Nästan en vecka efter att de kraftigaste jordbävningarna på över 200 år drabbade Venezuela kämpar myndigheterna fortfarande med att få fram nödvändig utrustning och räddningspersonal till de hårdast drabbade områdena. Den utdragna och ineffektiva hjälpinsatsen har lett till växande ilska bland befolkningen, och kritiken mot regimen blir allt starkare.

Det som väcker särskilt stark reaktion är att myndigheterna inte bara misslyckats med att mobilisera egna resurser, utan även aktivt försvårat för internationella räddningsteam som rest till landet för att bistå. En europeisk diplomat, som valt att vara anonym, beskriver situationen som frustrerad och menar att byråkratin effektivt blockerar de utländska team som kommit för att rädda liv. Diplomaten pekar på att regimen verkar mer oroad för att förlora ansiktet än för att hjälpa sitt eget folk.

I de mest förödda områdena längs den karibiska kusten, där behovet av hjälp är som allra störst, har räddningspersonal och grävmaskiner ännu inte nått fram. Det som däremot snabbt kom på plats var beväpnade soldater från nationalgardet, vilket har förvärrat frustrationen bland lokalbefolkningen.

På videor som sprids i sociala medier syns upprörda invånare konfrontera de militära styrkorna. ”Varför tog ni med er vapnen? Ni borde ha tagit med er spadar och hackor”, säger en man i en av filmerna. Han menar att soldaterna borde delta i sök- och räddningsarbetet istället för att bevaka katastrofområdet med vapen. ”Vi är inte i krig. Vi befinner oss i en katastrofsituation”, fortsätter han enligt tidningen El Nacional.

En annan person ger sig in i ett häftigt gräl med säkerhetsstyrkorna och påpekar att deras uniformer fortfarande är rena, vilket indikerar att de inte deltagit i det tunga räddningsarbetet. Kritiken bottnar i en djup frustration över myndigheternas prioriteringar.

Flera personer som DN talat med uttrycker stark kritik mot hur regimen hanterar krisen. En av dem påpekar kontrasten mellan hur snabbt myndigheterna mobiliserar när det gäller att slå ner protester, jämfört med när befolkningen verkligen behöver hjälp. ”När vi demonstrerar mot regimen svarar de på nolltid med att mobilisera pansarfordon, tårgas och kravallpolis. Men när vi behöver myndigheternas hjälp med att söka efter överlevande händer ingenting”, säger personen.

Det finns också farhågor om att regimen är orolig för att missnöjet ska sprida sig och leda till omfattande protester. ”Naturkatastrofen kan bli den utlösande faktorn som till slut enar befolkningen”, menar en av de drabbade.

Den politiska situationen kompliceras ytterligare av att all civil flygtrafik till Venezuela har stoppats. Oppositionsledaren María Corina Machado, som lämnade landet i december 2025 för att ta emot Nobels fredspris i Oslo, anklagar regimen för att medvetet försöka hindra henne från att återvända till landet.

Omfattningen av katastrofen är fortfarande svår att överblicka. Hittills har över 1 700 människor bekräftats döda och mer än 5 000 skadade. Det mest oroande är att omkring 50 000 personer fortfarande saknas i de värst drabbade områdena. Många av dem kan fortfarande vara vid liv men har inte kunnat kontakta anhöriga på grund av att telekommunikationerna ligger nere i stora delar av de drabbade regionerna. En del kan också ha evakuerats utan att registreras som överlevande.

FN:s flyktingorgan UNHCR uppgav på tisdagen att matbristen är utbredd och att biståndet inte når fram till dem som behöver det. Samtidigt varnar Världshälsoorganisationen WHO för att sjukdomar kan sprida sig i katastrofområdena. ”Sjukvården är under extrem press, med anläggningar som arbetar över sin kapacitet”, säger WHO:s talesperson Christian Lindmeier under en pressträff.

Det internationella samfundet har mobiliserat omfattande hjälp. EU har avsatt 50 miljoner kronor i humanitärt bistånd till Venezuela. Pengarna ska främst användas till sjukvård och tillfälliga bostäder för de drabbade. Unionen har också organiserat en luftbro för att transportera livsviktiga förnödenheter. I veckan väntas ett flyg lyfta från Köpenhamn med omkring 50 ton tält och skyddsmaterial.

Ett antal europeiska länder har skickat omfattande hjälp. Nederländerna, Tjeckien, Italien, Spanien, Luxemburg, Frankrike, Tyskland och Portugal har tillsammans sänt räddningshundar och omkring 520 personer till Venezuela, däribland brandmän och medicinsk personal. Deras uppdrag är att hjälpa myndigheterna att leta efter överlevande, men tiden rinner ut. På tisdagen hade det gått sex dagar sedan de två jordbävningarna inträffade, och även människor som överlevde själva skalven kan vid det här laget ha omkommit av brist på vatten.

De två jordbävningarna inträffade den 24 juni på kvällen lokal tid, med bara en minuts mellanrum. Den första hade magnitud 7,2 och den andra 7,5. Skalven är de kraftigaste som drabbat landet sedan 1814. Flera efterskalv har följt, däribland ett med magnituden 4,6 på måndagen strax öster om den redan hårt drabbade regionen La Guaira, vilket ytterligare komplicerat det redan svåra räddningsarbetet.