Michael Winiarski: Trumps ”Amerika först” har blivit ”Amerika ensamt”

Efter ett år vid makten har Donald Trumps politiska kurs tagit en oväntad vändning. Hans välkända slogan ”America First” har fått en ny, mer konfrontativ innebörd som utmanar internationella samarbeten och traditioner inom amerikansk utrikespolitik.

Inrikespolitiskt har Trump agerat enligt många bedömares förväntningar. Redan på sin första dag som president benådade han 1 500 personer som dömts för stormningen av kongressen fyra år tidigare. Därefter har han metodiskt rensat ut den federala förvaltningen från oberoende tjänstemän och ersatt dem med lojala anhängare, vilket effektivt har eliminerat många av de institutionella hinder som tidigare begränsade hans handlingsfrihet.

Migrationspolitiken har skärpts avsevärt med ökade utvisningar och hårdare tag mot papperslösa invandrare. I flera större amerikanska städer har militär satts in för att slå ned protester mot denna politik. Särskilt uppmärksammade blev demonstrationerna i Minneapolis efter migrationspolisens dödsskjutning av en obeväpnad kvinna i januari.

Trots dessa politiska framgångar har Trump inte lyckats uppfylla de ekonomiska förhoppningar som många av hans väljare hade. Detta har lett till ett stadigt sjunkande förtroende under hans första år i Vita huset. För första gången finns nu tecken på ett växande motstånd, både internationellt och inom det republikanska partiet. Detta kan få konsekvenser i höstens mellanårsval, där republikanerna riskerar att förlora sin majoritet i representanthuset, vilket skulle försvåra genomförandet av Trumps politiska agenda.

Överraskande nog har Trump ägnat mycket uppmärksamhet åt utrikespolitiken, där hans agerande har skakat om den internationella ordningen. I december 2025 lanserade USA en ny nationell säkerhetsstrategi som öppet förespråkar en värld uppdelad i stormakternas intressesfärer, liknande 1800-talets geopolitiska landskap. Den så kallade ”Donroedoktrinen” betonar USA:s ensamrätt över den amerikanska kontinenten, samtidigt som Trump inte tvekar att hota med militära interventioner längre bort.

Särskilt uppseendeväckande är Trumps krav på att USA ska annektera Grönland, ett drag som hotar själva grundvalarna för Nato-samarbetet. En sådan utveckling skulle gynna Ryssland, där Putin ser en upplösning av Nato som en strategisk möjlighet att utöka sin inflytandesfär i Europa.

Årets första månader präglades av aggressiva amerikanska utrikespolitiska manövrer. Den 3 januari genomförde USA en militär operation för att gripa Venezuelas ledare Nicolás Maduro. Trots att operationen inte ledde till regimskifte, uppnådde Trump målet att göra den venezuelanska diktaturen mer medgörlig. Kort därefter var USA nära att inleda ett militärt angrepp mot Iran, men Trump backade i sista stund.

Trumps utrikespolitiska doktrin tycks inte prioritera demokrati eller mänskliga rättigheter. Det som räknas är amerikansk makt och kontroll, en hållning som skadar USA:s internationella anseende och samtidigt legitimerar liknande agerande från andra stormakter som Ryssland och Kina.

På den ekonomiska fronten har Trump inlett ett nytt tullkrig mot EU, vilket ytterligare isolerar USA från traditionella allierade. Detta har fått bedömare att påpeka att ”America First” i praktiken har blivit ”Amerika ensamt”.

Med tanke på den tilltagande kritiken, både internationellt och inom USA, står Trump inför utmaningen att upprätthålla sin politiska kurs under återstoden av sin mandatperiod. Höstens mellanårsval kan bli en avgörande prövning för hur framgångsrik hans politik kommer att vara framöver.