Unga ukrainare flyr ockuperade områden för att undvika rysk mobilisering

Vid gränsen mellan Ukraina och Belarus möts två unga män. De kommer gående genom snömodden med sina få tillhörigheter. Mychajlo, 18 år, bär svarta kläder med uppdragen huva och drar en tejpad väska efter sig. Några timmar senare släpps Jaroslav, 20 år, över gränsen efter ett par timmars förhör. När han tar klivet in på ukrainsk mark kommer tårarna.

Det är första gången sedan 2022 som Mychajlo lämnar det ockuperade Ukraina. För Jaroslav är det hans första resa någonsin.

Sedan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion 2022 lever cirka 1,6 miljoner ukrainska barn under ockupation. Därutöver har uppskattningsvis 35 000 barn förts bort till Ryssland enligt amerikanska Yale-universitetet. Flera hundra barn och ungdomar lyckas varje år fly från ockuperade områden tillbaka till Ukraina – många med hjälp från organisationen Save Ukraine.

– Under 2025 hjälpte vi 517 minderåriga att korsa gränsen. En del hittar oss via sociala medier, andra genom bekanta. Men vi vet att ryska säkerhetstjänsten FSB gillrar fällor och utger sig för att vara hjälporganisationer för att avslöja flyktförsök, säger Myroslava Chartjenko, chefsjurist på Save Ukraine.

Vardagen under ockupation

Mychajlo kommer från hamnstaden Skadovsk, nio mil söder om Cherson. Staden föll tidigt i ryska händer 2022. Han beskriver hur det initiala motståndet snabbt krossades.

– I början fanns de som protesterade. En kvinna i 40-årsåldern kastade en molotovcocktail mot en rysk pansarvagn. De tog henne samma kväll och nästa morgon hängde hennes kropp i ett träd mitt i stan för att alla skulle se. Efter det tystnade motståndet.

Successivt började människor tiga också inför varandra. Det blev omöjligt att veta vem man kunde lita på.

Jaroslav, från byn Smyrnove i Zaporizjzja-regionen, delar liknande erfarenheter. Han beskriver hur ryssarnas kontroll gradvis skärptes, hur färre människor rörde sig utomhus och hur skolan förvandlades till ett verktyg för propaganda.

– Mobilerna övervakades alltmer. Ibland var det så uppenbart att det blev parodiskt. Meddelanden var markerade som ”lästa” fast man inte öppnat dem. Man kunde se när kameran aktiverades, säger Jaroslav.

Nästan alla han kände skaffade en extra telefon som hölls hemlig. Med hjälp av VPN-tjänster kunde de kringgå de flesta internetblockader.

Flykten från förtrycket

För Mychajlo blev flykten brådskande när han fyllde 18 år i januari. Bara dagar efter hans födelsedag kom kallelsen till rysk militärtjänst. Uteblev han skulle hans namn flaggas överallt.

– Ryssland tvingar unga ukrainare att strida mot sitt eget land, säger Mychajlo.

Med hjälp från Save Ukraine planerade han sin flykt. Vägen gick via Krim, genom Ryssland och till Belarus – den enda öppna rutten tillbaka till Ukraina för människor från ockuperade områden. Resan tog över två dygn.

Jaroslav beslöt sig för att fly när förtrycket blev outhärdligt. Ryskt våld mot lokalbefolkningen var vanligt förekommande. Vid ett tillfälle stormade ryska soldater hans familjs gård och stal deras bil.

– De kom tillbaka några dagar senare och sade att vi skulle få tillbaka bilen om de fick ”lära känna” mina systrar, berättar han.

Hans familj, med föräldrar och fyra av hans fem syskon, är fortfarande kvar i Smyrnove. En storfamilj med gård och djur kunde inte lätt överge allt.

Livet efter flykten

I Kiev har Mychajlo och Jaroslav fått plats på Save Ukraines tillfälliga boende. De har genomgått läkarundersökningar och träffat psykolog och socialarbetare. Båda visar typiska tecken på trauma efter att ha levt under ockupation.

Myroslava Chartjenko från Save Ukraine beskriver hur många barn och ungdomar som flyr uppvisar avvikande beteenden.

– De hukar, stelnar till. Vissa har slutat skämta, slutat springa. En del är rädda för att hosta eftersom de gör allt för att inte märkas. Det kan ta veckor innan de vågar ha ögonkontakt, förklarar hon.

Trots svårigheterna börjar Mychajlo och Jaroslav anpassa sig till sitt nya liv. Mychajlo har redan fått jobb som sushikock på ett cateringställe och drömmer om att flytta till Odessa för att utbilda sig.

Jaroslav, som fortfarande har kontakt med sina föräldrar i det ockuperade området, planerar att så småningom resa till Tjeckien där hans äldre bror bor. Han hoppas att en av hans systrar snart också kommer att kunna fly.

Ingen av dem tror att de någonsin kommer att återvända till sina hemstäder. Alltför mycket är förstört.

– Barnen indoktrineras och militariseras under ockupationen. Varje individ är ett vittne och varje vittnesmål är en spik i Putins kista, säger Myroslava Chartjenko och tillägger: – När jag ser ett barn krama sin mamma för första gången på tre år, då vet jag att mitt arbete är värt allt det mörka jag möter.