ökning av antalet gripanden.

Monse betraktar våldet som en epidemi. I stället för att enbart straffa brottslighet försöker organisationen bryta smittkedjan genom att nå personer i riskzonen tidigt. Arbetet leds i nära samarbete med polisen, åklagare och civilsamhället. Runt ett bord i en kyrka i västra Baltimore möts poliser, socialarbetare och kristna volontärer för att gå igenom namn på personer som bedöms vara i riskzonen – antingen som förövare eller som offer.

En av dem som har gått igenom systemet är 28-årige Sheldon Smith-Gray, kallad Snackz. Han växte upp i Sandtown-Winchester, hamnade tidigt i kriminalitet och satt inne för vapeninnehav och narkotikabrott. För två år sedan skottskadades han i arm, mage och rumpa efter ett gräl vid en bensinstation. Hans kusin dödades i samma miljö.

– Hämnd var det enda jag tänkte på, instinktivt. Allt var mörker, säger han.

Via organisationen Roca, som arbetar med unga kriminella och finns i flera amerikanska städer, fick han stöd med samtal, terapi och jobb. I dag arbetar han själv inom organisationen. På högerarmen bär han tatueringen ”Connie” – namnet på sin mormor Constance Gray, som uppfostrade honom när mamman var frånvarande och pappan dog.

Mormodern har bott i kvarteret i tre decennier. Hon berättar att hon länge var rädd att förlora Snackz till gatan.

– Snackz var mitt hopp, det var han som skulle gå på college, säger hon.

En annan nyckelaktör är Nicole Warren, 57, som arbetar för Safe Streets. Organisationen ingår i Monses nätverk men samarbetar inte med polisen. I stället medlar anställda i konflikter innan de hinner urarta. Avståndet till myndigheterna är nödvändigt för att behålla förtroendet på gatan, enligt Warren. Själv rekryterades hon från sjuksköterskeyrket. Året efter att hon började sköts hennes 17-årige son ihjäl.

– Jag hoppas att polisen aldrig knackar på din dörr, för när det händer är smärtan obeskrivlig, säger hon.

Modellen har inte varit utan friktion. Förra året avbröt stadens chefsåklagare Ivan Bates samarbetet med Monse med hänvisning till bristande insyn. Monse har i stället stärkt kontakterna med delstaten Marylands åklagarmyndighet. Samtidigt visar statistiken att strategin ger resultat. Ungefär en tredjedel av de personer som kontaktas väljer att skriva kontrakt med Roca eller Yap, två program för unga i riskzonen. Av dem är det få som återfaller i brottslighet.

I Sandtown-Winchester har ingen mördats på över ett år. Husen är fortfarande i dåligt skick, arbetslösheten är hög och gathörnen präglas av droghandel. Men bland de boende märks en försiktig optimism.

– Det är lugnare häromkring nu, säger Constance Gray från verandan.

Bilden av Baltimore från ”The Wire” har börjat blekna. Ingen vågar dock lova att trenden håller i sig. Våldet kan slå tillbaka lika snabbt som ovädren över den amerikanska östkusten.